Senaste Kommentarer

Top Commenters

Roots – Stjärnspäckad remake för en ny generation

Inlägg av Måns Lindman den 31 maj 2016 i

Recensioner

Roots0

Roots från 1977 är ett stycke klassiskt mästerverk baserad på Alex Haleys självbiografiska roman med samma namn. Den slagkraftiga berättelsen om hur hans unga anfader Kunta Kinte kom från Gambia till Amerika fjättrad i slaveriets bojor sågs av över 100 miljoner människor världen över och cementerade därmed sin plats i TV-historien.
Det är en produktion som under årtionden sedan visats frekvent i offentliga sammanhang, inte minst i skolor där jag själv minns att vi fick se den åtta timmar långa TV-serien i flera omgångar och nu, i sann återvinningsanda är det alltså dags för ännu en remake. Varför kan man fråga sig? Originalet är förvisso tidlöst men efter 40 år, i en värld där Donald Trump kan bli planetens mäktigaste man och extrema vindar blåser allt starkare kanske det är helt rätt att påminna om historien och rikta budskapet mot en modern publik. Genom ett enklare berättande, uppdaterad teknik, tillgänglighet och välkända ansikten kanske HBO lyckas att adressera framför allt en ny tittarskara vars största problem är att skärmen har spruckit på iPhonen. Innehållsmässigt är jag nämligen tveksam till om den äldre generationen kommer att få ut särskilt mycket av den här nyinspelningen.

Roots1

Malachi Kirby spelar huvudrollen i nyinspelningen av Roots

Roots är uppdelad i åtta avsnitt som kommer att sändas under fyra dagar med två avsnitt per dag. Serien är också tydligt uppdelad i olika segment med separata manusförfattare och regissörer, där den första tiden handlar om hur Kunta Kinte (Malachi Kirby) förs bort från sin by i Juffure och så småningom blir såld som slav. Här får vi följa honom genom den hårda uppväxten och ta del av stammens seder och bruk och framför allt handlar det om att förvandlas från pojke till man. Vid sin sida har han två tydliga fadersgestalter som med bestämd hand styr pojkens utveckling. Den alltid lika utmärkta Derek Luke spelar farbrodern Silla som likt en militärofficer ser till att grabben har vad som krävs för att överleva i en grym värld där endast den starke överlever. Kuntas far Omoro spelas av Babatunde Ousanmukun och intar en något mer tillbakalutad roll i processen.

Efter ett par osedvanligt grymma scener till havs och ett misslyckat försök till myteri hamnar Kunta Kinte till slut i Maryland där han aldrig kommer att acceptera sitt öde. Istället söker han varje tänkbar möjlighet till flykt och han undrar också varför dussinet slavar inte gör detsamma, ”why don’t they run?” Han skall dock snart upptäcka att det inte är så enkelt. Hur fruktansvärt det än må vara att stanna kvar på plantagen finns det lika många, om inte ännu fler faror i en flykt. Familjerna påminns ständigt om att de kan slitas isär när som helst av de grymma slavägarna.

Roots3

Endast för de rika

Slavägarna spelas av Jonathan Rhys Meyers, James Purefoy och Matthew Goode som gör jobbet med bravur, dock förtas känslan av realism något av att se högupplösta kända ansikten i rollerna, vilket inte var fallet när jag såg originalet. Det är dock möjligen individuellt och samtliga tre är som sagt riktigt bra i sina vidriga roller så lägg inte alltför stor vikt vid det. Framför allt Meyers är som klippt och skuren för rollen som den genomruttne Tom Lea.

Roots är med sina åtta timmar som ni förstår proppfylld av minnesvärda skådespelarinsatser och intressanta sidoberättelser men värda att lägga på minnet när det är dags för prisutdelning är i alla fall Forest Whitaker i rollen som Fiddler, Emayatzy Corinealdi som Belle och sist men sannerligen inte minst, Anika Noni Rose i rollen som Kizzy. Även Regé-Jean Page i rollen som Chicken George måste nämnas eftersom han var en sådan färgstark karaktär i originalet, då spelad av Ben Vereen. Det var därmed ett par rejält stora skor som nu skulle fyllas men det löser Page på ett enastående sätt.

Roots

Forest Whitaker är minnesvärd som Fiddler

Berättandet i Roots är varierat och spänner över alla tänkbara spektra. Från melodramatiskt till hjärtslitande. Ibland lyckas regissören till och med få in lite humor och det är nog näst intill nödvändigt då det i princip är åtta timmar av tragiska livsöden. Då och då kommer det en sådan där fruktansvärd scen som fullständigt kör över dig, och du upptäcker att du plötsligt tittar bort av både skam och äckelkänslor.

Seriens sista del avhandlar amerikanska inbördeskriget och det är en turbulent fjärdedel. Tyvärr är den något påskyndad och hade behövt mer tid för att sjunka in. Vi ges helt enkelt inte möjlighet att hinna lära känna det nya persongalleri som nu presenteras. En ny slavägare, Frederick Murray (Lane Garrison) och hans fästmö Nancy Holt får alldeles för lite utrymme men å andra sidan, med tanke på Anna Paquins horribla skådespelarinsats här så kanske det var lika bra.

Även om man kan diskutera behovet av en nyinspelning går det inte att komma ifrån att den stjärnspäckade ensemblen, både framför och bakom kameran ser till att även 2016 års version av Roots levererar sitt ständigt lika aktuella budskap i solar plexus.

Roots har premiär 31 maj på HBO Nordic

betyg4

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg