Senaste Kommentarer

Top Commenters

SFF: Sex, Drugs & Taxation – Recension

Inlägg av Christian Eklöw den 6 november 2013 i

Recensioner

sex_Drugs

Den alkoholiserade playboyen Simon Spies (Pilou Asbæk) slår sig ihop med skattejuristen Mogen Glistrup (Nicolas Bro) för att på ett mer eller mindre moraliskt sätt ta över ett flygbolag. Det blir startskottet för ett liv fyllt med droger, kvinnor och … inte så mycket mer tyvärr. En kollega här på Onyanserat benämde den som ”Ian och Bert-filmen” och det är faktiskt en ganska bra beskrivning. Jag har dock ingen aning om huruvida Ian och Bert omgav sig med prostituerade och mängder av vitt pulver. Tanken har dock slagit mig.

Det är andra gången på två dagar jag ser en film som börjar med att visa slutet av historien. Den här gången kan jag åtminstone förstå varför. Den största delen av filmen berättar mer eller mindre uteslutande om hur Spies lägrar kvinnor, super och knarkar samtidigt som Glistrup använder sina politiska åsikter och kunskap om skattepolitik att göra Spies resebolag till en framgångsrik pengamaskin. Det är väl kanske inte den mest nyskapande historien men när det som här handlar om biografiska filmer så finns det något kittlande i att fundera över om det är sant eller inte.

Den kittlande sanningen eller icke-sanningen räcker dock inte till för att hålla intresset uppe. Det är mest planlös underhållning utan några större konsekvenser och det gör att det aldrig riktigt bränner till förrän mot slutet av filmen och då är det liksom för sent. Och därför tycker jag att de i det här fallet har gjort rätt i att starta med slutet. Då hålls i alla fall känslan av ett allvar i historien uppe lite längre än vad den skulle gjort annars. Det finns flera ställen i filmen där det skapas utrymme för karaktärerna att äntligen ta ansvar för sina handlingar men de slätas över innan jag ens har hunnit känna något som helst allvar. För min del känns det väldigt olyckligt. En så här dekadent historia behöver en ganska stor dos ångest för att bli riktigt bra men det håller nog inte regissören Christoffer Boe med om.

Nicolas Bro gör en  fin prestaion som Mogen Glistrup. Han ger denna egoistiska man en värme som gör att jag gillar honom trots att han egentligen inte visar några som helst sympatiska drag eller åsikter. Pilou Asbæk Simon Spies har jag deremot lite större problem med. Det är något med hans sätt att spela påverkad som jag inte riktigt köper. Det känns helt enkelt spelat. Jag har ingen om det är likt hur den verklige Simon Spies pratade eller betedde sig men det spelar ingen större roll för mig då jag inte riktigt tror på det. Kanske är det en språkförbristning, vad vet jag. Trine Pallesen gör en fin tolkning av Glistrups fru Lene som står vid hans sida vad som än händer. Jag får dock aldrig någon förklaring till varför hon gör det.

Om du är ute efter en film där det sups, knarkas och knullas i glada vänners lag så är det här kanske en film för dig. För mig blir det tyvärr mest en bagatell som har några bisarra underhållande stunder men som inte kommer att finnas kvar i mitt minne särskilt länge.

Här hittar ni visningarna på Stockholm Filmfestival

betyg2

 

 

Skrivet av Christian Eklöw

Wannabe rockstjärna som älskar amerikansk independent och blir uttråkad av actionrullar. Önskar att jag hade fått regissera Knubbigt regn.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg