Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

Inlägg av Måns Lindman den 31 maj 2018 i

Recensioner

Sent 90-tal, filmkontoret, United States of America. Whisky och cigarr:

Filmdirektör #1: Du, vilken är den hemskaste film du sett?
Filmdirektör #2: Oj, det måste ju vara hajen, jo absolut hajen.
Filmdirektör #1: Hey! Vi borde verkligen göra om hajen.
Filmdirektör #2: Vi MÅSTE göra om hajen
Filmdirektör #1: Nej, vi skall göra något större än hajen. Något ännu läskigare.
Filmdirektör #2: Ja det skall vi. Något mycket läskigare.
Filmdirektör #1: Men du, vet du vad som faktiskt är läskigare än en haj?
Filmdirektör #2: Vad?
Filmdirektör #1: En supersmart haj!
Filmdirektör #2: Yes! Där satt den!
Filmdirektör #1: Alltså, vi snackar en haj med en muterad jättehjärna.
Filmdirektör #2: Det låter ju helt magiskt. Jag känner doften av succé redan nu!
Filmdirektör #1: Vi måste ha Samuel L till detta.
Filmdirektör #2: Jag har redan slagit numret.

20 år senare på samma kontor:

Filmdirektör #1: Du, det blev ju sjukt lyckat det där va?
Filmdirektör #2: Ja det har du sannerligen rätt i, men vad ska vi göra nu?
Filmdirektör #1: Vet vad som är ännu läskigare än en supersmart vithaj?
Filmdirektör #2: Vad?
Filmdirektör #1: En supersmart haj fast av en annan art!
Filmdirektör #2: Asså, du är ju ett geni!
Filmdirektör #1: Jag ringer runt till helt okända skådisar och någon trött splatterregissör som inte gjort en enda rulle som gått upp på bio.
Filmdirektör #2: Vad kan gå fel!?

Fjärrkontrollera hajar? Sure, why not. Det är trots allt inte det mest korkade i det här fiaskot

Det gäller verkligen att ha en ängels tålamod när man letar guldkorn bland hajrullar. Ni vet ju själva hur det är. Ingen hajfilm kommer någonsin att komma i närheten av originalet som gjort att folk än i dag vägrar sticka tån i djupt vatten och småhulkar av panikångest så fort en haj glider förbi i majestätisk position i någon mästerlig dokumentärserie signerad BBC, så varför ens försöka? Packa ihop grejerna och lägg ner. Det blir bara direkt till DVD, eller streamingtjänst ändå, även om några hejdlöst pajiga hajfilmer trots allt har fått plats på biorepertoaren. Där har de dock aldrig blivit särskilt långvariga och det är lätt att förstå varför. Genren är proppfull av komiskt usla produktioner som i bästa fall ändå kan vara sevärda just på grund av sin lökighet men i de flesta fall är de fullständigt osebara och kan få en inbiten hajconnoisseurs blod att koka i maritimt vredesmod. Det kanske är en rulle som är relevant på typ 50. Lite som den senaste veckans GDPR-våg kan det ibland kännas helt hopplöst att rensa bland dyngan som aldrig verkar ta slut, det bara väller in. Vad är viktigt, vad skall man lägga tid på och vad kan man helt enkelt bara ignorera?

Haj på daj!

När vulkanön Krakatau exploderade i slutet av 1800-talet, skedde det med ett sådant massivt dån att forskare hävdar att det är det kraftigaste ljudet i historisk tid. Deep Blue Sea från 1999 frambringade visserligen inte riktigt emotioner av den digniteten hemma i den Lindmanska TV-soffan men det var ändå en hygglig rulle som faktiskt kvalar in på topp 3, vilket naturligtvis säger mer om genren i sig än Deep Blue Sea men Renny Harlins actionthriller platsar faktiskt både på listan över bästa och sämsta hajfilmer. Bästa på grund av det underhållningsvärde filmen ändå levererar. Det var stundtals riktigt bra tryck i tolvfingertarmen när det small till i de skrangliga rören och det skedde i en tacksam miljö, klaustrofobiskt och härligt. Att lägga filmen i ett undervattenkomplex gav en otäck känsla av att skådespelarna egentligen bara var krubb instängda i en stor konservburk för de hungriga hajarna på utsidan att försöka öppna. Dessutom var det en av få filmer som kunde ståta med etablerade stjärnor som Stellan Skarsgård och Samuel L. Jackson. Sämsta därför att storyn var så förbannat korkad att man nästan var tvungen att nypa sig i armen. Superhajar mot alzheimers, jo tjena. Men nu mina damer och herrar har det kommit en uppföljare med en story som är ännu mer idiotisk och dessutom helt utan etablerade stjärnor. Vem bad om den här uppföljaren? Inte fan var det jag i alla fall, det är ett som är säkert. Varför? Det finns oändligt många orsaker att sky Deep Blue Sea 2 som pesten men lyckas man uthärda den skämskuddehemska inledningsscenen som jag inte ens finner tillräckligt många okvädingsord för att kunna beskriva så är det framför allt en sak som stör mig mer än något annat, pirayahajar som simmar omkring och låter som avkomman mellan en delfin och en kattunge. Det räcker för att få mig att vilja kasta upp bouillabaissen jag åt innan jag bänkade mig för en sejour taskigt animerad fiskfadäs. Att diverse karaktärer sedan slänger ur sig uppenbara googlesökningar haj”fakta” i helt absurda situationer driver bara harpunen än djupare i hjärtsäcken.

