Senaste Kommentarer

Top Commenters

Kartellen (La Linea) – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 15 mars 2010 i

Recensioner


Den bästa skildringen av drogkartellerna sedan Traffic” – Total Film

”Kartellen” är ett välspelat, överraskande och actionfyllt möte mellan ”Traffic” och ”Collateral”. En stenhård film om det kriminella klimatet på en av Nordamerikas farligaste platser.

Visst blir man lite sugen? Ovanstående citat finns att läsa på baksidan på filmen ”Kartellen” med Andy Garcia, Ray Liotta och Armand Assante. Eller snarare Armand Asante som Noble Entertainment i det här fallet har valt att stava hans namn.

Kalla mig galen, men i min värld lovar man rätt stort om man jämför sitt verk med filmer som ”Traffic” och ”Collateral”. Så hur lyckas regissören James Cotten, med STV-filmen ”Demon Slayer” på sin meritlista? Hur mycket jag än vill kan jag inte recensera den här filmen på ett traditionellt sätt eftersom den är fullkomligt obegriplig. Det är så många logiska luckor i manus att man faktiskt går vilse redan i inledningsscenerna. Men storyn går ungefär så här(tror jag):

Den gamle drogbaronen Javier Salazar (Andy Garcia) är döende i någon odefinierad sjukdom och har lämnat över ruljansen till Pelon (Esia Morales), en psykopatisk smågangster som inte tillhör familjen. Detta gör Andys son (tror jag) Diablo (Jordi Vilasuso) väldigt upprörd då han ser sig själv som den naturliga arvtagare och han vill därför mörda Pelon och ta över själv. Javier tycker dock att sonen är en oduglig vekling. Pelon har skapat en genväg i smuggleriet och vill driva direkt handel med afghanska odlare, vilket stör amerikanska intressen. Titeln ”La Linea” verkar syftar på den linje som knarket går via; från odlingen i Afghanistan till det amerikanska gatuhörnet. Genom att kontrollera handelslinjen kan polis och myndigheter lättare ha överblick på situationen och enligt filmen låta det fortgå, vilket alltså innebär att amerikanska regeringen är en aktiv part i droghandeln. Att Pelon börjar handla direkt med afghanerna (läs terroristerna) ställer således till stort förtret. Amerikanarna anlitar därför yrkesmördaren Mark Shields (Ray Liotta) för att ta döda Pelon. Rörigt? Absolut.

Nu kommer det en massa spoilers så om ni mot förmodan har tänkt se den här filmen kan det vara läge att sluta läsa nu.

Låt oss gå igenom några av filmens mest problematiska detaljer:

  • I en av de första scenerna sitter amerikanska DEA-agenter och förklarar att afghanska heroinsmugglare har börjat använda en ”hermetiskt tillsluten” väska för att smuggla sina varor i. Den här väskan är alltså ”omöjlig” för amerikanska och mexikanska tullen att öppna och vi får i en scen se en svartmuskig man gå genom tullen med sagda väska. OK, då backar vi bandet lite grann. Vi som publik ska alltså köpa premissen att en afghansk man, som det i princip står terrorist stämplat i pannan på, helt ostört ska kunna gå genom amerikanska tullen med en resväska full med heroin för att han har en ”hermetiskt tillsluten” väska? Är en ”hermetiskt tillsluten” väska den amerikanska tullens kryptonit? Detta förtäljer inte manus utan lämnar en istället en lucka jämförbar med Grand Canyon bakom sig.
  • Vad hände egentligen med Ray Liotta? En gång i tiden ett pålitligt filmpsyko med höjdare som Maffiabröder och Narc på sitt samvete. I ”Kartellen” ska Ray spela yrkesmördare. På pappret låter ju det som en alldeles utmärkt idé. I verkligheten har Ray numer blivit ett botoxat fyllevrak som, med Christophers ord, inte bryr sig längre. Upplägget i den här rullen är att han är en yrkesmördare med samvetskval. Det får vi nämligen reda på genom återkommande flashbacks där vi får se en vacker kvinna i röd klänning ligga mördad i rännstenen. Troligen är det Ray som har skjutit henne av misstag, men vi vet inte säkert eftersom det aldrig berättas. När Ray själv blir nedslagen av Mexikanska gatubarn, i en helt ologisk scen från ingenstans, så blir han omhändertagen och räddad av en hora med surprise, surprise ett hjärta av guld! Tror ni han vill rädda henne? Tror ni han blir skottskadad i slutuppgörelsen, döljer såret och döende åker och ger henne pengarna som han fått för sitt uppdrag?
  • Fotot och skådespelet är i bästa fall TV-mässigt. Det räcker inte med gulstick i bilden och skakig handkamera för att det ska bli lika bra som Traffic. Det är idel närbilder för att dölja de billiga kulisserna och bristen på statister. De två rivaliserande knarkprinsarna Pelon och Diablo som vill ta över Salazars kungarike ser ut som rejects från Glamour eller någon telenovela från El Salvador och kan inte levererar en enda replik på ett trovärdigt sätt. Det räcker inte att gaffla om ”respect” i var och varannan mening för att passera som habil latinogangster.
  • Det finns en twist i filmen slutskede som är så krystad och långsökt att man skäms å alla inblandades vägnar. Framför allt för Armand Assante och Andy Garcia som uppenbarligen känt sig tvungna att delta i den här charaden. Andy spelar den dödssjuka gudfadern och Armand spelar präst. Men är verkligen Andy som sjuk som han utger sig för att vara? Är verkligen Armand den bekymrade präst som han ger sken av? Ja, ni hör ju åt vilket håll det barkar.

Se om Traffic istället eller ännu hellre kolla in mini-serien Traffic som filmen baseras på. Den är faktiskt ännu bättre.

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Instämmer helt och fullt, sjuuuuukt dålig som Prinsen skulle sagt.

  • Och som vanligt helt briljant översättning av titeln…..La Linea blev Kartellen….??

Fler onyanserade inlägg