Senaste Kommentarer

Top Commenters

Racer and the Jailbird – eller Racer-Barbie och låtsasstekarn’

Inlägg av Emma Stormdal den 29 juni 2018 i

Film Recensioner

Vissa filmer gör det extra svårt för en att gilla dem. Redan innan de börjat så att säga. Det kan handla om affischen som är extra ful, trailern som är konstig eller klyschig. Eller namnet. Med Racer and the jailbird är det namnet. Eller snarare att man inför Sverigedistributionen valt att använda en engelsk titel på en belgisk film. Sådant får mig lika irriterad som särskrivningar, eller vintage/retro-förvirringen. Det framgår ju oftast vad som menas, men… varför?? Särskilt som den engelska titeln inte alls motsvarar originaltiteln Le Fidèle. Allra värst är det kanske när de översätter en engelsk titel med en annan engelsk titel. BURR!

Adèle Exarchopoulos (Bibi) gjorde en fenomenal prestation i Blå är den varmaste färgen. Där kan vi snacka kärlekstragedi. Se den istället!

Gino och Bénédicte möts för första gången efter ett bilrace. Gino, låtsasstekaren med skär stickad bomullströja över axlarna frågar racerföraren Bibi (Bénédicte) om hon har pojkvän. Hon säger va, och han säger att han lovar att lämna henne ifred om hon har det.
… Okej… Men om hon är lesbisk? Eller hör och häpna, inte är ett dugg intresserad av honom, då kör han på, då lämnar han inte henne ifred, eller? Den här scenen skulle tydligen visa på “kärlek vid första ögonkastet”, och det är väl här jag börjar misstänka att vi har lite olika åsikter om vad som är “en fin scen”, filmen och jag.  

Gino och kompisarna är inte bilimportörer, de är bankrånare!

Det visar sig att Gino och hans kompisar är bankrånare! Men till Bibi säger han att han håller på med import och export av bilar. Mycket listigt ljug! Men i samband med att han friar till Bibi lovar han hennes pappa och henne själv att han ska sluta… (med import och export av bilar…??) Ginos kompisar vill dock att de ska göra en sista stöt, och han går med på det. Vad kan gå fel?

Jag blev inte klok på den här filmen. Innan den sista stöten sker i mitten av filmen är den väl ganska begriplig om än mindre dramaturgiska luckor.  Andra hälften är helt kokobahia, oväntad men på ett dåligt sätt.
Regissören Mïchael R. Roskam kallar Racer and the jailbird en “amour noir”, och visst framgår den sorgliga delen, med råge. Det är kärleksdelen som inte riktigt känns, det verkar mest som att de har sjukt bra sex. Inget fel i det i och för sig.
Skådespelarna
Matthias Schoenaerts och Adèle Exarchopoulos gör helt okej ifrån sig, den senares har spelstil blir jag inte heller klok på, men på ett bra sätt. Jag har inte bestämt mig för om hon är ett geni, eller helt ute och cyklar.

Racer-Barbie är på jobbet

Varför Bibi är racerförare dock obegripligt. Det fungerar mest som en kostym, en outfit som kommer med accessoarer. Karriär-Barbie har portfölj, rockstjärne-Barbie har en mikrofon och racer-Barbie har en hjälm och en domkraft. Det annorlunda valet av yrke måste ha haft någon anledning från början, men de scener med Bibi på jobbet är helt meningslösa.

Det finns alldeles för många saker som inte går ihop, Bibis relation till familjen till exempel. Möjligtvis finns svaret och kontexten i de bortklippta scenerna, det verkar så. Men det är just i de valen blir filmen till. Vad som eventuellt ligger kvar på klippgolvet spelar ju ingen roll då.

Racer and the jailbird har premiär 29 juni

Skrivet av Emma Stormdal

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg