Senaste Kommentarer

Top Commenters

Nerve – recension

Inlägg av Gästrecensent den 22 augusti 2016 i

Recension

Filmen är ungefär lika cool som den här bilden.

Filmen är ungefär lika cool som den här bilden.

Minns du känslan när din första förälder skaffade Facebook? Obehag blandat med en förnimmelse av pinsamhet och skam. Grattis, nu finns det äntligen en film som återskapar detta ögonblick över 96 ångestfyllda minuter. Premissen är intressant och aktuell men genomförandet lämnar alltför mycket att önska.

Den unga och något blyga gymnasieeleven Vee (Emma Roberts) drömmer om universitetet men den sargade familjen saknar det nödvändiga kapitalet. Broderns oväntade död två år tidigare ligger som en våt film över mor och dotters relation och faderns förehavanden lämnas åt fantasin.  När hennes bästa vän berättar om spelet Nerve – marknadsfört som ett digitalt sanning eller konka utan sanningen – och pengarna du kan tjäna där så kastar hon sig efter klassisk inledande tveksamhet huvudstupa in denna spännande okända värld. När hon uppmanas att kyssa en okänd kille stiftar hon bekantskap med Ian (Dave Franco) på en kvarterskrog och en motorcykelfärd senare stängs dörren till hennes tidigare liv.

hjjkj

Dyr stream – inga 79 kr månaden här inte

I spelet finns två kategorier – spelare och tittare – och när du först loggar väljer du en av dessa. Tittarna betalar runt 150 kr per dygn (!) för live-­‐streaming och möjligheten komma med förslag på vilken typ av uppdrag spelarna ska ta sig an. Med tillgång till spelarnas internethistorik kan tittarna skräddarsy utmaningarna som ska utföras men exakt hur detta går till får vi aldrig veta. Spelarna å sin sida måste filma sina strapatser med mobilkameran. Jag önskar verkligen att de hade slängt in lite mobila batteriladdare, alternativt presenterat den telefon som kör video nonstop femton timmar på en tank. Filmens förhållningssätt till både teknik och internet är ett återkommande problem för dem av oss som önskar berättelser som har en logisk struktur baserad på de regler som ställts upp för det specifika universumet.

asdasdas

Suck

En komplett lista över filmens tekniska missar skulle bli alltför långrandig men touchscreen på en Macbook är långt ifrån det värsta. Manuset ställer liknande ”krav” på publiken för att uppnå något som med välvilja kan beskrivas som trovärdigt. Hålen är fler än i den berömda osten och tanken på att det är såhär folk tror att internet fungerar år 2016 gör uppriktigt ont i hjärnan. Vid ett tillfälle försöker en polare ringa till Vee men kommer direkt till röstbrevlådan. Några minuter senare har en annan karaktär inga som helst problem att nå henne. När ett verk baseras hela sin idé på teknikens utveckling blir denna typ av missar direkt pinsamma. Att filmen utspelar sig i New York samtidigt som vi informeras om att Nerve spelades i Seattle året innan blir lite spiken i kistan. En stilla tanke går även till ordningsmakten vars märkliga agerande förklaras på det karaktäristiska icke-­‐vis som genomsyrar hela produkten.

Men säger inte filmen något om vårt samtida samhälle och mobbmentaliteten i den anonyma nättillvaron? Absolut gör den det, om du frågar skaparna. Själv ser jag en analys som gränsar till det infantila, och när Vee i filmens slutskede skriker ut det illa dolda budskapet på ett sånt där vis som är menat att informera även en femåring om vad hen just bevittnat så är jag inte ensam om att sucka högt i salongen.

Vill du se något som faktiskt tar den intressanta premissen och tematiken på allvar rekommenderar jag serien Black Mirror, och då framförallt avsnittet ”White bear” som lyfter många av de frågor som dyker upp i Nerve på ett sätt som denna smörjas upphovsmän endast kan drömma om.

Nerve går just nu på biograferna

Recensionen är skriven av Calle Nilsson

betyg1_5


Skrivet av Gästrecensent

Ibland tar vi in olika gästrecensenter. Just den här är skriven av en av dom.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg