Senaste Kommentarer

Top Commenters

Red, White and Blue – oförsonlig och oförglömlig

Inlägg av Måns Lindén den 2 november 2011 i

Recension

Red White & Blue

Austin, Texas: Erica tillbringar varje natt i ny säng, Nate är hemkommen från Irakkriget och Franki har rockstjärnedrömmar. Frustrationerna växer och själavåndorna når till ytan när de tre ödena kolliderar. Samtliga bär på mörka förflutna – men det värsta har bara börjat.

Efter närmare tre dygn effektiv tid på flygplan har jag konsumerat enorma mängder film i hopp om att döva tristessen. Men flygplan är ju som bekant ett uselt forum för film. Undermålig ljudkvalitet och 4:3-skärm är ju närmast ett hån och även bra filmer reduceras till något som mest påminner om flygplansmaten; en lättsmält sörja som nätt och jämnt gör jobbet en klädsam berusning till trots. Efter ocharmiga Bad Teacher och en jämnbeige Limitless på näthinnan kände jag ett skriande behov av att se något som berör och griper tag. På riktigt.

Säg så här; Red White & Blue levererade med besked.

Med hämnd i blick

Filmen börjar med ett dialoglöst montage där vi ser den nymfomaniska Erica (Amanda Fuller) ha sex med tre män. Det till synes sorglösa beteendet är givetvis en chimär och när hon träffar Nate (Noah Taylor) som till skillnad från alla andra män, inte visar något sexuellt intresse blir hon först förvirrad och arg. Efter tag inser Erica att hon har mött någon med lika tungt emotionellt bagage som henne själv och de börjar försiktigt dela med sig av sina våndor.

En av männen som Erica haft sex med är Franki (Mark Senter). Han spelar i ett hopplöst rockband och nås av ett fruktansvärt besked. När han söker upp Erica för att meddela detta utlöser han en kedja av händelser som resulterar i ett rent helvete.

Erica mår inte så bra

Red White & Blue är en mångfacetterad och enormt välskriven historia. Filmen pendlar genremässigt mellan både thriller, skräck och romantik. Men oavsett genre visar Regissören Simon Rumley att han behärskar hantverket fullt ut. Med små medel skapar han en genuint obehaglig stämning direkt och man förstår hela tiden att det kommer barka åt helvete, vi vet bara inte riktigt när eller hur. Svärtan är kompakt och oförsonlig, fotot och framför allt klippningen gör filmen till något utöver det vanliga. Det ju väl känt att det man inte riktigt ser är det mest obehagliga och det har klipparen Rob Hall förstått.

Red White & Blue är en kolsvart, våldsam historia med en tydlig moral som gör att våldet aldrig känns kontextlöst. Det här är en film som jag aldrig riktigt kommer att släppa.

Red White & Blue släpps på DVD den 2:e oktober

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg