Senaste Kommentarer

Top Commenters

När fjärilarna kommer – en oväntad humoristisk hjärtnypare

Inlägg av Emma Stormdal den 30 november 2018 i

Film Recensioner

Jag ska vara ärlig, det var inte alls den här filmen jag tänkt mig  – Jag hade läst väldigt lite om När fjärilarna kommer, men det jag hade läst gick något sådant här: ett vackert gripande drama om en liten turkisk by och en splittrad familj där barnen förenas när de återvänder till hembyn för att begrava sin far. Den lilla byn i Turkiet dit fjärilar kommer för att dö. Visst låter det vackert? Och gripande?

Men från första kameraåkningen sätter manusförfattaren och regissören Tolga Karaçelik en helt annan ton.
Austronauten Cemal (Tolga Tekin) befinner sig mitt uppe i en strejk på grund av att han och kollegorna aldrig får åka upp i rymden, när hans far ringer. Lillasyster Suzan (Tugce Altug) sitter med sin man på restaurang och försöker berätta för honom att hon vill skilja sig, när storebror Cemal ringer. Mellanbror Kenan (Bartu Küçükçaglayan) har nyss kommit hem från en nattklubb i Istanbul, när äldsta bror Cemal plötsligt ringer på ytterdörren. Cemal berättar om samtalet från pappan, som vill att alla barnen ska komma till hembyn. Han har något viktigt att berätta.
Det är alltså upptakten på den här totalt överraskande, humoristiska hjärt och själnypande film.

Jag vill verkligen inte förstöra genom att berätta för mycket, men jag skrattade högt åt någonting nästan i varje scen, det fanns så många små absurda oväntade underfundigheter strösslade genom hela filmen.  Nästan allt roligt hade något stråk av svärta eller sorg i sig – i skrivande stund kommer jag att tänka på den Umeåbaserade humorgruppen Klungans karaktärer – den här filmen har några sådana – som till exempel den teologiskt krisande Imamen som skäller ut folket i byn för att de vill att han ska be en regnbön. “Gud är en lyx!” Så hjärtnypande roligt. 

Dialog och skådespeleri håller hög nivå över lag. Syskonen är så fina och jobbiga och det känns helt naturligt, även att de efter trettio år direkt faller in i syskonkäbbel och fasta roller.

Om jag ska nämna någon kritik kanske det är att det riktigt tunga snuddas bara vid och vissa frågor lämnas obesvarade, karaktärer oförändade. Men det tyngre som fanns smögs mycket listigt i någon komisk situation. Det är inte en skrattet fastnar i halsen-film – skrattet bubblar fortfarande samtidigt som en börjat grina utan att en inte helt har förstått hur det gått till. Ett grepp som jag faktiskt inte riktigt upplevt förut.  

När fjärilarna kommer kanske inte är den tänkvärda, gripande film jag förväntade mig – men jag gillar att bli överraskad.

Premiär idag, fredag 30 november

Skrivet av Emma Stormdal

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg