Senaste Kommentarer

Top Commenters

Ex Machina – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 16 augusti 2015 i

Film Recensioner WOW 2015

Ex Machina

Många är de mysterier som gäckat våra allra skarpaste hjärnor genom årtusenden. Kryptos, Zodiacbreven, the Wow! signal och Rongorongo är några av dem. Att inte Alex Garlands briljanta regidebut Ex Machina fick plats på den svenska biorepertoaren är ett annat. Den som har fått ta mest stryk för detta är, förutom alla biobesökare som blev blåsta på konfekten, en pubertal, knarkande nallebjörn vid namn Ted som ganska enkelt fick passera i gräddfilen och därmed förpassa Ex Machina till en sen release direkt till hemmabion. Nu är det givetvis inte Teds fel att han blev prioriterad, det är helt enkelt så att de som bestämmer inte trodde på publiksuccé för Alicia Vikander som Android. Rätt eller fel? Det får vi aldrig veta men jag vet i alla fall vilken av filmerna jag föredrar. 

Ex Machina 5

”Håll i hatten grabben för nu blir det åka av!”

Does Mark Zuckerberg dream of electric concubines?

Nathan (Oscar Isaac) är grundare och VD för Bluebooks, en oerhört populär söktjänst på Internet som sopar mattan med både Bing och Google. Han har lämnat de högljudda stressiga miljöerna kring Wall Street och plockat med sig hela sin förmögenhet för att istället bosätta sig långt ute i en vacker amerikansk vildmark med rasande floder, gröna buskar och blommande träd. För att komma hit ut behöver man helikopter så vi snackar verkligen isolerat. Här har han funnit sin fristad i en imponerande arkitektritad trävilla fylld med skandinavisk design, det är riktigt snyggt och stekigt så att det förslår och med den lugna naturen runt hörnet så är det här en dröm för de flesta. Men det här är ingen plats för kontemplation. Oh nej, här lyser ständigt flitens lampa. Under jord döljer sig nämligen ett privat forskningsinstitut inom Artificiell Intelligens.

Hit kommer unge Caleb (Domnhall Gleeson). Anledningen är simpel, snabbt avverkad och rätt fånig och egentligen helt betydelselös. Det behöver bara städas undan på något sätt, strunt samma hur. Han vinner i alla fall en intern tävling på företaget där priset är att hänga med VD:n en hel vecka. För vissa är detta en dröm, för andra en mardröm. Nathan är en ikon och en ytterst eljest figur så visst kan det bli kul det här tänker Caleb och jublar men han har ingen aning om vad som väntar. Han tvingas skriva på “the mother of all NDAs” och sedan är det full fart in i det okända där Nathan helt och hållet bestämmer vad som är tillåtet och inte. och här är det tydligt att Garland har hämtat inspiration från Zuckerberg och Jobs. Framgångsrika, arroganta och briljanta ledargestalter med en aldrig slocknande passion för sin skapelse.

Caleb blir inackorderad under jord och snart får han stifta bekantskap med den här berättelsens centrala punkt. Ava.

Ex Machina 2

Skådeplatsen är både vacker och skrämmande.

Ava är en livs levande android, eller kanske till och med en humanoid. Hennes historia och syfte är helt höljda i dunkel och det blir Calebs uppgift att i ett antal sessioner ställa frågor kring moral, etik och logiskt tänkande för att kunna ta reda på om Ava är en lyckad version eller om hon måste uppgraderas eller helt enkelt kasseras. Det är det s.k. Turing-testet, uppkallat efter kodknäckarnas fader Alan Turing.

Nathan övervakar allt genom kameror och ställer ständigt motfrågor och utmanar Caleb, som är lovande men ung och oerfaren. Kan han lita på Ava? Kan han verkligen lita på Nathan? Kan han egentligen lita på någon av dem? Vad är på riktigt och vad är uppgjort?

Nathan har en relativt passiv roll. Han har snickrat ihop tidernas mest avancerande livsform och har nu gjort sitt och kan därmed fokusera fullt på att hinka bärs och gymma. Då och då skäller han på sin inneboende konkubin som enbart tycks finnas till för att tjäna och vara till lags när hennes härskare ropar. Ibland tycker han att hans protegé Caleb tänker fel eller blandar in för mycket känslor i sina diskussioner med Ava.

En tunn vägg skiljer dem båda åt men känslor och tankar tycks passera genom separatören i glas och deras interaktion blir mer och mer intim. Mer tänker jag faktiskt inte berätta kring det här oerhört uppfriskande inslaget på en något exploaterad sci-fi-arena.

Ex Machina 3

Så nära men ändå så långt borta.

Ex Machina är ett riktigt intrikat kammarspel som skall ses med öppna sinnen. Det är en härlig mix av transcendens, klaustrofobi, mind game och mysterium som självaste Kubrick hade varit stolt över men skall jag dra till med en liknelse så ligger väl en blandning av Frankenstein och Blade Runner nära till hands men det går heller inte riktigt att sätta en etikett på Ex Machina. Mycket på grund av stämningen som griper tag i dig och vägrar släppa taget. Det är en mörk, instängd och artificiell terror, smakfullt tonsatt med tunga elektroniska pumpande monotona element som skär genom märg och ben. Känslan av att inte veta är både påtaglig och påfrestande och med en högst begränsad rollista lyckas Garland skickligt hålla liv i den här gåtan ända in i själva upplösningen. Den ständiga kraftmätningen mellan de tre ledande karaktärerna är något av det mest intensiva jag sett på bio på många år men den största delen av detta faktum skall ändå tillskrivas Alicia Vikander som är omänskligt bra i rollen som Ava. Hon har klarblåa ögon, en intagande röst och hud så genomskinlig att luften tycks upplösas runt omkring henne och hon är skarp, oj vad skarp hon är. Det är omöjligt att att lura hennes välkodade mjukvara och det är oerhört svårt att veta vad är mänskligt och vad som är artificiellt. Till och med hennes rörelsemönster är hybrida, robotlika men med en balettdansös elegans. Vikander som var balettdansös under nio års tid har utan tvivel kunnat dra nytta av sina färdigheter här. Oscar Isaac imponerar som lika delar alfahanne och teknikguru med filosofisk läggning. Domnhall Gleeson är helt okej i sina scener men det är i scenerna tillsammans med Vikander han lyfter. Det blir en laddad När Lammen Tystnar-känsla över det hela när de sitter där på varsin sida av en glasvägg och dissekerar varandras hjärnor och hjärtan och vi minns ju alla hur det gick.

Ex Machina är en av årets bästa filmer så här långt, det är synd och skam att den inte går att se på bio.

Släpps på Blu-ray och DVD 17 augusti 2015

betyg4_5

 

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg