Senaste Kommentarer

Top Commenters

Lucy – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 22 augusti 2014 i

Recensioner

Lucy 2

Lucy studerar i Taiwan och blir inlurad i knarkkurirsvängen på grund av en skummis till pojkvän. Maffiabossen Mr. Jang (Choi Min-sik) och hans hejdukar opererar in en påse med drogen CPH4 i hennes mage. Hon ska frakta den till Europa men det går hål i påsen och drogen sprider sig i hennes kropp. Det visar sig vara en drog med oanade konsekvenser, den ökar hjärnkapaciteten. Och ju mer man tar desto mer ökar kapaciteten.

Emil: Ja, var ska man börja i detta haveri… Men vi kan väl inleda med Scarlett Johansson. Visst har hon gjort en del roller där hon reduceras till aningslös och vacker. I Match Point (2005) blandades det där tilltalet till och med med fint skådespeleri, och då blev det väldigt bra. Men här ska hon se aningslös ut och vara något slags Rainman. Det funkar uselt. Hon knycker med huvudet som en papegoja och är bara helt blank i ögon och ansikte. Visserligen i linje med rollen, men det är knappast trovärdigt. Det ser ut som att hon tar sig an Dustin Hoffmans roll på någon kvällskurs i improvisationsteater. Man hinner heller aldrig lära känna Lucy innan hon förvandlas av drogen, vilket gör att jag inte bryr mig. Hon blir bara en behållare för det här CPH4, både i bildlig och bokstavlig mening. Den övergripande idén är väl att skildra ja, inte vet jag, livet och tiden. Men vi måste ju för sjutton bry oss om människorna det handlar om. Slöseri med någon som Scarlett Johansson.

Adrianna: Okej, fine. Scarletts papegojnacke och envetna stackato? Inte direkt behållningen med filmen. Men det är som sagt den sortens karaktär hon spelar här, så jag tycker inte att det är nåt att hetsa upp sig över. Jag är mest så positivt överraskad av att Scarlett Johansson faktiskt får försöka sig på att spela en person snarare än en kropp, att det faktum att hon inte är Dustin Hoffman inte stör mig nämnvärt. Faktiskt hade det stört mig mer om hon var Dustin Hoffman, för då hade det stått fel på filmaffischen.

Att man aldrig riktigt lär känna Lucy är också rimligt utifrån filmens förutsättningar. Vi får enstaka glimtar av hennes liv under filmens gång, vilket kanske inte hade räckt i 99 av 100 andra filmer, men det räcker i det här sammanhanget. Det handlar ju överhuvudtaget inte om vem Lucy var innan hon tog drogen, det handlar enbart om vad hon blir efteråt. Sen kan man tycka vad man vill om den sortens karaktärsuppbyggnad eller snarare avsaknad av det, men man kan inte säga annat än att det är jävligt konsekvent.

En sak jag gillade med Lucy var att jag aldrig hade någon aning om vart filmen skulle ta vägen. Visst, det var kanske inte alltid till ett ställe jag nödvändigtvis hade velat besöka om jag hade haft ett val, men ovissheten gjorde att själva åkturen blev en ganska fascinerande upplevelse. Om en regissör lyckas överraska mig en hel film igenom så har hen redan halva inne, så att säga.

Lucy

Att bläddra sig genom tillvaron.

Emil: Ja, och det är just det som är problemet. Att det liksom kan ta vägen var som helst, det finns ingen rimlighet och logik. Och i ett visst skede i sin ”utveckling” kan hon göra ytterligt spejsade saker, men hon ser inte till att bara förgöra sina förföljare. Det blir uppenbart att anledningen till att hon inte gör det är för att det annars inte skulle bli någon film.

Sedan gäller det den fräsiga klippningen, som en musikvideo från MTV:s nittiotal. Idén är väl att de inklippta bilderna på djurliv är tänkta att fungera förklarande och ”vidgande”, men det blir ju bara apelsin-TV av alltihop. Luc Besson försöker här också skänka något slags filosofisk tyngd till det banala och kvasivetenskapliga upplägget. Blä, gör en rak actionrulle med rakt manus och rak estetik om det är det du vill göra, istället för att krångla in dig i en massa dravel. Och då har jag ännu inte nämnt de inklippta bilderna på siffror som anger hur mycket av sin hjärnkapacitet Lucy använder. Du, Luc, förut ringde och ville ha tillbaks sitt bildspråk.

Adrianna: Rimlighet och logik? Pah! Luc Besson gör faktiskt KONST™ här, då kan man inte befatta sig med sådana kvävande banaliteter. Dessutom är han fransman, och fransmännen har för länge sedan ersatt rimlighet och logik med croissanter och mustascher. Men jag kan hålla med om att den logiska lucka som öppnade sig när Lucy kunde typ omforma universum men inte eliminera sina motståndare var så stor att man var tvungen att klamra sig fast i biofåtöljen för att inte ramla i.

Men, alltså, Lucy är ju en kvasivetenskaplig film. Det är en dravelfilm! Kvasivetenskapligt dravel är hela filmens raison d’être, att frånta filmen sin essens vore som att frånta en zebra sina ränder, och DÅ SKULLE DET INTE VARA EN ZEBRA LÄNGRE. De övertydliga Animal Planet-inslagen och den inte-så-fräsiga klippningen var kanske inte hetast i stan, men du får ha i åtanke att de förmodligen hade rödvin över hela tangentbordet vid det laget.

Lucy 3

Allvarlig och allvarligare.

Emil: Jag anar att du till viss del håller med mig Adrianna. Jag tolkar det som att du tycker att rullen är nästan lika dum som jag tycker, men att du på något sätt tycker att det är det som är poängen. En dum film som vet att den är dum. Men grejen är ju att en film förhåller sig till alla andra filmer som gjorts. Och framför allt alla filmer som gjorts inom samma genre. Om man söker en röjig rulle med tunt manus finns The Raid (2011) eller Dredd (2012). Söker man en film med pangande som går till överdrift finns The Matrix, från förra milleniet. Jag trodde också att det var slut med det där banala greppet kontrasten-mellan-vackert-och-våldsamt. Här får vi den med klassisk musik till urladdning av magasin. År 1997 fick vi den med Over the Rainbow-scenen i Face/Off. Jag tror faktiskt inte att Besson har någon aning om vad han håller på med. Han spenderar uppenbarligen tiden i någon Fritzl-källare och går bara ut när det är dags för en ny film.

Men ska jag hitta i alla fall något bra så är det en otroligt snygg produktplacering. Mr. Jang (Oldboy-liraren) tvättar sina blodiga händer med buteljerat vatten från det där kända varumärket.

Vi ska väl enas om ett betyg också… antagligen ett som lämnar oss båda kränkta och missnöjda.

Adrianna: Pfft, taffligt försök att få mig över på din sida, Emil. Jag har aldrig hållit med om något i hela mitt liv och jag tänker då inte börja nu. Jag är rätt övertygad om att filmen inte har någon aning om att den kan uppfattas som dum, men det är också lite det jag gillar. Regissörer med högtflygande pretentioner kan ibland irritera mig något så oerhört, men i det här fallet var pretentionerna underhållande. Det är helt enkelt en underhållande film. Är det världens bästa film? Nej. Men det har heller ingen påstått. (Utom kanske Luc själv, men människor som startar dagen med att äta chokladindränkt smördeg får man ta med en nypa salt.)

För mig förtjänar Lucy ett svagt medelbetyg, men vi får väl ta ner det nåt snäpp för rättvisans skull. Jag är alltid kränkt och missnöjd ändå, så det gör inte så mycket.

Lucy har biopremiär 22 augusti.

betyg2

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg