Senaste Kommentarer

Top Commenters

Lyrro – Ut & Invandrarna är en ojämn satir över samtiden med några ljusglimtar från Sveriges komedielit

Inlägg av Cissi Eriksson den 18 oktober 2018 i

Recensioner

För 24 år sedan hade Yrrol premiär och Lorry-gänget blev en svensk klassiker i och med detta. I Lyrro är järngänget Peter Dalle, Suzanne Reuter, Johan Ulveson och Claes Månsson självklart med i regi och manus av Dalle himself. En yngre generation svenska komiker backar upp såsom Nour El Refai, Björn Gustafsson och Henrik Dorsin. Budskapet i Lyrro tycks vara att det är synd om människan för att denna är så infantilt korkad i sin ständiga jakt på lycka och bekräftelse. Filmen börjar med att Josef (Björn Gustafsson) och Maria (Nour El Refai) är på vandring mot det förlovade Södertälje, som verkar vara svaret på alla deras böner om ett rikare liv. Det fortsätter sedan snabbt med sketcher om religion, yttrandefrihet, rasism, sociala medier (lite tröttsamt vid det här laget kan tyckas), feminism, könsroller, åldersnoja, demens och hysteriska personer med alla sorters allergier du kan föreställa dig.

Claes Månsson och Suzanne Reuter i jakt på evig ungdom.

Dalles filmer innehåller för det mesta män och kvinnor som diskuterar relationsproblem, så även här. Det är svårt att greppa vem satiren riktar sig till i vissa sketcher som balanserar på gränsen till lyteskomik i mångt och mycket. Dalle vet att han har gräddan av svensk humor till sitt förfogande och de gamla rävarna gör ingen besviken. Tycker inte riktigt att Henrik Dorsin kommer upp i sin Solsidan-briljans, Nour El Refai är småkul och proffsig som vanligt men det är fortfarande ett mysterium för mig vad som är så vansinnigt fantastiskt med Björn Gustafsson. Reuters arga flygvärdinna med den klassiska repliken ”sprit, här var det sprit” från Yrrol gör en välkommen comeback där hon även uppdateras för att få längre tid i filmen. Här får hon även dalta med en mansgris (Dalle) som hamnar i första klass med tuttfilm på menyn och får den bitska flygvärdinnans lojala beundran för att han är så ”duktig” hela tiden. Det manliga egot skall strykas medhårs till vilket pris som helst och detta lyckas Dalle pricka in.

Björn Gustafsson och Nour El Refai som Josef och Maria på vandring.

En annan sketch som genererade ett gapskratt är Johan Ulvesons nyhetsankare som säger något metoo-relaterat när han inte tror att kameran är på och får sparken på studs. Det är dessa saker Ulveson är riktigt bra på, att bli tagen på bar gärning med handen i kakburken och hans ansiktsuttryck är alltid ett nöje i dessa situationer. Den stora stjärnan i Lyrro anser jag ändå är Susanne Reuter som trots sin alltid lika träffsäkra komiska ådra även är ett fullblodsproffs i scener som kräver absolut allvar och nedtoning. Hennes karaktär som en kvinna som vägrar åldras tillsammans med sin lika åldersfixerade man (Claes Månsson), på charterresa är riktigt roligt. Här prickar Dalle verkligen in vår samtid där man istället för att köpa snordyr bil eller byta partner provar på att lägga in diverse främmande medel i sin kropp eller provar på alla extremsporter som bjuds på paradisön, med livet som insats förstås. Jag hade nog önskat lite mer subtil, mörk och vass humor i Lyrro då det känns som att Dalle inte tar ut svängarna fullt ut. Kanske av rädsla för repressalier från diverse grupper med åsikter om allt som går att ha åsikter om men det brydde han ju sig inte om i Yrrol, så varför börja nu? När fan blir gammal som det så fint brukar heta…

Lyrro har biopremiär den 19:e oktober

 

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg