Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Guardians of the Galaxy – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 1 augusti 2014 i

Recensioner

GoG 2

Den laglöse Peter Quill (Chris Pratt) – som själv föredrar att kallas Star-Lord – stjäl en himlakropp och får den bindgalne Ronan (Lee Pace) efter sig. Efter lite om och men slår han sig samman med Gamora (Zoe Saldana), Rocket (Bradley Cooper), Groot (Vin Diesel) och Drax (Dave Bautista). De ska tillsammans se till att Ronan inte får tag i den mäktiga himlakroppen med vilken han kan förstöra allt och alla.

Vad är det här? Är en fråga man egentligen alltid ställer sig när man ställs inför något slags kulturprodukt. Den här frågan blev än mer brännande än vanligt när trailern till Guardians of the Galaxy började rulla på tv – med den där jäkla Blue Swede-versionen av Hooked on a Feeling. I trailern får vi se det omaka gänget i filmen radas upp för mug shots. Vid sidan av den lite så där skojsige Peter Quill är det en tvättbjörn (Rocket), ett träd (Groot), en grön kvinna (Gamora) och en bodybuildarsnubbe med grå hudton och något som kan liknas vid extensiv scarification (Drax).

GoG 3

Star-Lord

Sånt här accepterar vi ju för det mesta, allra lättast om det kommer ur ett fiktivt universum vi känner igen. Orcher och ewoker – inga probs. Men Guardians of the Galaxy-universumet är inte känt på samma sätt. Filmen bygger på en Marvel-serieförlaga med förhållandevis marginell framgång. Och det kan väl vara både på gott och ont att ha en story där mytologin är i princip okänd. Men här finns också ett av de största problemen med superhjälteserier som blir film. Mytologin är liksom aldrig så genomarbetad som den är i exempelvis Sagan om Ringen eller Star Wars. Och anledningen till att jag jämför med sådana verk, och inte X-Men, är att Guardians of the Galaxy egentligen inte är någon superhjältehistoria – i alla fall inte de bitar av historien som visas i denna första film av följetongen. Det är snarare sci-fi-fantasy.

I linje med superhjältevärldens ofta platta mytologi stöter vi bland annat på en massa människoliknande varelser vars enda särskiljande kännetecken är att de är gröna eller blåa. Visst fanns det också en jäkla massa konstiga tingestar på cantinan i Mos Eisley, men mer centrala folkslag (arter) gavs bakgrundsinfo, kött. Här ingår bara allt. Även den onde Ronan är platt, hans vilja är visserligen klar, men motivet grumligt. Det enda vi egentligen får veta är att han är en extremist av Kree-folket – jaha.

Ronan

Ronan the Accuser

Initialt blir det lite för mycket av den vanliga ”rymden” som finns inom superhjälteserier som blivit film. Sådana där miljöer som känns igen från hjälterullar med Superman, Green Lantern, eller Thor. Ödsliga, mysko rymdmiljöer med ”folk” som bor på någon monolitisk, svart sten mitt ute i ingenstans. Vad äter de? Vad gör de om dagarna? Var och hur går de på toaletten? Det är för mycket sånt där skit i DC Comics- och Marvel- världarna. Meningslösa och fantasitunna världar. Och det är ju oftast som mest spännande när superhjältarna rör sig i miljöer vi är helt bekanta med, det vill säga på jorden.

Guardians of the Galaxy utspelar sig bara för en kort stund på vårt Tellus. Sedan är det ett parallellt universum som gäller. Och även om det börjar med lite sådana där tråkiga miljöer vidgas det sedan till någonting mer intressant, exempelvis med staden Xandar, som är en fullt ut futuristiskt luftig och vacker stad. Likheter finns i städer såsom Elysium eller Cloud City.

Xandar

Xandar

Men för att återknyta, mytologin bottnar inte riktigt. Låt så vara. Och det är inte mycket till intrig. Det är sedvanlig jakt respektive flykt, och det slår lite fram och tillbaka. Men det finns ändå ett slags Indiana Jones-schvung och charmig skojsighet som gör att det är högst uthärdligt. Karaktärerna roar, även om lustigkurren Peter Quill kunde varit lustigare och replikerna mer av roliga repliker än förment roligt skrik. Datoranimationerna är fantastiska. Groot, det synnerligen levande trädet, får enterna att se ut som ved. Hen måste vara en av filmhistoriens visuellt tjusigaste animationer. Vin Diesels insats sträcker sig dock inte mycket längre än till att droppa repliken ”I am Groot” med jämna mellanrum – och det är ju bara bra. Också trädets närmaste kompanjon, tvättbjörnen Rocket, är underhållande. Men kronan i persongalleriet är Drax (the Destroyer). Ett stycke muskelpaket som inte förstår metaforer – en källa till många roliga förvecklingar. Den enda kvinnan i sällskapet får dock ta på sig rollen som den allvarliga och präktiga – synd och tråkigt.

GOG

”Några hänger i gäng…”

Sedan är det längden på slutstriden, och längden på filmen i sin helhet. Båda är – som så ofta – för långa. Det är ju inte heller liksom – som så ofta – pang-panget som är behållningen. Men i Guardians of the Galaxy finns ändå verkligen ett universum att bygga vidare på. Jordmånen är trots allt förvånansvärt god. Med lite tajtare manus och mindre av bombastisk slutfas, både vad gäller skjutandet och fjantandet med ”familj” och ”vänskap”, så är det en prima rulle. Nu är den bara mer än okej tack vare schvunget och de utsökta datoranimationerna. Men det räcker ju gott det också.

Guardians of the Galaxy har biopremiär 1 augusti.

betyg3

 

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg