Senaste Kommentarer

Top Commenters

Monica Z – Recension

Inlägg av Jonas Derne den 13 september 2013 i

Film Recensioner

monica-z-3

Recensionen publicerades första gången den 10 augusti

”Ett lingonris som satts i cocktailglas. En blond negress från Värmlands huldraskogar.” Så beskrev ordkonstnären Tage Danielsson en gång Monica Zetterlund. Och nog var hon speciell alltid. Monica var en exceptionell artist som närmast saknar motstycke inom svensk underhållningshistoria. Lysande sångerska och sedermera folkkär skådespelare och estradör. Samarbeten med de allra främsta jazzmusikerna både på hemmaplan såväl som i USA befäste hennes stjärnstatus. Men karriären kom med ett pris.

Filmen Monica Z tar utgångspunkt i Monicas tidiga liv då hon som uttråkad växeltelefonist i Hagfors fantiserar om att en gång kunna leva på att sjunga. Fadern kan inte riktigt finna sig i dotterns jagande efter drömmar, och är inte sen med jantemässiga förmaningar. Monica lyssnar dock inte på det örat, och när chansen att flytta till Stockholm kommer tar hon den direkt. Hon skall verkligen inte sätta sin fot i Hagfors någon mer gång. Med en lyckad turné runt om i landet med Arne Domnérus orkester tar karriären fart ordentligt, och flankerad av Sveriges kulturelit med Beppe Wolgers och Hasse och Tage i spetsen saknas inte möjligheter.

monica-z-4

Ett tidigare möte med Ella Fitzgerald har även fått Monica att tänka om när det gäller vad hon sjunger. Vad vet väl en kvinna från Värmland hur det är att längta till New Orleans? Hur kan en vit, svensk sångerska med trovärdighet sjunga amerikanska jazztexter? Detta leder till den banbrytande idén om att sjunga jazz på svenska vilket i slutändan blev Monica Zetterlunds stora signum.

Samtidigt finns det mörker i hennes liv. Förutom det komplicerade förhållandet till fadern plågas Monica av samvetskval över att hon försummar sin dotter. Hon har också ett tämligen olyckligt kärleksliv. Hon slänger ut tråkmånsen i skepparkrans Vilgot Sjöman (som emellertid överraskar väldiga med sin fäbless för att ha sex till verk av Wagner), och traktar istället efter basisten Sture som alltid funnits där för henne. Men då är det för sent, Sture är förlovad. Att komma sist i Eurovisionsfestivalen med noll poäng hjälper inte till direkt heller. Monica söker desperat efter erkännande och bekräftelse, men det enda som verkar kunna dämpa hennes ångest är mer alkohol.

monica-z-2

Filmen är förstås inte att betrakta som dokumentär, men det är en mycket trovärdig produktion. Regissör är danske Per Fly, som tidigare gjort sevärda Bänken, och Peter Birro står för ett mycket habilt manus med ett effektfullt berättande. Fotot är dessutom hänförande, och scenerna utstrålar snyggt 60-tal med sina gamla bilar och vackra klänningar. Musiken är därtill taktfullt invävd i berättelsen.

Skådespelarna gör ett mycket gott intryck. Personligheter som Tage Danielsson och Povel Ramel reduceras förvisso till karikatyrer, men det är lustiga sådana. Med sedvanlig ackuratess spelar Kjell Bergqvist den komplexe fadern som låter sin rädsla för att misslyckas eller sticka ut definiera hela sitt väsen, men som i slutändan alltid finns där för Monica och hennes dotter.

monica-z

Utan tvekan är den klart lysande stjärnan emellertid Edda Magnason som Monica. Scenvana har hon sen tidigare som sångerska och musiker, men att hon skulle vara helt obeprövad som skådespelare anas absolut inte. Jag har väldigt svårt att se någon annan skulle kunna axla denna roll bättre. Förutom det faktum att hon är porträttlik gör hon en enastående insats med en intensiv närvaro i varje bildruta. Hon förmedlar smärtan av insikten att inte räcka till som mor lika starkt som frustrationen över att inte kunna hitta den lyckliga kärleken. Och euforin i hennes ögon när tusentals i publiken förtrollas av hennes röst och Monica äntligen får vara däruppe, längst upp och liksom se ut från trädtopparna går inte att ta miste på.

Jag är övertygad om att även Monica Z är i toppen när vi summerar det svenska filmåret 2013.

Monica Z har biopremiär 13 september.

betyg4_5

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg