Get Him to the Greek – Recension

"Spring! Jag kallade P Diddy för Puff Daddy!"

Jonah Hill, Russel Brand, Diddy, Lars Ulrich, och ”facklan” från ”Girl interrupted”. Kameravinklar som stundtals känns väldigt lånade från Requiem for a Dream…

Det är drugs, sex and rock’n'roll i en timme och fyrtioåtta minuter och med undantag för en passage på cirka fem minuter den sista halvtimmen, sackar det inte för en sekund.

Skivbolagstraineen Aaron Green (Hill) får efter ett försök att imponera på gangster-rapbossen Sergio Roma (Diddy), uppdraget att frakta rocklegenden Aldous Snow (Brand) från London till legendariska The Greek Theatre i Los Angeles. Ett uppdrag som givetvis visar sig vara lättare sagt än gjort, särskilt som den koleriska Sergio hänger dem över axeln och väser fram lektioner i ”mindfucking” och Aldous varje oövervakad stund kommer fram till nya despotiska planer.

Filmen inleds med en musikvideo, ”African Child” som hack i häl med ”utan kön inga stön”, är det mest stötande jag sett.  Briljant. Det gör nästan ont att titta. Hysteriskt. En direkt pik mot Hollywoods narcissism och ytlighet. Älskar det, älskar det!

Vinklingen på hur nöjesbranschen äter människor, väl utförd. Igenkänningsfaktorn hög och manuset smart. Scenografin är snygg, ljudregin skarp, festscenerna är en enda optisk våt dröm och Russel Brand är fucking awesome. Förvisso har jag träffat Aldous Snow en gång förut, i ”Dumpad”, fast det mötet var rätt onyanserat. Då ville jag knulla sönder revbenen på honom. Nu vill jag bjuda på afternoon tea, röka och utbyta stylingtips, efteråt.

Sammantaget en helt underbar historia som känns hela vägen in i hjärtat (fast jag fattar inte vad ”facklan” gör i denna film, detta är ju helt klart en bromance-film. Stort minus. Låt henne brinna bäst fan hon behagar, bara hon gör det nån annanstans.

Den kan förvisso tyckas en smula överdriven men saken är just den att livet tenderar att vara lite så ibland, överdrivet. Blanda in nöjesindustrin i ekvationen och du har en emotionell centrifug på fultjack och syra. För den som aldrig varit inne i den är det svårt att förstå och därmed bli berörd. Tänk dig en hel sal med nöjes/kulturjournalister. Det var livat vill jag lova! Särskilt när de började spela Goldfrapp och folk började sittdansa och mima<3

Slutsats efter 109 rock’n'rollminuter:

¤Musikbranchen är ett skämt.
¤Russel Brand är verkligen jättebra på cunnulingus, wow.
¤Stackars Afrika.
¤”All i need is the love of my crew”

Get him to the Greek har premiär 27 augusti