Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

Pojkarna – Tonårsfilm om magi, kärlek och könsidentitet

Inlägg av Ingrid Forsberg den 19 februari 2016 i

Recensioner

Pojkarna_3

De tre tonårstjejerna Kim, Bella och Momo är bästa vänner, tuffa och med sin egen stil, men i skolan ständigt utsatta och påhoppade av killgäng som inte låter dem röra sig fritt. Tjejernas frizon är det stora växthuset i Bellas trädgård, där de en dag planterar ett stort frö som följt med i en leverans som Bella beställt (ja, hon är alltså en fjortonårig odlingsnörd). Fröet utvecklas snabbt till en praktfull blomma, med en växtsaft som visar sig vara magisk. För när tjejerna smakar på den förvandlas deras kroppar till pojkkroppar.

Plötsligt upplever de en helt annan frihet än tidigare. Deras vardagliga fiender – killgängen – ser på dem med en helt annan blick, och bjuder in dem  i sin gemenskap istället för att jävlas och tafsa. Trots det magiska inslaget är det en skildring med hög igenkänningsfaktor. Att vara tjej på högstadiet kan verkligen vara ett helvete.

Pojkarna_4

Kim, Momo och Bella

Det blir ett äventyr, att uppleva hur det är att vara kille, men äventyret prövar samtidigt kompisarnas vänskap. Bella och Momo tröttnar, men för Kim blir det allt mer viktigt, och hon vill bara ha mer. Det är som att hon (hen/han?) hittar sin plats i pojkvärlden, samtidigt som det blir som en drog.

Det blir ju väldigt tydligt här att den magiska blomman anspelar både på sexualitet och på droger. Det är ståndare och pistiller, en överblommande växt som dryper av en magisk nektar… samtidigt håller den på att ruttna bort och Kim kan inte få nog av dess saft, som hen glupskt trycker i sig för att fortsätta vara pojke. Hm, ja ni hör ju.

Pojkarna är baserad på  Jessica Schiefauers Augustprisvinnande roman med samma namn. Av den har Alexandra-Therese Keining gjort en annorlunda ungdomsfilm som förenar klassiska ungdomsfilmsingredienser med både mer komplexa och mörkare bitar. Och filmen har en lite svårdefinierad form, en mix av vardagsrealism, magisk saga och mer poetiskt berättande. Det funkar inte riktigt fullt ut, det blir lite konstiga övergångar i stämningen ibland, och vissa scener funkar klart bättre i boken än i filmen. Filmen är över lag mer konkret än boken, som är skriven på ett väldigt poetiskt och lite drömskt vis. Och som jag minns det är också det sexuella utforskandet mer tydligt i boken, och språket närmast erotiskt ibland. Samtidigt tycker jag det finns ett tydligare transtema i filmen än i boken, det är  i alla fall verkligen så jag tolkar karaktären Kim, som att hen hittar sin riktiga identitet när flickkroppen byts ut mot pojkkroppen.

Pojkarna_KP_089

Pojk-Kim (Emrik Öhlander)

De tre karaktärerna Kim, Momo och Bella spelas av sex olika skådisar, tre tjejer (Tuva Jagell, Louise Nyvall, Wilma Holmén) och tre killar (Emrik Öhlander, Alexander Gustavsson, Vilgot Ostwald Vesterlund). Alla är bra, särskilt de två Kim:arna, och jag tror på att de är samma personer fast i olika kroppar. Bra insats också från Mandus Berg som Tony, en spännande och lite farlig kille som Kim dras till, och som också har som en annan identitet inom sig som han trycker undan. Dock är hans karaktärsutveckling lite märklig.

Pojkarna är en film om vänskap, identitet, kärlek och könsmaktstrukturer – det kanske låter torrt, men det är det inte! Det är bra musik också, mycket Fever Ray. Och bildspråket, särskilt i de magiska bitarna, är sprakande. Trots att regissören Alexandra-Therese Keining inte riktigt lyckas gifta ihop filmens olika toner – fantasy, mysungdomsfilm och socialrealism – fullt ut så gillade jag den mycket.

Pojkarna hade svensk premiär på Göteborgs Filmfestival. Den har biopremiär 19 februari

betyg3_5

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg