Dinner for Schmucks – Recension

Inlägg av Christopher Panov den 10 september i

Film Recensioner

Overplay på Steve Carell? You bet.

”Tim är en chef på väg uppåt i karriären, som just fått sin första inbjudan till ”middag för idioter”, som varje månad arrangeras hos hans chef och där den av de inbjudna som tar med sig den största pajasen som sällskap vinner rätten att skryta om det (och kanske mer än så).

Tims fästmö, Julie, tycker dock att idén är motbjudande och Tim går med på att skippa middagen. Men det är innan han träffat Barry, en anställd på skattemyndigheten som spenderar en stor del av sin fritid med att bygga genomarbetade utställningar av uppstoppade möss. Tim inser snabbt att han funnit en guldklimp till idiot…”

Dinner for Schmucks är en remake på den franska ”Diner de cons”. Remakens regissör Jay Roach har många, hur ska jag säga – tveksamma filmer på sitt samvete: Austin Powers 1,2,3. Så jag insåg tidigt att nedtonat spel inte stod på menyn när jag sjönk ner i biostolen.

Steve Carell spelar Barry som jobbar på skattemyndigheten, målar och klär på små uppstoppade möss blir ovetande Tims idiot. Jag har alltid haft svårt för Carell, till den dagen jag såg amerikanska Office och fullständigt föll pladask för hans tolkning av chefen Michael Scott. När jag nu ser honom balansera på gränsen till skrikigt överspel och extremt överspel, blir jag påmind om varför jag har så förbannat svårt för honom. När han ska spela ”dum” tar han i så det gör ont i ögonen.

Paul Rudd spelar Tim. Och frågan är väl hur länge Paul tycker det är kul att spela ”the guy next door”. En mycket otacksam roll, där man inte känner något vidare för hans försök att hålla ihop karriären och familjen.

Zach Galifianakis är som vanligt lysande som Barry´s chef på skattemyndigheten som kan läsa tankar. Han spelar på samma sätt som i ”Baksmällan” och älskar du som jag det så är det julafton.

Dinner for Schmucks har sina stunder, middagscenen men dom andra ”idioterna” är riktigt rolig, Tims exflickvän är en mycket rolig karaktär och en liten roll av David Walliams som vapenhandlande miljonär är kul.

Dessvärre kväver osmaklig lyteskomik, bajs-skämt och moralkakor filmen och jag sitter och tittar på klockan alldeles för många gånger för att ge mer än godkänt.

Expressen: 2 av 5 : Aftonbladet 2 av 5 : DN: 2 av 5 : SVD: 3 av 6

VN:F [1.9.17_1161]
Vad tyckte du?
Rating: 0.0/5 (0 votes cast)

Skrivet av Christopher Panov

Romantiker med en softspot för människor på film som är pressade och Depeche Mode. Är Sveriges bäste berättare av Bulgariska vitsar. Gråter åt film när folk blir lyckliga - Aldrig tvärtom.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • http://www.facebook.com/andningspaus Sebastian L. Karlsso

    Filmens enda behållning, i mitt tycke, är Jemaine Clement. Under dennes scener var jag mer än road, resten av filmen fann jag mest bara plågsam och överspelad.

Fler onyanserade inlägg