Senaste Kommentarer

Top Commenters

Inhale – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 24 november 2010 i

Recension

I Mexico är allt sepiatonat

Redan i öppningstexterna förstår jag att ”Inhale” vill vara en Viktig Film. En film med ett budskap. Ett antal nedslående fakta om den illegala handeln med organ ackompanjeras av 2010 års mest bombastiska ljudspår. Filmkompositören James Newton Howard har aldrig varit de små gesternas man och jag anar oråd redan efter några minuter.

Därefter möter vi granitansiktet Dermot Mulroney. Han spelar Paul Chaney, en ambitiös distriktsåklagare i New Mexico med en dotter i akut behov att lungtransplantation. När han och frun, spelad av Diane Kruger, inser att de inte kan få några lungor genom officiella kanaler tar de ett beslut som ska visa sig ödesdigert. Paul tar ut 200 000 dollar och åker över gränsen för att shoppa latinolungor. Destinationen är Ciudad Juaréz i Mexiko, som en av de lokala skurkarna med illa dold stolthet titulerar ”The Capital of Death”.

Den isländske regissören Baltasar Kromakur vrider verkligheten ytterligare några varv och Pauls resa är snarare en färd rakt ned i helvetet än en snabbvisit till dödens huvudstad. Han blir omgående rånad, slagen och oralt våldtagen av den onda lokalbefolkningen som enbart verkar bestå av mordlystna gangsters, kriminella gatubarn, korrumperade poliser, galna transvestiter och läkare med tveksam etikuppfattning. När Paul till slut, efter att ha blivit halvt ihjälslagen och rånad ett par gånger, får tag i en läkare som kan hjälpa honom med transplantationen får han även reda på sanningen bakom den smutsiga organhandeln. Han får då (och först då!) lite moraliska betänkligheter.

Det blev lite pressad stämning när Dermot förstod att hon i själva verket var en han.

”Inhale” är filmad i någon form av semidokumentär stil och gör anspråk på att berätta någon form av ”autentisk” sanning antar jag. Det rimmar illa med den dånande filmmusiken som hela tiden talar om för oss exakt vad vi ska känna. Som tittare underskattas man hela tiden och dialogen är ibland löjligt informativ. I en tidig scen får vi exempelvis se Paul Chaney i färd med att åtala en man som har skjutit en pedofil som har ofredat mannens son. Med den taffligt skrivna scenen ska vi förstå att ibland är det fel att göra rätt och vice versa. Och så där fortsätter det.

Övertydliga och osannolika vändningar gör att jag snabbt tappar intresset för Pauls allt mer desperata jakt på lungor. Den gedigna skådespelarensemblen (Sam Shepard, Diane Kruger och Rosanne Arquette) kommer aldrig till sin rätt, och kan någon tala om för mig när Dermot Mulroney blev huvudrollsmaterial? Hans sömngångaraktiga dialog i kombination med en strokepatients minspel kommer aldrig någonsin generera några ovationer, i alla inte från mig. Hans karaktär är dessutom väldigt illa skriven, och för att vara en hårdkokt åklagare är han naiv bortom alla rimliga gränser. Filmens sista vändning är faktiskt fullständigt ologiskt med tanke på filmens grundpremiss; att rädda livet på dottern.

Att Mexico slentrianmässigt skildras som helvetets förmak är en filmisk kliché som vi numer tycks acceptera, men att som i ”Inhale” dessutom konsekvent gestalta dess invånare som både moraliskt förtappade och genomkorrumperade gränsar nästan till rasism.

Inhale släpps på DVD den 24:e november

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg