Senaste Kommentarer

Top Commenters

Gäster med Gester – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 22 augusti 2011 i

Recension Serier & TV

Årets laguppställning

”Först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting.

Det finns ögonblick då man önskar att det fanns fler ord i den där glosboken, ögonblick när man så desperat vill förklara men orden räcker helt enkelt inte till. Ni är säkert alla bekanta med den där närmast panikartade känslan som dyker upp när man försöker beskriva en känsla så stark att den inte riktigt går att klä i ord. Det kan vara något oerhört vackert och storslaget som föreningen mellan två själar eller ett nytt liv som för första gången möter världen men det kan också vara en upplevelse så otäck, motbjudande och smärtsam att vilket ord man än väljer att använda känns för på tok för klent. Min recension av Gäster med Gester anno 2011 blir därför både kort och tillbakalutad.

TV-programmen på 70-talet var inte särskilt många och heller inte särskilt roliga. Det mesta som visades var VPK-producerad propaganda som man matade oss kunskapshungrande newbies med. Sedan kom 80-talet och i takt med att hushållen fick flera kanaler i samband med introduktionen av kabel-TV och framför allt då Sky Channel så dök också mängder av serier och filmer upp i rutan. Som en retroaktiv kompensation för all ångestfylld hjärntvätt från tidigare årtionde så överöstes vi nu istället av underhållningsprogram och ett av programmen som fick en rejäl genomslagskraft i svensk television var Gäster med Gester, ett humorprogram med Lennart Swahn som programledare. Det var simpel, lättsam underhållning som gick ut på att man, med endast kroppsspråket till hjälp skulle försöka förklara en putslustig harang med gemensam nämnare för sina medtävlande. Exempelvis: Raggare med motorikstörningar fick nytändning i växellådan på heltrimmad amazonkvinna i Konstantinopel.

Laguppställningen som den såg ut tidigt 80-tal

Nu har SVT alltså åter släpat ut det gamla liket till allmän beskådning och trots långt gången rigor mortis och flera stadier av förruttnelse så har man i alla fall polerat upp ytan i form av en ny studio och nya deltagare. Man har också kontrakterat Rickard ”helylle” Olsson som mysig lekledare. Det hela är så folkligt, flamsigt och toktrevligt att man helst av allt vill vomera men framför allt är Gäster med Gester fullständigt meningslöst. Här finns absolut ingenting av substans, ingen spänning, inget att lära sig eller att skratta åt. Det hela är en plågsam infantil bagatell som passerar snabbt och helt utan överraskningar. Ett rum fyllt av ingenting, ett äckligt vakuum som ändå lämnar efter sig en bitter eftersmak och en obehaglig insikt om att mycket faktiskt var bättre förr.

När jag tittar på klockan och inser att jag precis förlorat 45 minuter av mitt liv på ingenting blir jag både ledsen och besviken. Inte för att mina förväntningar på programmet slog i taket direkt men utförandet är precis likadant som i originalversionen. 8 st tävlande, 1 programledare och en tofs man kan dra i om man kör fast. Call me crazy men om man nu tvunget skall ta en 30 år gammal programidé och nylansera den så kan man väl åtminstone uppdatera konceptet något? Det som var roligt då är nödvändigtvis inte lika roligt nu. Våra referensramar och vårt sinne för humor utvecklas ständigt och med dagens utbud så finns det inget som helst behov av ett nytt Gäster med Gester. Vilken målgrupp riktar sig det här programmet till? Jag har oerhört svårt att se vem som uppskattar den här typen av underhållning år 2011. Vem finner nöje i att se Lena Ph och Morgan Alling sitta och blåsa i plastsaxofoner och visselpipor medan en tredje deltagare, uppenbart hög på livet eller någon annan mer illegal substans, ligger och krälar på golvet eller studsar runt som en Duracell-kanin med ADHD?

Rickard Olsson, du är överallt och du tar över min TV. Snälla, jag orkar inte mer. Ser du den vita flaggan? Jag kapitulerar!

Nej SVT, det här var inget lyckat drag. Jag förstår att pressen är stor när tittarna väljer skräpunderhållning hos konkurrerande reklamkanaler framför granskande och lärorika dokumentärer men att försöka lura i oss gammal återanvänd skåpmat är inte rätt metod. Stoppa genast in den här döingen i frysboxen igen och låt nu stackarn få behålla sin värdighet och vila i frid!

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg