Senaste Kommentarer

  • andyhally on Hell or High Water – Texasmys från Storbritannien

    Håller med vartenda ord du säger, men skulle vilja säga ytterligare ett par saker. Först, att den här filmen är...
    Posted 8 december, 2016
  • Marcus Sebastian Olsson on Pappor på film

    Vill passa på att tipsa om ett riktigt guldkorn i kategorin farsor på film - Infinitely Polar Bear!
    Posted 26 november, 2016
  • http://aboutmovies.blogg.se on Måndagslistan: Värsta grannarna

    Rolig lista! :)
    Posted 21 november, 2016
  • Emma P on Vi drevar på.

    Så himla bra skrivet! Du har så vansinnigt rätt, inte tusan kritiseras männen på tv för att de har...
    Posted 21 november, 2016
  • Seb Celia on Vi drevar på.

    Det är ett slukhål i sig att tala om kvinnor och män, i vilket ämne det än gäller, i vad...
    Posted 18 november, 2016

Top Commenters

Interstellar – Recension

Inlägg av Eduardo den 3 november 2014 i

Allmänt Recensioner

Larger then light

Larger than light.

Vi bjuder in en gästrecensent at ta sig an Interstellar – vår vän Calle Nilsson ger sina skånska åsikter om Nolans efterlängtade rymdepos:

Mannen som stal ett spelmanus i ett försök att mindfucka oss är tillbaka, men tack och lov så har Nolan denna gång hämtat sin inspiration från ett annat håll. Egna idéer lyser som brukligt med sin frånvaro, men vad gör det när man ska filmatisera själva essensen av vad det innebär att vara människa? Alla vetenskapliga ämnen som kan härledas till naturvetenskapen har här tillsammans med bibeln och andra sci-fi klassiker kastats i en tombolla, och resultatet är tillgängligt även för oss som saknar en magisterexamen i kvantfysik.

Men låt oss för all del börja i rätt ände.
Den enda gröda som fortfarande kan odlas är majs. Tidigare NASA-pilot och ingenjör Cooper (McConaughey), nu i likhet med större delen av världens befolkning en motvillig bonde, kämpar med både fysisk och existentiell torka. Tillsammans med sin svärfar och två barn hankar han sig fram i en nära framtid där kollektivets behov av överlevnad har trängt undan den amerikanska andan av risktagande och entreprenörskap. Och om detta inte vore illa nog så visar det sig tidigt att själva månlandningen var en bluff, iscensatt av den amerikanska staten för att ruinera Sovjet. Detta faktum lärs nu ut till landets skolungdomar, något som skapar problem för dottern i familjen som har ärvt faderns vetenskapliga anlag och säregna personlighet. Hade man bara tagit bort privata fortskaffningsmedel och tvingat folk att åka kollektivt så hade bilden av Stureplanscenterns mardrömssamhälle varit komplett.

Vischan

Vischan

Efter att en spöke i dottern Murphs (Mackenzie Foy, Jessica Chastain och Ellen Burstyn gestaltar alla henne vid olika tidsperioder) rum med hjälp av gravitation, sandstormar och morsekod kommunicerat ett gäng koordinater så trillar Cooper över en hemlig militärbas som råkar tillhöra hans tidigare arbetsgivare. Det visar sig att NASA pga det politiska läget, vilket officiellt omöjliggjort satsningar på annat än föda, i hemlighet arbetar på ett projekt för att rädda mänskligheten. Som av en händelse ska de precis skicka iväg mänsklighetens sista hopp genom ett svart hål i närheten av Saturnus och Coopers förflutna gör hans medverkan avgörande. Tillsammans med Amelia (Anne Hathaway) så ger sig vår hjälte sedan ut på ett klassiskt självmordsuppdrag till bredden fyllt av martyrskap, återfödelse och messiaskomplex sprungna ur den kristna idévärlden. På sätt och vis är alltså valet av huvudrollsinnehavare passande, då filmens tematik kan ses som en metafor för Matthews karriär.

Efter rymdfärjans takeoff exploderar filmen och vad som följer nästkommande två timmar är en svindlande vacker berg- och -dalbana där de 165 000 000 $ som filmen kostat att producera verkligen glänser i alla sin excess, åtminstone på det visuella planet. För medan de världar som visas upp ser fantastiska ut så har filmen oerhört svårt att välja emotionellt läge, ett problem som har lösts med ett moore is moore-tänk, vilket går helt i linje med de anspråk som genomsyrar produktionen. Det gråts på videolänk, hålls tal om kärlekens magiska kraft, och frågan om vad det egentligen är att vara människa stöts och blöts fler gånger än vad jag kan räkna till. Detta ackompanjeras av en Dylan Thomas-dikt, som återkommer inte mindre än tre gånger för att alla vi som tittar inte ska missa vad skaparna vill säga.

 

Nästan allt är snyggt i Interstellar. Nästan allt.

Nästan allt är snyggt i Interstellar. Nästan allt.

Det finns något djupt provocerande i att en film med en budget av denna storlek, och dessutom en tydlig ambition att vilja säga något, är så otroligt ytlig. Strösslat genom berättelsen finns frön till intressanta reflektioner om vad dagens globaliseringen kommer leda till, vilka påfrestningar det mänskliga psyket egentligen klarar av samt en liten hint om klassanalys i filmens slutskede. Inget av dessa teman ges dock plats att blomma ut, varför jag sitter kvar med känslan att det kanske bara är min hjärna som letar efter något mer. Ämnet kvantfysik, som spelar en central roll för ramverket, är som sagt inte min gebit men även Coopers mindre begåvade son hade kunnat se luckorna som uppstår i berättelsen. Få filmer som inkluderar tidsresor, extra dimensioner och kryosömn lyckas undvika detta, och Interstellars rena magnitud i förhållande till dessa variabler får här kanske fylla en ursäktande funktion.

Låter jag väl negativ så beror det på mina högt ställda förväntningar, något som Inceptions blotta varande borde förhindrat. Tar man filmen för vad den är, istället för vad den när en hemlig önskan om att vara, så har man en fullgod bioupplevelse med precis tillräckligt många referenser till en andliga förlagan 2001 för att göra de flesta besökare nöjda. Det är väldigt snyggt, bitvis spännande och någon scen får det faktiskt att rycka till i tårkanalen, vilket måste ses som ett gott betyg åt en film som verkligen skriker ut sina sceners emotionella ton.
Eller så kanske det är det som är filmens verkliga poäng, att känslor, och därmed mänsklighet, kan köpas för pengar, den enda lite provocerande tanke som filmen såhär åtta timmar senare lyckats väcka i mig. I vanlig ordning så kommer nätet av svämma över av analyser och teorier, och liksom tidigare så kommer de kopplingar som görs där vara långt mer intressant än det som visats på vita duken.

Interstellar har biopremiär 7 november.

betyg3

Skrivet av Eduardo

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.

Fler inlägg av Maila Eduardo
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Snabb fråga:
    Det här med att månlandningen visade sig vara fejk. Vad fick dig att göra den tolkningen? Jag säger inte att du har fel, jag bara undrar.
    Jag gjorde tolkningen att dom har ändrat i historieböckerna av någon anledning (för att hjärntvätta barn till att inte tro på hopp om liv utanför vår planet?)
    Jag tänker ju att Cooper som är gammal NASA-pilot borde väl ha stenkoll på om månlandningen har skett eller inte?

  • Calle Nilsson

    Månlandningen representerar kronan på verket för den amerikanska civilisationen, den som fortfarande byggde och skapade. I början av 70-talet så förändrade ju Nixon spelreglerna när hans administration övergav guldmyntfoten, och den amerikanska dominansen började brytas.
    Det blir symboliskt passande för filmen att denna händelse endast var ett led i en sorts pr-kupp. Den adderar ett lager av hopplöshet och uppgivenhett till en redan ganska körig situation.
    Filmens början utspelar sig åtminstone 25 år fram i tiden, då Cooper tidigt nämner att man under hans uppväxt slogs om mat istället för att spela baseball, något vi inte börjat göra riktigt än. Han är alltså på tok för ung för att ha träffat någon som var aktiv i slutet av 60-talet. Allt han har att gå på är, precis som för resten av oss, andrahandsinfo. Det är mao svårt för honom att veta om det verkligen har skett, däremot så passar det utmärkt med hans övriga personlighet att han tror att det skett.
    Det är fullt möjligt att jag är ute och cyklar, men jag tyckte att att fejkandet låg i linje med filmens övriga berättelse. Sedan är det ju en kul blinkning till dagens konspirationsteorier, och idéen om att vi kallar för kunskap idag kommer att framstå som löjligt i framtiden

  • Bra förklarat! Jag är helt med på noterna.
    Jag hade f.ö. svårt för att lista ut när den här filmen utspelade sig.

  • Stig Björne

    Så vad tyckte de ledande recensenterna om den nya filmen ”Interstellar” och Matthew McConaugheys och Anne Hathaways rollprestationer för att inte tala om manus och regi av Christopher Nolan?

    Jag sammanfattar i min blogg:

    Så här tyckte recensenterna om Interstellar:

    http://stigbjorne.nu/2014/11/09/sa-har-tyckte-recensenterna-om-interstellar/

    Stig Björne

  • Pingback: Interstellar | Anarres()

  • Pingback: George Monbiot kommer ut som tråkmåns | Svensson()

  • Pingback: Interstellar - ett sömnpiller | Anarres()

Fler onyanserade inlägg