Predators – Recension

Vânător = Rovdjur på rumänska

Christian tycker att jag är svårt pretto och att jag bara gillar ”svåra” filmer på rumänska. Helst utan text. Jag tycker att han bara gillar bleka förutsägbara romantiska komedier med färdigtuggade repliker och endimensionella karaktärer. Eftersom jag och Christian nästan alltid tycker olika om film tänkte vi testa ett nytt grepp. En dubbelrecension. Vi gick och såg ”Predators”; uppföljaren på den klassiska Ahh-nuuld-rullen från 1987.

Måns tycker:

Tidigt i filmen får den namnlösa yakuza-gangstern frågan varför han är så tyst.

Han håller upp handen, vi ser att två fingrar saknas, och han svarar:

”För att jag pratar för mycket”.

Den repliken sammanfattar ”Predators” största problem. Manusförfattarna Alex Litvak och Michael Finch saknar tilltro till sin publik. De tycker att allt måste förklaras med repliker.

Inledningen är riktigt bra. Liksom huvudkaraktärerna som kastas från skyn slungas vi direkt in i handlingen. Karaktärerna känner inte varandra sen innan och är initialt fientligt inställda. De inser att de måste samarbeta för att överleva och måste därför identifiera varandras styrkor och svagheter. Vi får således en för genren ovanligt ambitiös karaktärsutveckling och våra villebråd förses med om inte tre så i alla fall två dimensioner. Stämningen byggs effektivt upp i den snygga djungelmiljön med hjälp av det superba ljudarbetet och det krispiga HD-fotot. De första tjugo minuterna är inget mindre än toppklass.

Sen börjar manusförfattarna tvivla på sin publik.

Alex Litvak: ”Har de nickat till? Sitter de och sms:ar?”

Michael Finch: ”Låt oss inte ta några risker. Vi måste tydligt förklara vad de just har sett och vad som kommer att ske.”

Så det börjar pratas. Och pratas. Helt i onödan.

En av 2000-talets bästa actionfilmer var ”Apocalypto”. I den fanns långa sekvenser helt utan repliker där det istället var oavbruten furiös action som gällde. Det är synd att de inte gör samma sak i ”Predators” för den hade verkligen vunnit på det. Faktum är att andra hälften av filmen hade klarat sig utmärkt utan en enda replik. Den hade även tjänat på att klippa bort Laurence Fishburnes Kurtz-aktiga karaktär som bara känns fånig. Det är också genom honom som vi får reda på att det bara finns tre aliens som är jägare. Varför bara tre? Och behöver vi veta det? Det hade varit mer spännande om vi inte visste det. Hur som helst så hämtar de hem det i sista akten. Filmmakarna visar med subtila passningar att de är väl medvetna om förlagan från 1987 och som ofta när Robert Rodriguez är inblandad är det gjort med glimten i ögat. Det är B-action med ambitioner och Adrien Brody fungerar förvånansvärt bra som den überhårda legosoldaten som ofrivilligt blir ledare för gruppen. Slutet är vidöppet för en uppföljare och om Robert Rodriguez bara anställer en vassare regissör än Nimrod Antel, så ser jag fram emot den redan nu.

Christian tycker:

Jag fullkomligt älskade allt Arnold var med i på 80-talet och speciellt Predator. Jag tyckte till och med att uppföljaren med Danny Glover i huvudrollen var helt underbar, antagligen bara för att Arnold hade varit med i den första. När jag ser klipp från Arnolds filmer idag skrattar jag mest. Undantaget Predator och Terminator. Man kan lugnt säga att mina förväntningar var högt ställda.

Vi kastas rakt in i filmen utan att få någon som helst inledning och det är ett smart grepp som får oss att känna oss lika förvirrade som karaktärerna i filmen. De första 15 minuterna är riktigt snyggt byggd spänning i ovisshet. Tyvärr blir det bara sämre och sämre ju längre filmen lider, med en liten höjning på slutet.

Skådespeleriet är helt okej för denna typ av film, men dialogen är katastrofal. Då menar jag inte hårda oneliners som egentligen är patetiska, det tycker jag hör till. Jag menar dessa otroligt tråkiga informationsscener som var femtonde minut  förklarar handlingen. Det finns ingen handlingen. Alltså inget att förklara. Klipp bort. Om det ändå hade funnit någon sorts konflikt i dessa scener så kanske jag hade orkat med dem, men det känns mest som en tråkig mellanstadielärare som förklarar för sin klass vad som ska hända under friluftsdagen.

Varför höll ni inte på ovissheten filmen igenom? Då kunde det här blivit riktigt bra.

Det är snyggt gjort utan att vara flashigt och jag blir underhållen, men det är ingen film jag kommer ihåg om 10 år.

Nu låter jag väldigt negativ, men jag tyckte faktiskt det var ganska bra. Jag är bara förbannad för att det kunde blivit riktigt bra utan speciellt stor ansträngning. Klipp ner skiten 20 min så hade vi fått se 90 minuter 80-tals action av högsta klass.

Sammanfattning: Nu tyckte tyvärr Måns och Christian inte speciellt annorlunda och det blir lätt så med filmer som ligger i mellanfåran. Det är oftast fantastiska filmer som skapar olika åsikter. Vi kommer tillbaka med dubbelrecensioner när vi ser något som berör eller upprör oss.

Predators har biopremiär den 6:e augusti