Senaste Kommentarer

Top Commenters

Logga in

Lore – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 6 mars 2013 i

Film Recensioner

Lore

Adolf Hitler är död och de allierade har tågat in i Tyskland. Men för 15-åriga Lore och hennes fyra syskon har kampen bara börjat. Övergivna av sina föräldrar beger sig syskonskaran tvärs över den krigshärjade landsbygden och genom stadsruinerna för att söka skydd hos deras mormor, men i en värld utan propaganda vet tredje rikets arvtagare inte längre vad de ska tro på. När vägarna korsas med juden Thomas ställs Lores uppfostran på spel

Cyanidkalaset i bunkern är över och andra världskriget har nått sitt slut. Lore är dotter till en milt sagt stressad SS-officer som tömmer huset på allt som bevisar hans illdåd. Mamman är mer uppgiven. I vad som liknar en psykotisk apati lämnar hon sin familj för att med största sannolikhet hamna i Nürnberg. Filmen skiftar här fokus från föräldrarna till Lore och hennes syskon. Den 15-åriga Lore lämnas ensam kvar och tvingas mot sin vilja bli familjens överhuvud. De lämnar huset med sikte på den potentiella tryggheten i Hamburg där deras mormor bor.

Road Trip

Regissören Cate Shortland har valt en intressant frågeställning – vad hände med tredje rikets barn? Vad innebär att det en dag vakna upp i en helt ny värld där den hermetiskt tillslutna propagandabubblan har sprungit läck? Insikten om att föräldrarna har förmedlat lögner och att deras välbärgade existens byggde på outsägliga fasor. Lore och hennes syskon beger sig ut på den långa vandringen i en post-apokalyptisk landsbygd. De drabbas av svält och sjukdomar och möter paranoida tyskar som byter guldsmycken mot en limpa bröd.

Avhumaniseringen är total och Lores uppvaknande är brutalt. Saskia Rosendahl som spelar Lore är fenomenal. Hon gestaltar en människa som har blivit hjärntvättad och för varje krossad illusion kommer hon närmare det mentala sammanbrottet. Det är storartat skådespel, inte bara från henne, även hennes syskon levererar långt över vad som är normen för barnskådespelare. Vi får följa både hennes politiska och sexuella uppvaknande och när filmen är slut är det som att hon rent fysiskt har åldrats ett decennium.

Lore

Hantverket är lysande. Fotot och ljudarbetet är svidande vackert och kontrasterar bra mot den skitiga verklighet som syskonskaran möter. Lore är på många sätt en road movie och då blir det ju transportsträckor som skulle kunna blivit långtråkiga, men tack var den skarpa regin är man konstant på helspänn. Det händer saker hela tiden – oftast under ytan – och med sämre skådespelare hade det fallit platt. Ämnet öppnar upp för sentimentalitet men tack och lov fick stråkorkestern ledigt när filmen skulle ljudläggas. Inga billiga poänger plockas och det nedtonade spelet i kombination med det angelägna ämnet skapar en känslostorm som hängde kvar hos mig länge. Det är en obarmhärtig film som berättar om något som gäller än i dag; blind tro och avsaknad av kritiskt tänkande leder alltid till katastrof. Lore är en komplex film som vågar borra ner sig i ett komplicerat ämne och det är makalöst bra till sista rutan.

Lore har biopremiär 8 mars

 

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • http://profiles.google.com/niklas.lindqvist Niklas Lindqvist

    Låter ju helt lysande. Måste ses.

Fler onyanserade inlägg