Grown Ups – Recension

Adam Sandler castade "alla" sina vänner till filmen.

De var fem basketspelarespelare, sammanbundna av en altruistisk coach som uppmuntrade dem att leva resten av sina liv som en basketmatch. De blir coachens enda juniormästare.

30 år passerar, den personlige Jesus dör och killarna återförenas på begravningen. Med sina familjer spenderar de den fjärde juli i samma strandhus som de firade sin mästerskapstitel i för 30 år sen. Det är som upplagt för ålderskrisskämt och kulturkrockar.

Det kissas i poolar, slickas mormor, förnedras och sprutas bröstmjölk utan pausknapp.

Det är grabbhumor när den är som allra värst. Nu kan man ju tycka att jag borde vara glad över en onyanserad film, men jag skulle hellre äta min egen avföring än spendera mer tid med detta skitmanus. Enligt uppgift valde Adam Sandler att skriva manuset efter sina vänner.
Det förklarar  känslan av apberg…

Det är ingen komedi, det är en 102 minuter långt kalsongryck.

Den enda ljuspunkten är Chris Rock och hans hemmaman Kurt McKenzie. som sliter i hemmet för att hålla det fint, medan hans otacksamma citronnylle till fru (som faktiskt spelas godtyckligt av Maya Rudolph) gör sitt bästa för att trycka ned honom, glatt påhejad av citronnyllets mor och de gemensamma barnen. Jag ser henne aldrig slå honom, men det är väl underförstått. Hans rollfigur är det närmaste en riktig människa denna film kommer.

Synd bara att Chris insats inte är nog för att hindra mig från att dra ur strömsladden och slänga ut fjärren genom fönstret. Nu är jag en fjärrkontroll fattigare och om möjligt ännu bittrare än när jag började på Onyanserat.

Jag vet inte vart det brast för min del. Det kan ha varit det genomgående sexistiska temat i filmen, det kan ha varit de ingående sexljuden mellan Ooompa Ooompa (Rob Schneider) och gammelmormor (Joyce Van Patten), det kan ha varit pilrouletten, det kan ha varit den fula scenografin, det kan ha varit när Maria Bello skjuter Maya Rudolph med bröstmjölk i ögat, det kan ha varit kan den systematiska misshandeln av Steve Buscemi;  det kan också varit insikten om att detta måste vara världens dyraste hemmavideo.

Filmen har premiär den 20 augusti.

Den förtjänar inte ens en etta. Den förtjänar ingenting.