Fuck you, Phillip Morris
Inlägg av Leiyah Rose Lindén den 10 juni iRecensioner
Efter att i månader iakttagit Monika Antonssons systematiska slakt av Liza Marklunds omnipotens, har min relation till proklamationen ”detta är en sann historia”, minst sagt fått en fnurra på tråden. Som blivande grävare har jag fått mer än vad jag bad om gällande min alltmer växande misantropi.
Precis när jag inte trodde att det kunde bli värre, visar det sig att Jim Carrey spelat in en ny film. Vi som kan vår kultur vet ju såklart om att Jims så kallade humor ligger och simmar med resterna av Estonia (och kan därmed konstatera att de båda gick på grund ungefär samtidigt.) Denna information verkar dock inte ha nått vare sig Jim eller bolaget Europacorp, med Luc Besson i spetsen. Herregud Luc, Jag finner inga ord. Ditt svek är djupt och oförlåtligt. Jag älskade dig. Nu är det slut för alltid och jag hoppas att du förstått att jag har skänkt alla dina filmer till Myrorna, Judas.
Vadan denna vrede kan man fråga sig? Det hela är mycket enkelt: ”I love you Phillip Morris” är en 102 minuter lång optisk diarré fylld av homofobiska fördomar och infantila personskildringar. Det är ett enda långt lidande och man liksom sprutar från alla hål samtidigt samtidigt. Det är en film som väcker det djupaste av avsmak. Jag känner mig besudlad på ett sätt som inte ens ”Johnny Mad Dog”-premiären lyckades frammana. Mest av allt är jag arg på mig själv för att mina undertryckta borderline-tendenser är så pass starka att jag ändå tvingar mig igenom hela filmen trots att jag fått visuell herpes redan vid förtexterna. Är inte detta ett solklart fall av självplågeri så är det i alla fall inte långt ifrån.
Finns det då inget positivt i denna film kan man fråga sig? Jodå. Den tar slut. Efter 102 minuter.
I Love You Phillip Morris finns att hyra på DVD













Senaste kommentarer