En omotiverat lycklig Danielle Savre har uppenbarligen inte läst några recensioner av DBS 2 ännu

Annars är det inte mycket nytt här. Ett gäng övertaggade C-skådisar anländer till en forskningsstation där en sedvanligt megalomanisk makthavare och forskargeni (?) håller sina oregerliga tjurhajar väl inburade, ELLER? Nej, de rymmer givetvis och de är definitivt smartare än femteklassare. Premissen här är att den bemedlade Carl Durant (Michael Beach) skall framställa smart drugs med hjälp av nämnda superhajar och likt Bradley Cooper i Limitless ser Durant hela världen i C-dur när han poppar sina hajdroger i ensamhet. Detta är dock inget marinbiologen Misty Calhoun (Danielle Savre) har approvat och det blir omgående konflikt i kabyssen. Med sig i ett enerverande släptåg har Durant också en tekniknörd, det syns på att han har typiskt programmerarskägg och bär hoodie och så två ytterst irriterande nygifta med högst oklara roller, som är så äckligt optimistiska och påklistrat ystra att jag kommer på mig själv att heja fram en risigt animerad tjurhaj att attackera medelst tandrad. ”Men kom igen, ät honom nuuuuurååååå!” Trent Slater (Rob Mayes) är den hårdföre härföraren som håller ställningarna i det undervattniska fortet och han är så ofantligt usel på det han gör att det är ett under att karln fortfarande har ett jobb. Han flåsar och spänner sig om vartannat när han bonkar fiskyngel i de trånga gångarna. Japp, det stämmer det är samma upplägg som i första. Handen i hajen, lösa djur som skapar kaos i forskningsstation, signalraketer, experiment och myteri. Finge jag titulera mig statistiker skulle jag säga att cirka 92 % av den här uppföljaren ingen bad om är upprapat fiskrens från 20 år bakåt i tiden. Det är i princip samma film men fruktansvärt mycket sämre så what’s the point. Dialogen bränner som nässelcellerna hos maneter och när det är som mest jävligt har man fått dem nedkörda i halsen och sköljt ner skiten med svavelsyra. Specialeffekterna lockar fram skratt som snabbt övergår i gråt när jag inser att de feldimensionerade hajarna dundrar omkring i 60 knyck, trots att en tjurhaj maxar 15 km/h och Calhoun hinner riva av ett fullständigt omotiverat klädbyte, för hey, vad är en hajrulle utan spetstrosor?

”If you don’t stop now, I’m gonna throw myself to the sharks” vrålar en av filmens största medelmåttor och det är väl ungefär så det känns när jag plötsligt bjuds på en tjuvlyssnande haj utanför forskningsstationen jag aldrig någonsin vill återbesöka.

Deep Blue Sea 2 finns att köpa eller hyra på iTunes

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Olof

    Välskriven sågning av en film jag troligen aldrig kommer att se. Varför lägger du/ni tid på detta? Se det som en fråga, inte ett ifågasättande.

  • Lindman1

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också genrer som inte bjuder på särskilt mycket Oscarsmaterial men det kan inte hjälpas, dyker det upp en hajrulle måste jag se den, så är det bara. Och om du tyckte att den här verkade vara totalt slöseri med tid så vänta bara till morgondagens recension 😉

Fler onyanserade inlägg