Senaste Kommentarer

Top Commenters

Logga in

Prometheus – Recension

Inlägg av Alexander Kantsjö den 1 juni 2012 i

Film Recensioner

Ridley Scotts ”Alien” skrämde skiten ur mig när jag såg den första gången. Med sina klaustrofobiska miljöer och människans kamp mot en tillsynes övermäktig fiende ljusår från räddning träffade den mig rakt i den primala delen av min hjärna och etsade sig fast. Scott hade gjort ett suggestivt och lågmält mästerverk.

Det har gått 33 år sedan Ellen Ripley för första gången tampades mot xenomorphen och mycket vatten har runnit under Scotts cineastiska bro med både hög- och lågvattenmärken. Enligt mig så har han inte gjort något bra sedan Gladiator (2000), så därför kändes det tryggt att han skulle ”tillbaka till sina rötter” med ännu en Sci-fi-thriller.

En grupp forskare skickas ut på rymdfärjan Prometheus för att försöka hitta svaret på livets stora fråga, svaret är dock inte vad dom väntat sig och snart blir dom tvungna att kämpa inte bara för sin egen överlevnad utan hela mänsklighetens.

Filmens titulerade rymdskepp Prometheus

Lika lågmäld och suggestiv som ”Alien” var, lika högljudd och pompös är ”Prometheus”. Här rullar Ridley Scott fram det stora percussionbatteriet och bankar loss så armarna nästan trillar av.  Bara temat i sig är så pretentiöst och djupsinnigt så det räcker och blir över. Den eviga frågan om vårt ursprung ställs på sin spets när Arkeologerna Elizabeth Shaw (Noomi Rapace) och Charlie Holloway (Logan Marshall-Green) hittar vägbeskrivningen till mänsklighetens skapare på gamla grottmålningar och hieroglyfer. Dom ger sig ut på rymdfärd sponsrad av multibiljonsföretaget Weyland Industries för att träffa… tja, Gud helt enkelt. Smaka på det blygsamma anslaget.

"-Ok... om du svänger höger här framme så tror jag vi kommer till Himlen."

På det rent visuella planet så imponerar ”Prometheus” så det räcker och blir över, produktionsdesignen är extremt genomtänkt och detaljrik och dom visuella effekterna är väldigt välgjorda och det är nog lätt att luras av det visuella och tro att Prometheus är en riktigt bra film. Tyvärr räcker inte en visuell smällkaramell till för att sälja in ett minst sagt ointressant och oengagerande manus med en dialog som flera gånger tenderar till högtravande teaterspråk och som levereras av papperstunna karaktärer. Det rabblas information och floskler som säkert är menat som ett försök att ge filmen en andlig och lite mystisk känsla men som bara skänker en nästan skrattretande pekoral stämning.

"-Nej, jag är ganska säker på att vi ska ta till vänster."

Det största problemet jag har med filmen är att det inte finns någon ordentlig framåtrörelse, ingen spänning eller konflikt. Det händer helt enkelt ingenting. Filmen står och stampar på samma fläck alldeles för länge och när det väl börjar dyka upp lite problem och hinder för karaktärerna så tar dom sig över dom med lätthet och knatar vidare till nästa. Det hinner liksom aldrig bli spännande innan problemet är löst. Spänningen blir också lidande av filmens otroliga övertydlighet, den är förutsägbar, vilket gör att när Scott nästan sakralt levererar en scen som ska få oss att bli överraskande så slår jag ut med handen mot duken och tänker ”Mäh, det där visste jag ju för längesen”.

Det vattentunna manuset hade kanske kunnat räddas upp lite om det hade haft intressant karaktärer som engagerade men jag bryr mig verkligen inte om en enda av dom, inte ens vår hjältinna. Dom får aldrig något riktigt liv eller djup. Dom flesta av dom verkar dessutom bara vara där för att råka illa ut så vi ska förstå hur farligt allting är, kanonmat helt enkelt. En av dom saker som gjorde både ”Alien” och ”Aliens” så gripande var att vi lärde känna dom flesta i besättningen (visst, lite kanonmat fanns väl även där) ordentligt innan dom började dö av vilket gjorde att vi brydde oss, vi ville inte att han eller hon skulle kola vippen eftersom vi visste vem han eller hon var, vi kände och tyckte om. När ansiktslös efter ansiktslös figur viker hädan så bryr vi oss inte ett skvatt.

(Fr.h.t.v) Obehaglig robot, Tuff hjältinna, Skäggstubbig hunk, Kanonmat 1, Kanonmat 2

Skådespelarinsatserna är ganska svåra att bedöma eftersom alla inblandade har fått paddla motströms ordentligt med dom platta karaktärerna och den uppstyltade dialogen. Jag har svårt att förstå hur man har valt att gestalta vissa karaktärer. Michael Fassbender som roboten David har en tydlig anledning att vara stel, obehaglig och uttryckslös men vad har dom andra för ursäkt? Det finns ärligt talat inte en insats här som är värd att nämnas och det är med största sannolikhet inte skådespelarnas fel. Ridley Scott, vad fan pysslar du med? Noomi Rapace levererar alla sina repliker med en konstigt luftig och flickaktig ton som om hon jobbade på en sexlinje för trötta skolflickor. Charlize Theron är nästan mer robotisk än Fassbender och resten av ensemblen är så intetsägande att jag mer eller mindre glömt bort dom och kan således inte bedöma dom ordentligt. Karaktärsporträtten känns så fruktansvärt klischéartade, alla stereotyperna finns där och dom får aldrig chansen att bli något mer än bara det. En som i och för sig bör nämnas är Guy Pearce som den mest onödigt castade skådisen genom tiderna som Peter Weyland. Om ni ser filmen förstår ni varför.

"-Ärligt, du får en miljon om du kommer ihåg mitt namn och vad jag gör. Ärligt!"

Att Scott försökt vara vag huruvida det här är en Alien-prequel eller inte känns i efterhand bara löjligt eftersom det redan från start är ganska tydligt att vi befinner oss i samma universum. Vi har företaget Weyland Industries som är en uppenbar koppling till Weyland Yutani som spelat en stor roll i Alien-filmerna, vi har planten LV-226 en tydlig referens till LV-426, vi har miljöerna på den främmande planeten osv. Det görs flera mer eller mindre ”in your face”-referenser genom filmen och till slut känner jag mig dumförklarad. Tycker Ridley Scott att han är subtil eller tror han att jag är dum i huvudet och halvblind? Inte nog med det, han avslutar dessutom med en av filmhistoriens mest krystade scener som verkar efterkonstruerad bara för att behaga fansen, men jag var inte den enda i salongen som bara skrattade hånfullt åt den.

"-Vänta lite nu... den här korridoren... är inte den med i... Aliens?"

”Prometheus” saknar verkligen hjärta från början till slut, trots att man behandlar ett ämne som egentligen borde vara nära till att beröra. Den saknar också spänning trots att den egentligen innehåller alla ingredienser för att bli en riktig nagelbitare. Problemet är att hjärtat och spänningen båda försöker ta sin plats vilket gör att ingen av dom få tillräckligt med utrymme för att väcka några känslor. Det verkar som att Ridley Scott inte riktigt bestämt sig för vilken fot han ska stå på, vilken typ av film han velat göra. Är det en ”Alien” eller en ”Blade Runner”? Ska den skrämmas eller väcka existensiella frågor? Det ena utesluter inte alltid det andra, men i Prometheus så borde det ha gjort det. Slutresultatet är ett visuellt snyggt men extremt intetsägande miljondollarsspektakel som troligtvis kommer bli lika bortglömt som det var hypat.

 ”Prometheus” har svensk biopremiär 1 juni 2012

Skrivet av Alexander Kantsjö

En cineastisk allätare som framförallt slukar genrefilm och Tv-serier. Tycker att Leonardo Di caprio är på tok för överskattad och har en förkärlek för udda karaktärer. Skriver manus och drömmer om att sätta genrefilm på den svenska filmkartan. Vattuman och en smula laktosintolerant.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • På pricken!

  • Tonylundell

    Det stämmer det du skrivit, tyvärr. Hade skyhöga förväntningar på den filmen. Så jävla synd den inte levde upp till det man tänkt. Hade gärna önskat att spänningen var högre, mycket att önska, men men.. Det kommer säkerligen en 2a:)

  • Pingback: Prometheus « strambergare()

  • Dann

    Då kan man med gott samvete ladda ned och se skiten. Orkar inte betala dollars för en sån skitfilm

  • BurgusLasVegas

    Det är hypen som har förblindat er. Det var inte filmen som ni ville ha. Men det är fortfarande en spännande Sci-fi actionfilm. En galet snygg sci-fi actionfilm.  Karaktärerna är trista. Man kommer inte med några intressanta ideer. Men den var så pass underhållande att de två timmarna bara flög förbi. Sedan var Fassbender lysande #robot  3.5 av 5p

  • Sabina Johnzon

    Håller helt med, tyvärr. 🙁
    Visuellt en väldigt snygg film men tyvärr ite så mycket mer. Såg verkligen fram emot att se den och blev grymt besviken, inte ens Fassbender räddade den. Hur är det möjligt? Kasst manus är svaret på det precis som du skrev. Hur kan man lägga så mycket tid och pengar på en sån här film utan ett schysst manus är beyond me, väldigt sorgligt!

    Jesus, låt det verkligen INTE bli en uppföljare på den här!!!!!!

  • Sabina Johnzon

    Hmmm..jag trodde den skulle lägga sig som profilbild. Sorry för den onödiga bilden! Lol

  • Knut

    Jag förstår varför recensenterna antingen ger en 4:a eller en 2:a men sällan någonting däremellan.

    Medan man sitter i 3D-salongen är det helt enkelt supersnyggt och mäktigt – en klockren 4:a.
    Efteråt, däremot, när man försöker tänka tillbaka på manus och karaktärsutveckling – en lika klockren 2:a.

  • Åh vad jag hoppas att Plinkett ger sig på den här, måste vara största antiklimax sen Episod 1

  • Word!

  • Johan

    Instämmer i vartenda ord i recensionen. Ofattbart att alla större tidningar gett den 4/5…

Fler onyanserade inlägg