Senaste Kommentarer

Top Commenters

Molly’s game – Kaka på kaka när Sorkin styr hela skeppet själv.

Inlägg av Cissi Eriksson den 18 januari 2018 i

Recensioner

Jessica Chastain som pokerdrottningen Molly Bloom.

Aaron Sorkin är manusförfattaren i Hollywood som är synonym med rapp och intelligent dialog. En av de mest erkända i sitt gebit. Förmodligen den enda manusförfattare som brukar få mer uppmärksamhet än regissören i de produktioner han medverkar i. Det verkar vara mode för tillfället att göra filmer om verkligen händelser och då vill inte Sorkin vara sämre och debuterar även som regissör med Molly´s game. Filmen handlar om Molly Bloom, skidåkaren vars karriär går i stöpet när hon skadar ryggen i samband med kvaltävlingar till OS. Molly byter karriär och tar jobb som assistent till en man som arrangerar pokerkvällar för de rika och berömda i Los Angeles. Som den ambitiösa personen hon är startar Molly snabbt egna pokerkvällar och snor sin före detta arbetsgivares pokerkunder. Efter 10 år på pokertoppen (utan att ens spela) landar Molly bryskt i verkligheten när både medlemmar ur den ryska maffian och FBI vill ha tag på henne.

Idris Elba och Jessica Chastain.

Filmen skiftar mellan nutid och dåtid men det är inte svårt att hänga med för den saken skull. Jessica Chastain är som klippt och skuren för rollen som den tuffa, intelligenta Molly som då och då drabbas av en dos av dåligt samvete gällande sina klienter. En för ovanlighetens skull lite anonym Idris Elba spelar Mollys advokat som tar sig ann henne på ett villkor, han vill veta allt! Något som Molly har lite svårt för då hon inte litar på så många andra personer än sig själv. Finns inte så mycket spelrum för Elba då advokaten är en riktigt hyvens kille som inte ges så många scener som trailer och reklamaffischer för filmen ger sken av (till min besvikelse). Tillbakablickarna på Mollys barndom med en far som pressade sina barn till att prestera på toppen av sin förmåga spelas av Kevin Costner. Misstänker att Sorkin vill att tittaren ska tycka synd om Molly men det har jag svårt att göra då far – och dotter spåret blir för tunt och förutsägbart. Man har sett det ett antal gånger förut.

Filmens behållning är scenerna som utspelar sig vid pokerborden där dialogen är rapp och underhållande i vanlig Sorkin anda. Man får en hel del lektioner i pokerns ädla konst och det är intressant även om man inte är intresserad av kortspelet. Michael Cera spelar en filmstjärna (player X) som är en av Mollys stammisar. Här tycker jag att man gjorde fel i castingen då Cera inte alls passar för rollen. Cera är duktig på de känsligare karaktärerna som är vilsna, blyga med stora hjärtan. Rollen som egocentrisk filmstjärna utan moralisk kompass passar därför inte alls. Ryktesvis sägs det att player X är baserad på skådespelaren Tobey Maguire som var en av Mollys kunder. Hade hellre sett en skådespelare av ”jag-får-roller-bara-för-att-jag-är-snygg” karaktär som t.ex. Zac Efron. Lite mer stekiga och photoshoppade typer med andra ord. Men övriga castingen är för bra och Sorkin har ett rykte om sig att vara en perfektionist som vet hur en bra skådespelare ter sig så inga B-skådisar i hans produktion inte.

Molly (Jessica Chastain) i sitt rätta element.

Jag tycker att filmen tappar på att Molly hela tiden ska framstå som David mot Goliat och att alla är så ”dumma” mot henne men hon bäddade faktiskt sin egen säng med svindyra lakan. Vad som inte riktigt framkommer är varför Molly slog sig in på den här banan och inte läste vidare till jurist som nämns i förbifarten i berättelsens början. En så smart och ambitiös person hade lätt fått ett stipendium till ett av de bästa universiteten i USA plus att hennes pappa säkerligen hade hjälpt henne då framgångsrik avkomma verkade stå högst på hans bucketlist. Det är en för stunden underhållande film men den är inte minnesvärd som Sorkins verk brukar vara (The Social Network från 2010) . Kanske blev kaka på kaka helt enkelt då Sorkin styrde HELA skeppet den här gången och inte bara dieselmotorn. Less is more Sorkin, less is more.

 

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg