Senaste Kommentarer

Top Commenters

Sicario – Recension

Inlägg av Eduardo den 18 september 2015 i

Recensioner

The deeper you go. The darker it gets.

The deeper you go. The darker it gets.

Sicario är regissören Denis Villeneuves (Prisoners) film om den ständigt pågående kampen med knarkkartellerna längs USA:s södra gräns och fokuserar på den frustrerande berättelsen som inte tycks ha något synligt slut. Intresset för dessa brutala berättelser har haft ett uppsving den senaste tiden (Tänker främst på Narcos, Narco Cultura) och det Sicario tillför är kanske inte mycket förutom det visuella med en brutal hopplöshet som aspekt och någon slags moralkaka.

FBI-agenten Kate Macy (Emily Blunt) och hennes enhet gör ett tillslag i Arizona mot en misstänkt kidnappning men upptäcker istället en massgrav och operationen slutar i kaos. Trots detta så kallas Kate in till sina överordnande kort därefter med en förfrågan om hon vill ingå i en samverkansgrupp som fokuserar på att jobba proaktivt mot kartellerna – något som inte förklaras närmare men hon väljer att tacka ja för att motverka att en till operation som hon nyss var med vid ska upprepas.

Titta hit, titta dit

Instafilter: Deakins.

Gruppen leds av den till synes ganska laidback Matt (Josh Brolin) och den svårgreppbare Alejandro (Benicio Del Toro) som inte tycks ha några ekonomiska eller lagbundna gränser till en början. Varken gruppen, dess mål eller tillvägagångssätt presenteras för Kate närmare vilket blir ett tydligt frustrationsmoment där även den moraliska delen tycks bortkopplad. Nästan omgående beger sig gruppen tillsammans med amerikanska elitsoldater in i Mexiko för att hämta ut en av kartellernas nyckelpersoner till förhör i staterna. På vägen tillbaka tvingas kortegen dock stanna upp i en bilkö – något som förutsågs som en perfekt plats för bakhåll tidigare. Vetskapen om detta tillsammans med en krigsparanoia från soldaterna utgör en av de mest spännande scenerna på länge och fångar essensens av Sicario väl – långsam, paranoid och brutal. Filmens betoning är dock inte på actiondelen – som, tacksamt nog, är relativt frånvarande och istället är det spänningen och förväntningen av vad som komma skall som är relativt ihållande under filmens dryga två timmar.

Desto längre vi färdas i filmen desto mer bryts Kate ned – hennes nya och högre position ger henne en överblick som hon inte vill veta om – den enkla världsbilden mellan gott och ont raseras och hon tvingas inse komplexiteten som kriget innebär men även insikten att hon alltid arbetat för detta bara på en annan nivå. Helt enkelt att krig inte alltid har råd med någon moral.

En hand på axeln - varje IT-människas dröm.

En masserande hand på axeln – varje IT-människas dröm.

Blunt står för den starkare insatsen vars karaktär utsätts för ett både ny roll i arbetet men kanske viktigare– en psykologiskt nedbrytning där hon tvingas inse dualiteten i sin roll. Del Toro och Brolin utgör en cynisk macho-noirduo med solida insatser men inte lika utmanande och utmärkande som Blunt som får en roll med större komplexitet än vad som fanns i Edge of tomorrow och Looper t.ex.

Filmfotografen, Roger Deakins (som jobbade tillsammans med Villeneuves med Prisoners), gör ett strålande arbete med mättade och solblekta vyer som får miljöerna att framstå som döende eller redan döda. Tillsammans med klippningen och en tungt bultande ljudmattan så påminner det om True Detectives omgivningar (utan de förlösande actionscenerna). Tillsammans med det långsamma tempot så blir nedbrytningen av Kate inte bara tydligare men även greppbar.

Under en av de avslutande scenerna lämnar två personer salongen (föreställer mig självklart att det är någon form av protest/äckel/nufårdetväländåräcka men kan lika gärna vara toabesök vad vet jag) och någon bredvid mig muttrar ”amen fy fan” vilket blir ett bra avslut på Sicario. En film som slutar där den börjar – i ett krig som pågick innan Kate kom in och som kommer fortsätta efter att hon lämnat det.

Sicario har biopremiär 18 september.  

betyg4

Skrivet av Eduardo

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.

Fler inlägg av Maila Eduardo
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg