Senaste Kommentarer

Top Commenters

Roslund och Hellströms Odjuret – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 13 december 2012 i

Recensioner TV

När jag första gången plockade upp Hellström och Roslunds debutbok stod jag på Landvetter flygplats och botaniserade bland litteraturen. Jag läste baksidan och kände genast ett obehag. Ett obehag som senare skulle visa sig vara väldigt befogat. Samtidigt var jag ju sugen på att läsa boken alla pratade om men det blev inte så den gången. Istället köpte jag En Stilla Storm av Giles Blunt, inte heller något fredagsmys direkt men jag kände inte riktigt att jag var redo för en mördarpedofil som slickar döda barns fötter ännu. Det skulle istället dröja till sommaren innan jag till slut gav med mig, vilket jag både ångrade djupt men samtidigt var oerhört tacksam för. Odjuret var ett slag i ansiktet och en pungspark på samma gång. Det här var, och är fortfarande något av det mest motbjudande och otäcka jag någonsin läst. Utan att överdriva det minsta så kände jag faktiskt både avsmak och hat mot hela mänskligheten under en lång period. Fanns det verkligen människor som var kapabla till sådana här vidriga handlingar och om det nu verkligen var så, hur kunde någon, en högre makt, politikerna, ja, vem fan som helst, tillåta att de gick runt bland oss vanliga, friska människor, åkte samma buss som vi på morgonen, andades samma luft som vi. Hur var det egentligen möjligt? Någon måste ju agera!

Efter kvällspressens nätexplosion de senaste åren vet vi att den här typen av människor faktiskt existerar och trots att det är lika vidrigt nu som då så har i alla fall jag undermedvetet tyvärr blivit lite avtrubbad i takt med att löpsedlarna skriker ut “pedofilring härjar i landet” eller “dömd sexbrottsling fick jobb på förskola”, det passerar snabbt någonstans i periferin men där och då rev Odjuret upp något inom en, den slog en blodig och fortsatte att dela ut hårda slag långt efter att man redan låg däckad på marken.

Männen bakom odjuret, Anders Roslund och Börge Hellström

Odjuret tar sin början i en mörk källare där två små barn våldtas och mördas bestialiskt. Tomma skor och sönderrivna kläder. Odjuret är ett rovdjur med ett förvridet och sjukt sinne och han drivs av ett begär som som gör att han är utom allt hopp. Det finns ingen vård i världen som skulle hjälpa det här odjuret att dämpa sin aptit. Han tillfångatas så småningom av polisen men lyckas fly under transporten och är nu åter på fri fot.

Nu målar författarna med extremt breda penslar. Det finns inga som helst tvivel om det här är den värsta typen av brottsling. Han är pedofil, sexbrottsling och seriemördare i ett. Förmodligen och förhoppningsvis ingen särskilt vanlig kombination men nog funkar skrämseltaktiken. Som jag skrev i inledningen så mår man både fysiskt och psykiskt dåligt samtidigt som hatet mot det här förbannade odjuret bara växer och till slut hotar att ta över totalt.

Nu kommer alltså filmatiseringen och det var med blandade känslor jag tryckte igång förhandsvisningsexemplaret från SVT. Ville jag verkligen se en sådan bra och känslofylld bok filmas och ville jag verkligen se ett ”riktigt ansikte” på odjuret? Fanns det överhuvudtaget någon som skulle kunna ge ondskan ett ansikte? Ville jag se Peter Dalle i rollen som den grinige Ewert Grens? Skulle Ola Rapace kunna sadla om från tramskomedifjant till seriös skådespelare igen? Frågetecknen var många och skäliga.

Peter Dalle som den obstinata Kommissarie Grens

Fredrik Steffansson (Ola Rapace) lever ett lyckligt liv med sin fru och lilla dotter. En tillvaro som nu slås i bitar. En öppen grind, ett nyfiket barn på trehjuling och katastrofen är ett faktum. Barnet finns ingenstans att finna och en rigorös spaningsjakt tar sin början men den slutar snart i tragedi. Besviken på livets totala orättvisa, besviken på samhället och på polisen, tar Fredrik saken i egna händer och påbörjar en egen utredning och människojakt men samtidigt väcks flera socialpolitiska och moraliska frågor. Är det rätt att ta lagen i egna händer? Under vilka omständigheter? Kan man ha rätt att mörda om det räddar ett annat liv? Och vems liv är mest värt, en sexgalning eller hans offer? Vilka sociala konsekvenser kan medborgargarden få?

Filmen Odjuret är befriad från de värsta scenerna ur boken men det innebär inte att de gamla såren inte rivs upp. Det handlar likt förbannat om en pedofil som dödar barn i mörka källare. Förvänta er en riktigt jobbig filmupplevelse. Det är inte särskilt grafiskt, det ligger mest i det verkliga och samtidigt lika overkliga scenario som manus bygger på. Tyvärr förstör ett par riktigt usla skådespelarinsatser helhetsintrycket. Hur tänkte man när Peter Dalle castades till rollen som den grinige Kommissarie Ewert Gren? Nej, jag ledsen men det funkar inte. Ola Rapace däremot. Han distanserar sig rejält från sina senaste klavertramp och lågvattenmärken (läs: Stockholm-Båstad) och man kan nästan känna smärtan som han känner, hatet som brinner i hans hjärta och likgiltigheten som avspeglas i de tårfyllda ögonen. I Odjuret visar Ola oss var skåpet skall stå och varför han en gång var så lovande och visade en enorm potential. Det här är den Ola som hör hemma på de stora scenerna.

Odjuret är regisserad av välmeriterade Daniel Alfredsson och det är den första filmatiseringen av Roslund & Hellströms romaner som når oss TV-tittare.

Den 16 december klockan 21.00 visas filmen i SVT 1 och på SVT Play

betyg3

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Chris

    Pinsamt dålig film. Orealistiskt på flera plan.

  • Yvo62

    Dåligt slut, hamnade han hos pedofiler och blev mördad ? Vad hände sen !!? Rättvisa ? lämnar många frågor kvar och det gillar inte jag.

  • Robinsteenhouwer_2

    Det här måste vara den sämsta svensktillverkade filmen som gjorts i modern tid! Efter att jag tittat på den på SVT så blev jag bara förbannad över hur en sådan här film över huvudtaget kunde få tillåtelse att säljas och komma ut på svenska filmmarknaden. Filmen saknar spänning, den är för förutsebar, och det finns ingen röd tråd i filmen. Mördaren dör också på tok för tidigt och på tok för lätt, och för att inte tala om det dåliga slutet. Precis som ovanstående så lämnar filmen för många frågor utan svar. En film som den här är meningen att den ska växa och bli mer spännande ju längre in i filmen man kommer, här är det totalt tvärt om. 
    En mer deprimerande film har jag nog aldrig sett, och hur den kan få 3 av 5 i betyg på den här sidan är också en gåta! Från mig får den inte ens en 1 poängare! 

  • MrDarkGrey

    Du har nog missat en hel del, eller snarare allt. Det ÄR ingen feelgood-film!
    Håll dig till Hawaii 5-0 eller C.S.I. De verkar ligga på din nivå.

  • jäst

    De hade ju bara tagit konceptet ifrån ”Juryn – a time to kill” och twisten ifrån ”American history X” och kört det genom ett svenskt lågbudgetdeckarfilter.  Fullständig avsaknad av fantasi, underhållnignsvärde, existensberättigande, osv.

  • Lindman

    Det är klart att filmen inte är något mästerverk, vi snackar trots allt svenskt kriminaldrama för TV. Dock tror jag att det underlättar att ha läst boken. Det är som jag skriver en film som följer boken ganska bra och har man läst boken så ligger ”minnesfragmenten”, i alla fall för mig där och man kommer ihåg de hemska scenarior som utspelades så visst blir man kanske något ”färgad”. Filmen är betydligt ”snällare” men jag vidhåller ändå att man lyckas hålla uppe underhållningsvärdet trots stundtals uselt skådespeleri och diverse fel-castingar. 

    Den tiden när man ställde sig upp och jublade i TV-soffan över en svensk SVT-produktion är nog dessvärre förbi. Numera dyker det upp några guldkorn men då är det oftast en miniserie eller liknande. Det är tyvärr sällan en spelfilm, som dessutom är en filmatisering av en bok håller den höga nivå man kan önska. Med risk för att låta tjatig så tycker jag ändå att Odjuret överlag levererade bättre än förväntat men styrkan ligger trots allt i manuset Rapaces insats, framför allt i slutet. Sen kan man alltid diskutera hur verklighetstrogen den moraliska och sociala biten är men faktum är att det har hänt, dock inte i Sverige och givetvis inte med de följande upploppen men det är ju heller knappast första gången ett original ändras för att passa TV-formatet. 

    Det återstår ju dock att se hur resterande filmer blir. Om man följer ordningen så står ju Box 21 näst på tur, som också var en riktigt bra bok. Medelbetyget hos röstande läsare verkar ju också ligga hyfsat mycket på par om man ser till mitt betyg men många är vi som tycker olika, tack och lov! 

  • Sonniboy

    Oerhört överraskande slut! Var det kanske han själv som var förrövaren och fick skruvmejslen i sig på kåken. Tog han livet av Lund för att skydda sig själv?  Hade detta varit en amerikansk film had inte flickan dödats utan gömts av förövaren och efter en spännande jakt och ond bråd död, ( is självförsvar), hittas flickan igen = ”Happy End!”:

  • jassos

    I dessa tider när folk allt mer ropar på att brottslingar ( läs sexualbrottslingar/pedofili/mord) med namn och bild ska hängas ut i offentlighetens ljus, så  visar denna film på ett realistiskt sätt hur ondskans spiral planterar sig i hjärtat och driver vidare…mot undergång. En mycket bra film. Realistisk på alla sätt. Utmärkta skådespelarprestationer. Att den sågas så i kommentarerna kanske beror på att det för många är oerhört svårt och tungt att ta till sig att den här sortens brott existerar.

  • Celcius Ij

    Jag tycker att det är den bästa film jag sett på länge, har inte läst boken. Fantastisk regi. En film jag fortsätter tänka på och funderar över människors handlande. Det finns många bottnar och vinklingar, det var lätt att känna sig in i de olika rollerna och förstå deras reaktioner och handlingar även om de inte var de mest adekvata. Jag vill påstå att alla dessa människor finns i verkligheten; polisen som blev provocerad, polisen som inte ville se, pappan som drivs av hat och vanmakt men också att inte fler barn ska bli offer, utredarna som känner sig maktlösa, åklagaren som vill följa lagen strikt och inte vill blanda in känslor men har svårt att klara det, internerna som lever sitt liv innanför murarna med allt vad det innebär av makt och hierarki. Överlag tyckte jag att skådespelar insatserna var bra. Du som undrar över slutet! Den intern som som tog livet av Fredrik gjorde det för att han trodde att han var en som de kallade ”snabbknullare”. Vårdarna pratade ju om att det var konstigt att en ”sådan” kom till deras avdelning, när internen frågade vad de menade fick han inget svar utan drog sin egen slutsats, därav hans handling. Det finns mycket mer jag skulle kunna säga om filmen, jag ger den högsta betyg!

  • Jorgenlea

    En helt fantastisk film av SVT det bästa Svenska filmen jag sett på mycket länge.Otroligt bra skådespel av alla medverkande.Hoppas att denna film visas i många länder.

  • Kan vara det sämsta jag sett när det gäller svensk film, vilket inte säger lite. 

Fler onyanserade inlägg