Senaste Kommentarer

Top Commenters

Girlhood – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 28 november 2014 i

Recensioner

girlhood

16-åriga Marieme bor i en av Paris slitna betongförorter – en plats där livet ser ut att innehålla begränsade framtidsmöjligheter. Mamman är borta mycket, så Marieme tar hand om sina småsystrar. Storebrodern är kontrollerande, ibland våldsam, och tar gärna tillfället att visa för Marieme vem som bestämmer vad som är passande och inte i hennes liv. När hon flörtar med en kille som verkar intresserad tillbaka, spelar det ingen roll att han är broderns kompis, det är snarare underförstått en anledning till att det absolut inte kan bli något mellan dem.

Marieme är till en början ganska blyg och försynt men lockas till områdets härskande, tuffa tjejgäng. Hon välkomnas in i gänget, byter still och tuffar till sig. Hon får plötsligt en gemenskap och mod.

Girlhood  – vars franska originaltitel ”Bande de filles” betyder ungefär tjejgäng – handlar om vänskap och systerskap, om att hitta sin identitet och sin plats i tillvaron. En tillvaro där de här tjejerna i de flesta sammanhang är tuffa och tar sin plats, de snattar och muckar med andra tjejgäng – men det är ändå alltid en tillvaro som i slutändan är på männens och killarnas villkor. Girlhood är den första franska filmen där unga svarta tjejer spelar alla huvudroller – vilket ju känns rätt anmärkningsvärt med tanke på hur befolkningen i Frankrike faktiskt ser ut. Och det i sig ger ju extra lyskraft till den plats tjejerna får ta i den här filmen. De flesta skådisarna är helt oerfarna, till exempel Karidja Touré som spelar huvudrollen, men de har absolut inga problem att bära upp sina roller.

I vissa scener kan jag dock inte skaka av mig känslan av att det är en regissör som betraktar och konstruerar scenen. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, kanske något med klippningen, eller hur kameran ibland sveper väldigt närgånget över karaktärernas kroppar. Jag vet inte, är det mer okej för att regissören Céline Sciamma är kvinna? Kanske missar jag nån subtil betydelse av det, men kan inte riktigt skaka av mig den lite obekväma känslan jag får.

Men det är en mindre detalj, för det mesta i Girlhood är ändå rätt fantastiskt. I en omtalad scen har tjejerna skramlat ihop pengar till att hyra ett hotelrum där de kan få vara i fred – äntligen få ett ”eget rum” – käka pizza, dricka sprit och dansa till Rihanna i nysnattade klänningar. Även om de är det tuffa gänget som styr och ställer i många sammanhang blir det ändå tydligt att det är först här de verkligen kan göra som de vill. Både vara barnsliga och flamsa, skojbråka i hotellsängen, och samtidigt vara vuxna och självsäkra. De mimar till hela Rihannas låt Diamonds, och det är verkligen en fin och mäktig scen, när de tar så mycket plats de vill och bara hänger sig.

Girlhood har biopremiär 28 november

betyg3_5

 


Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg