Senaste Kommentarer

Top Commenters

Laxfiske i Jemen – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 3 april 2012 i

Recensioner

Laxfiske i Jemen, en sån typiskt osexig Lasse Hallström-titel, i linje med hans tidigare Sjöfartsnytt och Ciderhusreglerna. Det är ju gött att han inte döper filmen till nåt smetigt i stil med ”Hjärtats väg” för att poängtera att det i grunden är en kärlekshistoria, utan det är liksom bokförlagans tydliga titel rakt av. Jag gillar det.  Och det passar liksom bra ihop med stämningen i Hallström-filmerna också. Lågmält, lite mysigt, småsentimentalt och ofarligt.

Det är i grunden en ganska klassisk historia, där två personer som först är motvilliga kollegor blir mer och mer goda vänner, och kanske något mer? Men ramhistorien är desto mer udda – jemenitisk shejk med slott i Skottland vill ge sig på det galna projektet att plantera lax i sitt hemland – och det gör ju det hela roligare.

Ewan McGregor spelar Alfred Jones, fiskeriexpert på jordbruksdepartementet, som kontaktas av Harriet (Emily Blunt) som är representant för en superrik shejk (Amr Waked) som fått idén att etablera flugfiske av lax i sitt hemland Jemen. Den brittiska regeringen är i desperat behov av en positiv nyhet när det gäller relationer mellan Storbritannien och valfritt Mellanöstern-land, och premiärministerns taleskvinna (Kristin Scott Thomas) nappar på idén om laxfiske och utser Alfred till ansvarig för projektet. Alfred, sjukt motvillig till en början, antar ändå uppdraget, vilket innebär ett mycket nära samarbete med Harriet.

Emily Blunt är förtjusande. Ewan McGregor har jag alltid gillat, men kanske inte för att han är en så fantastisk skådis alltid, mer för hans charm. Inte så oväntat att han passar bra in i att spela rollen som torr forskartyp, som ändå har charmen och hjärtat på rätta stället. Kristin Scott Thomas gör premiärministerns pressekreterare med glimten i ögat. Det blir en slags comic releaf i filmen, men bryter faktiskt av lite för mycket mot den övriga stämningen ibland.

Det slår mig att stämningen i Hallströms filmer är liksom tidlös. Det spelar ingen roll att det klipps in lustiga bilder där premiärministern chattar med sin pressekreterare på laptop, det känns på flera sätt som att den här filmen lika gärna kunde varit gjord på 90- eller 80-talet. Och det har nog till stor del att göra med den lågmälda och lite långsamma framtoningen som känns igen från flera av Hallströms filmer.

Laxfiske i Jemen har en hel del klyschiga (och för den delen exotiserande) inslag, men jag köper det, det stör inte särskilt mycket av någon anledning. Det är väl den där varma, mysiga stämningen, och den lagoma dosen dramatik som gör det helt enkelt.

Laxfiske i Jemen har premiär den 4 april

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg