Senaste Kommentarer

Top Commenters

Logga in

Fifty Shades of Grey – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 13 februari 2015 i

Film Recensioner

o-50-SHADES-OF-GREY-facebook1

Gul och röd, det är säkerhetsorden Anastasia Steele behöver lägga på minnet i monumentalt hypade filmatiseringen av E.L. James succéroman. När piskandet går över styr och sexlivet känns för våldsamt då är det bara för henne att skrika ”RÖD!” Det har Christian Grey lovat och svurit. Som tittare behöver du dock aldrig oroa dig för att hamna i den situationen, det här är nämligen oväntat tamt. Det lovar jag och svär. Nu har jag inte läst boken, det skall sägas men jag har ju hört vilken brutal och erotiskt laddad nattduksbordslektyr det var fråga om när boken landade i handeln för ett par år sedan. Jag tänkte väl någonstans att här hade man chansen att ”göra en American Psycho.” Bret Easton Ellis bok var en stilstudie i våld och perversioner och publiken besparades givetvis de allra värsta eskapaderna men man lyckades ändå behålla mycket av det som gjorde att boken stack ut från mängden och satte också en tydlig åldersgräns på filmen. Fifty Shades of Grey hade samma förutsättningar men resultatet är en slätstruken historia som inte skiljer sig nämnvärt från andra filmer i samma genre. Vilken genre då, tänker du kanske? Jo, den där gamla slitna genren Amerikansk-helylle-girl-next-door-träffar-snuskigt-rik man-och-överöses-av-dyra-gåvor-men-vill-egentligen-bara-bli-älskad. Den genren. Visst har man adderat tama piskrapp i ett bordellrött rum med gyllene bondageringar och försök till explicita sexscener där ett bart manligt underliv juckar hysteriskt mot ett naket höftben till hitlåtar från Billboard Top 100 men särskilt erotiskt eller spännande blir det aldrig.

fifty-shades-of-grey-movie-screenshot-christian-jamie-dornan-101

Fifty Shades of not finding any facial impressions

Själva BDSM-delen är ju vad som gjorde boken till en storsäljare. Det var ett kinky inslag för det inrutade Svenssonlivet och också det som gjorde historien utmanande. James slängde till läsarna ett ben att tugga på, lät dem kämpa med en intimitet som alla kände igen men få hade förståelse för. Hon gav oss en möjlighet att hoppa i Anastasias skor och därmed deltaga i en sexuell odyssé som både var hotfull och lite så där kittlande och härligt förbjuden. ”Fuck you Bingolotto och gemensam städdag på gården. I kväll skall jag minsann kasta mig in i en värld av ridspön och buttplugs.” Det var trots allt detta miljontals kvinnor surrade om kring kaffemaskiner, på löprundor, runt matbord och i köer. Över hundra miljoner exemplar såldes av E.L. James trilogi och med tanke på att detta var hennes debut så får man väl säga att hon drog vinstlotten direkt. Nej, det kom väl knappast som någon överraskning när Hollywood proklamerade att verken nu minsann skulle filmatiseras. Överallt spekulerades det, vem skall spela Anastasia och vem kan egentligen gestalta den mystiska Christian Grey? Den stora massan tyckte att Ryan Gosling var det perfekta valet men han tackade nej. Garrett Hedlund var filmbolaget Universals favorit men han kunde inte relatera till karaktären och sa tack men nej tack och James själv höll Robert Pattinson som sin ultimata Christian Grey men man gick vidare med Charlie Hunnam, Jax ni vet. Han hoppade dock av och valet föll som bekant till sist på Jamie Dornan, en hyfsat okänd irländare som visserligen imponerade stort i grymma miniserien The Fall men visst var det ett oprövat kort och en chansning i ett sådant här stort sammanhang. Castingen för Anastasia var mindre dramatisk och Dakota Johnson i rollen som Anastasia är filmens behållning men hon kunde lika gärna ha porträtterats av Elizabeth Olsen, Shailene Woodley eller vår egen Alicia Vikander som alla var med i diskussionen.

fifty-shades1

Fifty Shades of half naked carrying a woman around the house

De flesta som väljer att se Fifty Shades of Grey känner väl till handlingen, oavsett om man läst boken eller ej men låt oss ändå ta en snabb genomgång. Anastasia Steele (Dakota Johnson) är en lagom blyg, lite reserverad och ja, för att vara ärlig, en rätt trist student. Hon läser engelsk litteratur och slumpen placerar henne i ett flådigt kontorsrum med landets mest eftertraktade ungkarl, den mystiske Mr. Christian Grey (Jamie Dornan). Hon har fått uppdraget att intervjua honom och dagen kunde väl ha börjat bättre. Hon bokstavligen snubblar in och från ett grodperspektiv tittar hon upp på den väldressade trettioplussaren (i filmen 27), stående vid panoramafönstret där han tittar ut över skyskraporna som alla rika snubbar på stora kontor med mycket ljusinsläpp gör. Auktoritärt förkunnar han att han har exakt tio minuter att avvara för den här aktiviteten men dejten skall visa sig vara i hela 2 timmar och 5 minuter. Han inser nämligen att han måste ha henne och tack och lov inser hon samma sak. ”Hurra! Honom skall jag ha.” och nu följer en sällsam parningsdans som gör att mina stackars nerver utsätts för en rejäl prövning. Nu skall det nämligen velas till förbannelse och ingen av de båda intressenterna verkar vilja ge med sig eller kompromissa. Christian är nämligen hemligt dominant, han gillar att slå och piska och Anastasia är oskuld. Det enda hon vill ha är myspys med bio och romantiska middagar. ”I don’t do romance” säger Christian och stirrar hysteriskt. Ett faktum han står fast vid filmen igenom men likt förbannat tar han med den begeistrade Anastasia på helikopterturer och skickar presenter. Han är intresserad av hur hon mår och vad hon gör och han sover med henne trots att han säger att han aldrig gör det med kvinnor men så var det ju det här med kontraktet då. Han vill att Anastasia skriver på ett kontrakt där hon intygar att hon är hans undergivne och lyder varje hans vink. Det är ett detaljerat kontrakt som verkligen går på djupet så att säga. Större delen av filmen går ut på att Anastasia funderar på om hon skall gå med på anal fisting och hänga från rep i taket bara för att få vara med sin älskade Cricke eller om hon skall be honom fara och flyga. Hon får heller inte berätta för någon om deras överenskommelse. Det som händer i lekrummet, stannar i lekrummet. Det är ett långdraget och tröttsamt upplägg som möjligen fungerar i bokform men här gör det det verkligen inte.

Jag förstår dilemmat. Att ha eller icke ha det är frågan. Att väga för och nackdelar. Är det verkligen så farligt att bli smiskad på bara stjärten några gånger i veckan om det betyder att hon får vara nära sin stora kärlek? Kan hon stå ut med att han är en kontrollerande douchebag som inte ens låter henne åka och hälsa på sina päron utan att be om tillåtelse när han svettig, halvnaken och lidande sitter och klinkar vid sin flygel efter en omgång i sänghalmen, där sänghalmen förvisso oftast utgörs av ett järnkors med hand och fotbojor? Om hon får steka pannkakor endast iklädd hans välstrukna Hugo Boss-skjorta i det designerritade köket så kanske det är okej att han hänger med sina gamla älskarinnor men att hon inte får umgås med andra män? Men bestäm er någon gång tänker jag. Ni är ju tokkära i varandra, det kan ju en blind se.

50-shades-of-grey-_2985755k1

Fifty Shades of lame ass bondage

Dakota Johnson, dotter till Don Johnson och Melanie Griffith är förbannat bra i rollen som Anastasia. Hon är precis så som jag har fått karaktären beskriven för mig och trots lite väl många bett i underläppen så briljerar hon som tafatt och älskvärd kvinna som ändå har en egen vilja och inte låter sig hunsas runt hur som helst. Jamie Dornan är en katastrof. Den fejkade accenten är i nivå med Keanu Reeves bespottade insats i Dracula och han ståtar med färre emotionella uttryck än Ben Affleck när han var som absolut träligast. Dessutom tycker jag att han är alldeles för valpig. Här hade jag förväntat mig någon som klev in med båda fötterna och gav sig fan på att vara ett riktigt svin. Inga små leenden, inga öppna kort. Vad jag hört och var förberedd på var en hårdhänt härförare som med ångande passion gav sig hän åt sin största hemlighet i livet. Lite smutsigt, lite kinky. Här finns inget av det. Visst liggs det på rätt bra men det sker alltid i fluorescerande blått ljus till tonerna av Jessie Ware och Sia och det är verkligen dödstrist sex och efter tre i princip likadana akter är jag ärligt talat rätt trött på att se Jamie Dornan i sina dåligt sittande tvättdags-jeans, ni vet när man inte har något bra att ta på sig, utan något under dra Dakota Johnsons blommiga klänning över huvudet för att sedan dyka på hennes styva bröstvårtor samtidigt som Beyoncé vrålar ”Your love’s got me looking so crazy right now.” Ingen verkar heller njuta och de där omskrivna kosmiska orgasmerna uteblir helt när regissören Sam Taylor-Johnson praktiserar det som länge ansågs vara säkert sex, hon drar sig ur precis innan klimax.

Fifty Shades of Grey har fått usel kritik och visst, det är ingen höjdare det här inte men riktigt så uselt som t.ex. 3,2 på IMDb tycker jag inte heller att det är. Problemet är att den inte har något speciellt att komma med. Det är vräkigt och påkostat så det förslår men samtidigt är det är en utmanande film som aldrig utmanar och jag kan inte låta bli att undra, vad är det för mening då? Kärleken är komplicerad och kommer i jävligt många nyanser men här blir det bara en och den är mer beige än grå.

Fifty Shades of Grey har biopremiär 13 februari

betyg2_5

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • andyhally

    Tack för den här utmärkta recensionen. Nu slipper jag gå och se filmen, eller vänta tills den kan streamas. Jag har givetvis hört talas om både boken och filmen, och eftersom jag är extremt ointresserad av BDSM, i synnerhet på film, var jag mycket skeptisk till filmen (och boken). Varför all uppståndelse? Har hela världen blivit kinky helt plötsligt. Inte min grej helt enkelt. Hade filmen fått enormt bra kritik, med universella lovord, hade saken varit annorlunda. Men den här recensionen fick jag allt jag ville ha (eller inte ha) av filmen, utan att behöva se den. Tack för det!

  • Lindman1

    Tack för det! Nu slog den ju rekord lik förbannat men man kan som bekant inte rädda alla.

  • Pingback: Onyanserats Årslista 2015 – Lindman « Onyanserat – Blogg om film och tv()

Fler onyanserade inlägg