Senaste Kommentarer

Top Commenters

Sin City: A Dame to Kill For – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 29 augusti 2014 i

Recensioner

sin-city-a-dame-to-kill-for

Marv (Mickey Rourke) går bärsärkagång i största allmänhet, som vanligt. Spelhajen Johnny (Joseph Gordon-Levitt) vill ta sig en plats på det pokerbord där senatorn Roark (Powers Boothe) sitter. Dwight McCarty (Josh Brolin) brottas med sina känslor för gamla älskarinnan, femme fatale deluxe, Ava Lord (Eva Green). Hon söker upp honom, men vill hon verkligen ha honom den här gången. Nancy Callahan (Jessica Alba) dansar vidare på Kadie’s, men får allt svårare att hantera tillvaron efter Hartigans (Bruce Willis) död. Hon vill hämnas honom genom att mörda Roark.

Första omgångens Syndens stad bjöd på ett bildspråk aldrig tidigare skådat. Serierutor traderade till filmmediet. Ett grepp som verkligen tog seriemediet på visuellt allvar. Stenhård stilisering som skapade en tajt och klaustrofobisk fantasivärld. Sin City: A Dame to Kill For sportar också detta bildspråk, men nyhetens behag har lagt sig. Vi har sett detta förut, dels i Sin City (2005), men även i floppen The Spirit (2008) samt i något mer utlevande form i 300 (2006) och 300: Rise of an Empire (2014).

Marv

Dolph Lundgren?

Det Frank Millerska uttryckssättet har på tok för stora begränsningar när det kommer till mediet film. Också Sin City (2005) var något tunn storymässigt, men där förslog den konsekvent genomförda visualiteten och nyskapande bildspråket. I och med att Miller tagit sin konstform på alldeles för stort allvar och Roberto Rodriguez köpt det blir resultatet att man ignorerar någon form av fördjupning eller utveckling av karaktärerna, de är bara plattare än plattast och allt som oftast ute efter någon för att hämnas något. Så som i första så också i uppföljaren.

Ava Dwight

Fly, you fool!

Millers och Rodriguez fäbless för våld är intakt (surprise). Det masslaktas hit och dit. Marv kör bland annat en grej med ett öga som nästan kan mäta sig med den där duellscenen med Oberyn Martell i Game of Thrones – ni som sett vet och ni som inte sett lär bli varse när ni ser. Visst finns det en charm i film noir-elementen, hårdkoktheten och det faktum att det ofta är polisen och statsmakten som är de allra ondaste. Oneliners och voice-overs kommer i strid ström, varav något av det i alla fall är ganska kul. ”I wake up mid-air”, som den misshandlade Dwight säger när vi samtidigt ser honom bli utkastad ur en rullande bil. Vissa scener är också oerhört snygga, ett frosseri i visuell pornografi.

Johnny 2

Men mest är det tråkigt och samma, samma. Och det är svårt att återigen imponeras av ett sådant stolpigt grepp som att färgsätta vissa människor och detaljer som kontrast till det i övrigt svartvita. Dispositionen av de parallella historierna är också uselt genomförd, vilket gör att slutet bara blir en lång transportsträcka.

Sin City: A Dame to Kill For har premiär 29 augusti. 

betyg2

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg