Senaste Kommentarer

  • Marcus Sebastian Olsson on Pappor på film

    Vill passa på att tipsa om ett riktigt guldkorn i kategorin farsor på film - Infinitely Polar Bear!
    Posted 26 november, 2016
  • http://aboutmovies.blogg.se on Måndagslistan: Värsta grannarna

    Rolig lista! :)
    Posted 21 november, 2016
  • Emma P on Vi drevar på.

    Så himla bra skrivet! Du har så vansinnigt rätt, inte tusan kritiseras männen på tv för att de har...
    Posted 21 november, 2016
  • Seb Celia on Vi drevar på.

    Det är ett slukhål i sig att tala om kvinnor och män, i vilket ämne det än gäller, i vad...
    Posted 18 november, 2016
  • Lindman1 on Fantastiska Vidunder och Var Man Hittar Dem – En magisk resa genom tid och rum

    Tackar! Nej, särskilt spännande blev det aldrig men det gjorde inte så mycket. Underhållningen var det sannerligen inget fel på...
    Posted 18 november, 2016

Top Commenters

Hugo – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 12 mars 2012 i

Film Recensioner

Inte Hugo men väl Ben

Ibland är det underbart att ha fel.

När trailern till Hugo Cabret släpptes skrev jag en ganska raljant text och avfärdade den som en andra klassens Zemeckis-film som aldrig borde se dagens ljus.

När jag nu har sett filmen i all sin prakt är det bara att krypa till korset. Mästaren Martin Scorsese är tillbaka och det med besked. Jag kan inte minnas när jag blev så berörd och fullständigt golvad av en film. Hugo Cabret är ren och skär film-magi och det är Scorseses innerligaste kärleksförklaring till filmen som uttrycksform.

Filmens nyckelreplik kommer från Ben Kingsley, som spelar film-pionjären Georges Méliès, när han sveper med handen över sin filmstudio: ”If you’ve ever wondered where your dreams come from, you look around… this is where they’re made.

Det känns som att orden kommer direkt från Scorsese själv.

En av många visuella filmreferenser

Hugo Cabret är en föräldralös pojke som lever en undangömd tillvaro bakom en stor klocka på en järnvägsstation i Paris på 1930-talet. Han är son till en klockmakare/uppfinnare spelad av Jude Law som innan han trillade av pinn lämnade efter sig en trasig Automaton – en sorts skrivande robot – maskinen som har ett hjärtformat lås men som saknar den nödvändiga nyckeln för att fungera. Hugo ser maskinen som den sista länken till sin älskade far. Hugo tror att om han bara kan få den att fungera så kommer hans far att kommunicera via maskinen. Han har även en anteckningsbok med pappans skisser över Automatonen där de tillsammans försökte dekonstruera dess funktioner.

Inne på tågstationen jobbar den buttre Papa Georges. Han driver en leksaksaffär med mekaniska ting. En dag ertappar Georges Hugo när han försöker stjäla en leksak. Georges tvingar Hugo att tömma fickorna på innehåll, däribland pappans anteckningsbok. Georges tar den, bläddrar i den och rycker till. Något får honom att reagera och han säger att han ska bränna boken för att lära Hugo en läxa. Hugo blir förtvivlad och det är först när han råkar springa på Georges dotter som han återfår hoppet. Genom henne ska han försöka få tillbaka anteckningsboken. När han dessutom upptäcker att dottern har en hjärtformad nyckel i ett halsband börjar han inse att det genom Georges kanske finns en länk till Automatonen.

Nyckeln till robotens hjärta

När det väl uppdagas att butiksägaren Georges i ett tidigare liv var filmpionjären Georges Méliès tar filmen en vändning. Från att ha följt Hugo blir nu istället Méliès huvudpersonen och det är nu som Scorsese börjar frossa i filmhistorien. Méliès var i verkliga livet en mästare på stumfilm, mest känd för bilden där en raket flyger rakt in i mångubbens öga. Han började som magiker och trollband sin publik med trick från scenen. Men när han träffade bröderna Lumiere förstod han att den magi han själv höll på med bleknade i jämförelse med det som deras filmkamera kunde åstadkomma.

Som den ingenjör han var byggde han helt sonika en egen kamera, sålde sin teater och byggde upp en filmstudio. Han gjorde stor succé till en början men olyckliga omständigheter gjorde att han till slut blev en bitter leksakshandlare. Hugo och Georges öden möts och de inser motvilligt att att de behöver varandra för att nå sina mål. Hur den resan går till ska jag givetvis inte avslöja här – det gör Scorsese mycket bättre.

Hugo och Georges

Scorsese använder hela sitt encyklopediska filmreferensbibliotek för att komma på bildlösningar och scenerier. Det är en fröjd att bevittna en mästare som toppar formen så sent i livet. Hans tekniska kunnande är väl omvittnat vid det här laget men det är som att 3D-tekniken har fått honom att höja sig ytterligare ett snäpp. Rollsättningen är perfekt – och filmens hjärta är Ben Kingsley. Vilken fantastisk skådespelare han är! Med små nyanser och enormt hjärta får man bevittna en man som trodde tiden sprungit ifrån honom hitta tillbaka till sin livs passion. Han återfår sin värdighet och sin självkänsla och det är en enormt rörande karaktärsutveckling. Även barnskådespelarna levererar storartat och fast än Sasha Baron Cohens karaktär som den nitiske stationsvakten är tänkt som en komisk relief, ser man att det finns mer att hämta bortom buskiskaraktären Ali G. Christopher Lee gör en hjärtvärmande roll som den välmenande bokhandlaren och Helen McCrory (Georges fru) och Emily Mortimer gör underverk med sina små men betydelsefulla roller.

Hugo Cabret är resultatet av en livslång passion till film och det är en underbar saga i ordets allra ädlaste bemärkelse.

Hugo Cabret har svensk biopremiär den 16:e mars

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Carlxvigustaf

    Oj en hel recension utan att nämna Brian Selznicks roman?

  • Knallhatten

    Intressant, min reaktion var den rakt motsatta. När jag såg trailern tänkte jag att det här verkade vara en intressant skröna med lite filmhistoria. Efter att ha sett filmen var jag ganska besviken, filmhistorien fick jag men i övrigt var filmen tekniskt snygg men ganska stendöd.

  • Lindman

    Jag får nog hålla med där. Visuellt är Hugo makalöst vacker och komplex men innehållsmässigt, not so much.
    Dessutom tycker jag att Sacha Baron är helt felcastad. Han känns mest som en pressad Basil Fawlty där han springer omkring, vilse i sin egen karaktär. Det jag däremot gillar är hur Scorsese lyckas få en, från början ”bred” upplevelse till att i slutändan endast kretsa kring en liten del av filmen.

Fler onyanserade inlägg