Senaste Kommentarer

  • Marcus Sebastian Olsson on Pappor på film

    Vill passa på att tipsa om ett riktigt guldkorn i kategorin farsor på film - Infinitely Polar Bear!
    Posted 26 november, 2016
  • http://aboutmovies.blogg.se on Måndagslistan: Värsta grannarna

    Rolig lista! :)
    Posted 21 november, 2016
  • Emma P on Vi drevar på.

    Så himla bra skrivet! Du har så vansinnigt rätt, inte tusan kritiseras männen på tv för att de har...
    Posted 21 november, 2016
  • Seb Celia on Vi drevar på.

    Det är ett slukhål i sig att tala om kvinnor och män, i vilket ämne det än gäller, i vad...
    Posted 18 november, 2016
  • Lindman1 on Fantastiska Vidunder och Var Man Hittar Dem – En magisk resa genom tid och rum

    Tackar! Nej, särskilt spännande blev det aldrig men det gjorde inte så mycket. Underhållningen var det sannerligen inget fel på...
    Posted 18 november, 2016

Top Commenters

Cowboys & Aliens – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 26 augusti 2011 i

Film Recensioner

“Don’t Yank on it. It’s not your pecker.”

Redan i julas kom den emot mig i ett rasande tempo och slog till med sin skoningslösa kraft. Likt en jättevåg sög den in mig i sitt våld. Jag kippade efter andan och försökte i ren desperation att kämpa emot men jag befann mig redan i dess epicentrum och fann mig själv förlorad i dess ursinniga intensitet. Sedan försvann den lika fort som den kom och efter det har allt varit en lång saknad, likt en förtvivlad väntan på en sedan länge förlorad kärlek eller sökandet efter den dröm man aldrig fick uppleva slutet på. Jag talar givetvis om den maffiga trailern till Cowboys & Aliens.

Freddy Kruger brände hela lönen på Teknikmagasinet

En kollega såg nyligen filmen i USA och varnade mig. ”Hey, you’ve gotta lower your expectations man. It ain’t that great, you know.” Jag svarade något förnärmat. ”Vadå inte bra? Hur kan det inte vara bra? Det är ju både cowboys och aliens for fucks sake!” Nu har jag sett filmen och kan med nyktra ögon konstatera att det gör ont när förväntningar slås i spillror.

Jake Lonergan (Daniel Craig) vaknar flåsande och svettig upp mitt i öknen i delstaten Arizona med en högteknologisk boja runt ena vristen. Året är 1873 och han har ingen som helst susning om vem han är, vart han är eller varför han bär denna, för den aktuella tidpunkten, ganska udda utsmyckning. Jake slår ner ett par uppkäftiga bonnläppar, tar deras prylar och rider in i en dammig liten håla vid namn Absolution. Absolution är som hämtad ur vilken spaghettiwestern eller Lucky Luke-tidning som helst. En mumlande sheriff, ett gäng vilda rednecks, en saloon och ett horhus och han är ungefär lika välkommen här som Lars Ohly på den årliga MUF-träffen i Sigtuna. Det skall dessutom visa sig att Jake är en efterlyst man och han hamnar mycket riktigt också snart i finkan. I cellen bredvid sitter ett störigt problembarn som råkar vara son till den rike allsmäktige överste Dolarhyde, här spelad av en butter Harrison Ford.

"Vadå jag butter?"

Då plötsligt slår de till med full kraft. Från himlen attackerar utomjordingarna staden med sina laserstrålar, bomber och kanoner. Invånarnas Winchestergevär är ungefär lika effektiva som ärtbössor men Jake har en dödsmaskin runt sin vrist som han så småningom lär sig att bemästra. Nu tänker man, nu blir det åka av! Cowboys mot aliens, let’s rock this place! men då dör tempot igen och vi är tillbaka i en trist westernhistoria där man rider runt i öknen, super och skjuter på tomflaskor. Filmen rullar på i sakta mak och jag börjar skruva på mig lite nervöst. ”Vad är detta? Skulle inte det här vara en nyskapande, fartfylld historia? Så absurd att den bara måste vara bra.” Tyvärr blir det istället mer klyschigt, stelt och ointressant ju längre filmen pågår. Faktum är att jag i det här laget fullständigt skiter i hur det går för karaktärerna, om de vinner över utomjordingarna, om de älskande får varandra eller om jorden förintas eller ej. Det enda jag bryr mig om den sista halvtimmen är att min parkeringstid börjar gå ut.

Olivia Wilde i den obligatoriska, helt omotiverade nakenscenen.

Craig och Ford är givetvis erfarna och duktiga skådespelare men utan ett genomarbetat manus så kunde man lika gärna kontrakterat två chimpanser för huvudrollerna. Filmen hade förmodligen varken blivit bättre eller sämre. Det är så slätstruket, fegt och illa genomfört att jag undrar hur jag faktiskt kunde se fram emot att se filmen överhuvudtaget. Jag har hört att man kan lägga in dolda budskap i reklam som lockar oss att köpa en viss vara. Frågan är om så inte var fallet i trailern som jag en gång höjde till skyarna. För inte kunde jag väl vara så blind? En annan fråga som dyker upp är; vad har egentligen hänt med Spielbergs berömda och imponerande specialeffekter som man brukade häpna av? Först Falling Skies och nu det här. Utan att avslöja för mycket så är effekterna sannerligen inte övertygande och utomjordingarna ser ut som gamla prototyper som blivit över när man gjorde Rovdjuret 1987.

Nej, cowboys och aliens i samma film var verkligen öken.

En annan berättigad fråga är varför man inte använde Walton Goggins mer? Ni som har följt den briljanta serien The Shield vet vad jag talar om. Walton är en riktigt vass och intressant skådespelare som levererade i avsnitt efter avsnitt men här får han knappt vara med att leka. Samma sak gäller Sam Rockwell i rollen som sheriff. Han fick inte många minuter i rampljuset han heller. Vi får heller inga vettiga svar på varför utomjordingarna valt att invadera just vår planet eller hur det kommer sig att de med all sin högteknologiska kunskap använder lasson för att föra bort jordlingarna. Vad hände med beam me up? Men kanske viktigast av allt, vart gick Olivia Wilde för att få sin tandblekning och sina färgade linser?

John Wayne hade förmodligen vridit sig i sin grav om han fått se Jon Fauvreau, Steven Spielberg och Roberto Orcis fruktansvärda skymf mot westerngenren. Någonting säger mig dock att runt år 2040 så kommer Cowboys & Aliens att vara för folket vad Planet 9 From Outer Space är for oss idag, en kultrulle men innan dess kommer i alla fall jag att titta på trailern en gång till för att försöka komma på hur jag kunde missbedöma det här spektaklet så kapitalt!

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Näääääääääääj!!!!! Fan också!!!

  • Nikki94

    Hur kunde du inte gilla den ? Daniel Craig som grinig
    Cowboy och Harrison som något annat än huvudroll för frikin Indiana Jones
    Allt smälte samman och det var nyskapande shit vad du är hård mot Jon
    De här skulle inte alla regissörer våga, de här är så typiskt alla vill att något nytt och nyskapande
    Ska ta upp bio duken men sen när dom väl sitter där. Så duger
    Inte filmen. For crying out loud inget har någonsin gjort något
    Liknande och för första gången någon är lite rolig och faktiskt använder sin fantasi så är du inte nöjd.

  • Lindman

    Jag om någon ville verkligen att detta skulle bli bra! Folk skrattade bakom ryggen på mig och sa ”hur fan kan han tro att detta blir bra? Cowboys och Aliens, hah!”
    Jag trodde verkligen att det skulle bli hur coolt och crazy som helst. Jag gav trailern högsta poäng men filmen är tyvärr inte bra.

    Som jag skriver så tappar man bort tempot hela tiden, effekterna är riktigt dåliga och det som skulle kunna vara nyskapande och fräscht blir bara tröttsamt och segt. Inga svar ges och karaktärerna (Craig och Ford) är förvisso stenhårda, solbrända och skitiga men det hjälper inte för att kunna rädda betyget. Manus är helt enkelt alldeles för dåligt. Det är ingen bra western och det är ingen bra sci-fi, vad är då kvar?

    Det är skittrist att behöva konstatera men Cowboys & Aliens levde verkligen inte upp till sin potential.

Fler onyanserade inlägg