Senaste Kommentarer

Top Commenters

Jurtjyrkogården – Onödig remake av en klassiker som inte behövde återupplivas

Inlägg av Cissi Eriksson den 8 april 2019 i

Film Recension

Skräckförfattaren Stephen King har alltid sagt att hans bok Jurtjyrkogården (1983) är den historia som har skrämt honom mest av alla hans verk.  Han visste inte ens om han vågade ge ut den då den i hans tycke var extremt mörk med all död och den berömda meningen ”Sometimes dead is better”. Kan jag hålla med om, speciellt när det gäller denna nyinspelning… Originalfilmen med samma namn, Jurtjyrkogården, släpptes 1989 och skrämde slag på mig som definitivt inte hade åldern inne för att få se den. Handlingen i remaken är densamma: Familjen Creed bestånde av pappa Louis (Jason Clarke), mamma Rachel (Amy Seimetz), dottern Ellie ((Jeté Laurence) och sonen Cage (Hugo Lavoie och Lucas Lavoie) flyr stressen i storstaden och bosätter sig i det lilla samhället Ludlow. Det nya hemmet är pittoreskt och omgivet av en stor skog.

Där finns en djurkyrkogård där traktens barn har begravt sina älskade husdjur i decennier då de har fallit offer för den hårt trafikerade vägen som går rakt igenom samhället. Dottern Ellie (Jeté Laurence) har katten Church som sin allra bästa vän och inte långt efter flytten hittas han påkörd vid sidan av vägen. Pappa Louis (Jason Clarke) ska begrava katten på den lilla djurkyrkogården när grannen Jud (John Lithgow) kommer på den strålande idén att istället begrava Church bortanför en stor trave grenar som har lagts som en skyddande gräns mot ett område man helst inte skall befinna sig i efter mörkrets inbrott. Marken där har en fruktansvärd kraft: förmågan att återuppliva den kropp som begravs där – men den som kommer tillbaka är inte densamma…

Det som är bra med nyinspelningen av Jurtjyrkogården går enkelt att räkna på ena handens fem fingrar. De händelser man har bevarat från originalet fungerar utmärkt som skrämsel även idag. Rachels traumatiska minnen av den sjuka systern Zelda fyller mig fortfarande med ett stort obehag som bokstavligt talat känns enda in i ryggmärgen även om skådespelaren Andrew Hubatsek från originalet var sju resor kusligare och duktigare. Zelda är den karaktär som likt Bob från Twin Peaks än idag fortfarande skrämmer slag på mig. Även den berömda scenen med hälsenan fungerar än idag. Men där slutar det positiva tyvärr. Tyvärr är Jurtjyrkogården en halvhjärtad uppdatering av en av de bästa skräckfilmer (och en av Kings bästa böcker) som någonsin har gjorts. Blev faktiskt glad och väldigt pepp när jag såg att det skulle komma en nyinspelning men säg den lyckan som varar för evigt. Man hoppar definitivt till några gånger, det ska den allt ha. Har ofta svårt för barnskådespelare då de ofta spelar över och två minuter in i filmen önskar jag och mitt biosällskap livet ur karaktären Ellie. Överdriven till tusen även om hon blir lite mindre irriterande längre in i handlingen.

Clarke som Louis är ovanligt blek och känns bara som ”just another day at the office” vilket är synd då han ofta är en minnesvärd skådespelare. Borde ju inte vara så svårt att spela föräldrar som förlorar ett barn i en tragisk olycka men här känner man inte deras sorg nämnvärt. Jag bryr mig inte om karaktärerna lika mycket som jag gjorde i originalet. Studioscenerna och specialeffekterna i samband med olyckan på vägen är undermåliga och usla i mitt tycke och realismen vill inte infinna sig hos mig. Manuset är stolpigt och trist med några logiska luckor som t.ex. varför Jud tror att katten Church ska återuppstå på ett bra sätt till skillnad från hans hund från barndomen som kom tillbaka som ett monster. Jurtjyrkogården är inte alls i närheten av att vara så minnesvärd som originalet så lägg er tid på att se om den istället. Med minst en kudde till ert förfogande.

Jurtjyrkogården hade biopremiär den 5:e april

 

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg