Senaste Kommentarer

Top Commenters

Robin Williams: Come inside my mind.

Inlägg av Cissi Eriksson den 17 juli 2018 i

Recensioner

 

I min barndom var jag dagligen och spanade i Marias kiosks videohylla på Donsö. När det fanns nya VHS-kassetter med Robin Williams, Steve Martin, Goldie Hawn, Lilly Tomlin, Bette Midler och Billy Crystal var lyckan gjord och man visste att här blir det gott om skratt resten av kvällen. Efter Good Morning Vietnam (1987) avgudade jag Williams vilket jag inte var ensam om. I dokumentären Robin Williams: Come Inside My Mind av Marina Zenovich får vi en inblick i stjärnans privatliv, karriär och tragiska självmord. Zenovich har definitivt gått på djupet med de viktigaste aspekterna av fenomenet Robin Williams som kommer tilltala de flesta åskådare, inte bara hardcore-fansen inklusive undertecknad.

Vi får privata bilder på Robin som liten kille med det berömda full-i-fan leendet som aldrig åldrades, bilder när han ser ut som en av skådespelarna ur sin egen film Döda Poeters Sällskap under sin tid på en skola för enbart manliga elever med uniform och allt. Som 16-åring flyttar hans familj till San Francisco och Robin kastas rakt in i hippiekulturen som han anser är hans rätta element. Han byter från ämnet political science till teater för det är ”where the girls are”. Tillsammans med Christopher Reeve (som för övrigt var gudfar till Robins äldsta son Zac) bär det av till Julliards acting school i New York.

Karriären kickade igång på riktigt när Robin fick en roll i Gary Marshalls sitcom Mork & Mindy där Marshall anställde en fjärde kameraman som enbart skulle följa Robins spexande som pågick även utanför bild. Han kunde helt enkelt inte sluta vara rolig, det var som att andas för honom enligt kollegorna. Enligt de närmaste vännerna var Robin alltid rolig och inspelningarna som hörs av honom när han ringer till nära vännen Billy Crystals telefonsvarare är underbara. Väldigt roligt när Crystal berättar om ett visst telefonsamtal han får när han sitter framför tv:n och bevittnar Ronald Reagans begravning. De absolut bästa och hysteriskt roliga scenerna är ett tacktal som ”ska” ges av Jack Nicholson på People Choice Award och när Robin pratar med en dövtolk under en av sina stand-up shower. Då suger det till av bottenlös sorg i min komiska ådra samtidigt som tårarna rullar av skratt.

Zenovich använder inspelningar av Robin och hans vänner som berättarröst i dokumentären och det skapar intimitet. Det är ett helt liv som avhandlas på två timmar men jag vill ha mer, en miniserie hade inte varit fy skam. Det berättas om Robins  alkohol- och drogmissbruk, två kraschade äktenskap, en sviktande självkänsla och den ständiga rädslan att inte vara bra nog i det oändliga maskineri som nöjesindustrin är. En märkbart tagen son, Zac, pratar om sin far med en värme och sorg man kan ta på. Zac önskade att han hade haft mer tid med sin pappa men konstaterar med en axelryckning att så var branschen Robin verkade i. Återigen, jag hade velat veta mer om denna stjärna och två timmar räcker inte. Vad vi lär oss är att Robin hade en oerhört komplex hjärna som kokade över av kreativitet, samtidigt som han själv berättar att jakten på kreativitet var en ständig kamp.

Det är oerhört sorgligt när orsaken till hans självmord 2014 avhandlas och jag kommer på mig själv att förstå hans beslut av avsluta sitt liv till följd av att ha blivit diagnostiserad med Lewy body demens. Det är en vidrig sjukdom som förändrar den drabbade både fysiskt som psykiskt i ett snabbt tempo. Det känns som att det största syftet med dokumentären är att Robins familj en gång för alla vill visa att det inte var missbruk som var orsaken till självmordet utan en sjukdom som är en levande mardröm för en person vars största drog var att få världen att skratta. Zenovich har lyckats skapa ett värdigt och varmt porträtt av en av de absolut klarast lysande stjärnorna, i alla fall på min himmel.

Robin Williams: Come inside my mind finns att streama på HBO Nordic idag den 17:e juli

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg