Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Skönheten och Odjuret – Klassiker i ny fräsch kostym

Inlägg av Måns Lindman den 16 mars 2017 i

Recensioner

B&B

Disney fortsätter att pumpa ut nya versioner av gamla familjeklassiker vi minns och den här gången är det Skönheten och Odjuret som har fått sig en rejäl makeover. Storymässigt är det inget nytt att skriva hem om men känslorna svallar ändå över och värmer ett nostalgiskt hjärta.

Regissören Bill Condon tar inga onödiga risker genom att försöka förändra den älskade berättelsen om en omöjlig kärlek. Faktum är att Skönheten och Odjuret anno 2017 ligger extremt nära 1991 års Oscarsnominerade film med sina karaktärer, sånger och dialoger. Man känner helt enkelt igen sig och i just detta fallet är det ingen nackdel. Annars kan man ju spekulera till förbannelse huruvida en karbonkopia är en nödvändighet för branschen eller om det mest är ett sätt att kräma ut det sista ur biopublikens plånböcker. Ibland faller det platt som i Snövit, andra gånger blir det ren filmmagi som i Djungelboken. Skönheten och Odjuret är visserligen inte lika stark som Djungelboken men den är helt klart tillräckligt fängslande för att med råge kunna motivera sin existens.

B&B3

En ros lika vacker som dödlig

Vi känner väl alla till historien om den fåfänge prinsen, som på grund av sitt sedeslösa och extravaganta leverne förvandlas till en hårig best och tvingas till ett liv i ensamhet där han vandrar de öde korridorerna i sitt enorma slott. Det enda som kan bryta förbannelsen är äkta kärlek men han har inga oceaner av tid på sig att lösa sin prekära situation och i ärlighetens namn är han väl inte särskilt motiverad heller. När det sista rosenbladet faller till marken är det finito, over and out och game over men det är inte bara han som påverkas av denna osköna vardag, ett gäng blandade inredningsdetaljer inväntar även de sin dödsdom.

Under tiden vantrivs ett välutbildat och socialt kompetent flickebarn i sin lilla inskränkta by. Här kan man minsann inte komma och tro att man är något. Läsa böcker och drömma om ett bättre liv går helt enkelt inte hem bland diverse obildade bonnlurkar och översittare. Belle (Emma Watson) sjunger om Paris och kärlek när hon sveper fram över gröna ängar och soldränkta lundar där färgglada fåglar kvittrar i dur. Till råga på allt har hon den imbecilla knallkorken Gaston (Luke Evans) ständigt dreglande över sig. Han är Guds gåva till kvinnan och när han inte stalkar kvinnor kysser han sin egen spegelbild och skriver kärleksförklaringar adresserade till sitt ego. Han är urtypen av snubbar som inte accepterar ett nej. Belle förklarar i affekt att hon aldrig kommer att gifta sig med honom och bli en bortglömd trofé i hans digra samling men hon talar för döva öron och kreativiteten vet inga gränser när det kommer till att försöka vinna hennes hjärta. Vid sin sida har Gaston sin lättmanipulerade vapendragare LeFou (Josh Gad), en karaktär som rivit upp rejält med damm i vissa delar av världen. Han är nämligen misstänksamt homosexuell och jag skriver misstänksamt eftersom det aldrig riktigt klargörs men det räckte tydligen för att resa varningsflagg i både Ryssland och Malaysia som har krävt censur av vissa scener. Men kom igen nu gubbar, det är 2017 och kärlek kommer i alla former och färger – get over it Russia!

B&B2

”Nej, men hej!” ”Hej, men nej!”

I det dunkla slottet i utkanten av byn hänger odjuret (Dan Stevens) och deppar i sin ensamhet och trots lite halvsunkig CGI känns han ytterst mänsklig med uppgivna känslostormar alla utstötta individer enkelt kan relatera till. Han vill ingen något ont, han vill bara bli lämnad ifred men ödet placerar honom och Belles far (Kevin Kline) i samma sceneri, och precis som många konflikter ligger ett missförstånd till grund för en händelsekedja som så småningom även lockar Belle till skådeplatsen.

Emma Watson är som klippt och skuren för rollen som den väna naturkraften till kvinna som inte tar skit från någon och hon levererar verkligen i sina många sångnummer. Dan Stevens ger den plågade besten ett varmt hjärta och Luke Evans spelar sin douchebag med bravur, trots att hans persona ibland nästan blir parodiskt ondskefull. Men det finns ännu ett par stjärnor som förtjänar sin tid i rampljuset. De är förpassade till ett liv i datorgrafik men här imponerar verkligen tekniken när framför allt ljusstaken Ewan McGregor (Lumière), bordsklockan Ian McKellen (Cogsworth) och tekannan Emma Thompson (Mrs. Potts) bjuder på en storartad show och rappa dialoger. Det blir nästan lite Broadwaykänsla över produktionen när inredningen får liv och river av ett par duktigt svängiga musikalnummer. Och på tal om sånger, Condons Skönheten och Odjuret är precis som tidigare versioner en musikal och den bjuder på välbekanta sånger i ny tappning men även ett par nya alster. Återigen, man känner igen sig.

B&B4

Ewan McGregor lyser och Ian McKellan är klockren

Det känns lite märkligt att se den här filmen i mars, det är nämligen en gjuten julklassiker med sin tematik och vintriga landskap men på grund av Star Wars var det väl helt enkelt fullt i Disneys biorepertoar under december månad antar jag. Nå, det förtar inte filmupplevelsen och som sagt, du har sett filmen förr, det är inget att sticka under stol med men även en välbekant miljö kan ibland kännas ny och fräsch. I Skönheten och Odjuret får vi både njuta av en förtrollad sagovärld och en tidlös historia om kärlekens taggiga törnen. Det tackar jag för och slänger ut en stabil fyra.

Skönheten och Odjuret har biopremiär 17 mars
betyg4

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg