Senaste Kommentarer

Top Commenters

Philomena – Recension

Inlägg av Christian Eklöw den 28 november 2013 i

Recensioner Stockholm Filmfestival 2013

Philomena

Steve Coogan och Judi Dench åker till Amerika.

Det var det enda jag visste om denna film på förhand och det är jag väldigt glad för. Trots att de faktiskt reser till Amerika i filmen är det väldigt långt ifrån en beskrivning av den resa som Philomena (Judi Dench) och Martin (Steve Coogan) faktiskt gör.

Regissören Stephen Frears har ett väldigt långt CV men det innehåller en hel del plumpar. Det här är verkligen inte en av dom. Filmen är baserad på en verklig historia och jag vet inte ifall det gör mig extra berörd men det spelar egentligen ingen roll. Det här är en riktigt bra film.

Stephen Frears lyckas med något att som är väldigt svårt. Varva rörande scener med enkel charmig humor. Innan tårarna når läpparna så ler man upp och det känns aldrig tillgjort. Historien i sig är absolut engagerande men det är inte i närheten av nyskapande. Det spelar dock ingen roll för den berättas på ett sätt som berör mig och hela tiden får mig att undra vad som finns bakom nästa hörn. Det är en konst bara det. Det finns dock ett parti precis efter en stor vändpunkt där historien tappar lite fokus men det är bara för en stund så det är något jag har överseende med. Slutet är också en sak som inte ligger helt rätt hos mig men det är nog mer en smaksak.

Är allt det här Stephen Frears förtjänst? Absolut inte. Judi Dench är makalöst bra i sin roll som Philomena. Hon äger varenda bild hon är med i och berättar långt mycket mer än vad hennes repliker gör. Tack för den upplevelsen Judi.

Steve Coogan, som även är manusförfattare, sköter sig även han utmärkt. Hans roll är dock betydligt ytligare. På ett sätt är det just det som gör att den här filmen fungerar så bra men jag kan inte låta bli att undra hur bra det hade blivit om Martin Sixsmith (Coogan) hade haft lite mer kött på benen.

Jag är lite rädd för att jag har drivit upp era förväntningar något enormt och att ni kommer att bli besvikna när ni ser Philomena men det tror jag inte och förresten så skiter jag i det. Jag är egoistiskt glad att jag fick uppleva den här filmen utan att någon jävla bloggare sagt till mig att den var magisk. För det tycker den där jävla bloggaren.

Filmen har biopremiär 6 december

betyg4_5

 

Skrivet av Christian Eklöw

Wannabe rockstjärna som älskar amerikansk independent och blir uttråkad av actionrullar. Önskar att jag hade fått regissera Knubbigt regn.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Eva

    Slutet är enligt mitt tycke fenomenalt eftersom det ger filmen, dramaturgin en extra dimension och ytterligare ett djup. Det ställer försoningsbegreppet på sin spets och aktualiserar den fördömande och fundamentalistiska religionen som baseras på rädsla i motsats till den icke fördömande, kärleksfulla och befriande religiositeten där förlåtelsen skänker frihet och möjligheten att gå vidare. MEN att det senare inte innebär att man glömmer och tiger…….. Storslaget och vackert!

  • Som sagt, slutet är nog en smaksak. JAg tyckte inte det var dåligt men önskade en annan sak. Vill inte skriva för mycket om mina åsikter om slutet då det kan spoila och det vill jag ju inte.

  • Pingback: Tävling: vinn underbara Philomena! « Onyanserat – Blogg om film och tv()

Fler onyanserade inlägg