Senaste Kommentarer

  • Olof on Assholes off screen

    Intressant ämne. Svårt att överblicka. Vill vi ha en nolltolerans, eller var sätter vi gränsen? Ett sätt att lösa problemet,...
    Posted 26 juli, 2017
  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Snowpiercer – recension

Inlägg av Eduardo den 8 april 2014 i

Recensioner

Alla ska med på tåget

Alla ska med på tåget

Ibland är de konstigaste idéerna dom bästa och Snowpiercer faller ganska bra in under den kategorin – baserad på en bortglömd fransk serienovell hittar vi en dystopi ifrån Korea fylld med amerikanska filmstjärnor som är för smart för amerikanerna(?). Detta kommer bli en lite annorlunda recension men förhoppningsvis uppskattas det.

I framtiden så har världens nationer i sina futila försök att stoppa den globala uppvärmningen gått så långt att man skickat upp kemiska motmedel i atmosfären som dock slog slint och istället för att kyla ned jorden någon grad så fryser hela världen till is. Fair enough.

Men en sak lever – det gigantiskt tåget Snowpiercer som byggdes innan katastrofen som nu dundrar fram på ett spår som spänner runt hela jorden utan ändstation med det sista av mänskligheten bakom sina tjocka väggar. Så bara vi är på det klara – det är ett tåg som åker runt i en arktisk värld och det drivs av en evighetsmaskin i framtiden. Just ja – hela tåget är indelat i ett klassystem som skulle göra det koloniala England avundsjukt. Låter idéen konstig? Absurd? Dum? Jag vet bara en sak:

Fattar du?!

Fattar du?!

Jag älskar den. Det är en sådan konstig absurd premiss som redan på idéstadiet ger uppskov till en mängd frågor (som självfallet inte besvaras i filmen) men det spelar ingen roll. Logik har sällan i film att göra ändå.

Vi följer de boende längst bak i tåget – de som är längst ned i den skapade klasshierarkin som efter otaliga försök att göra uppror en dag lyckas ta sig framåt i vagnarna. Varje vagn är en ny sjuk vision av hur en dystopi klämt i sig på ett gigantiskt x2000. Varje ny vagn är inte bara en ny vision av dekadansens gemak utan även visuellt absurda utmaningar som kastar oss från en säker uppfattning till en annan – det är inte alltid metallgrått utan ibland sockersött och överdrivet och ibland mer avskalat än en applereklam som får mig att tänka på Cube-filmerna. Vi följer kampen genom vagnarna samtidigt som huvudkaraktären Curtis (Chris Evans) sakta börjar inse att det finns ett ytterligare djup bakom tågets historia än det som han tänkt innan. Filmen jobbar stadigt för att befästa det vi redan nu vet hur framtidens överklass kommer vara – dom gillar kött, klassisk musik och ordning och reda och är redo för dårhuset på fredag.

Vem har sagt att en död jord är trist.

Vem har sagt att en död jord är trist.

När slutet kommer så undrar jag vad jag egentligen sett – de logiska luckorna står som spön i backen och kvalitén är minst sagt blandad. Små scener verkar vara belamrade med subtila hintar emot tittaren – eller är jag bara paranoid? Men vi lämnar historien nu. Du får se resten själv.

Filmen är fylld med ansikten som vi lärt känna genom åren; Chris Evans, Tilda Swinton, Ed Harris, Alison Bill, Johan Hurt m.fl. det vill säga det är en film som har viss tyngd både när det gäller skådespelare men även ekonomi bakom sig. En film som gjort succé i hemlandet Korea (fastän hela filmen är på engelska) och står och väntar på export till västvärlden. Så varför inte SF här i Sverige? Jag har väntat hur länge som helst och tvingades slutligen köpa den från franska amazon för att stilla min hunger.

Denna fråga och andra om de logiska luckorna gör att jag beger mig till internet och dess svar – det allsmäktiga forumet på IMDB – kan det hjälpa mig definiera vilken typ av film detta är?

Det första som slår mig är betyget – en minst sagt stadigt 7.2 – ett betyg som är få filmer förunnat (även om IMDBs lista över bra filmer lämnar mycket att önska). Det andra är när jag ger mig in på forumet så möts jag av liknande vilsna själar som frågar om plot holes och liknande och vissa som avfärdar filmen som ”shitty ass crap”. De senare attackeras dock snabbt av andra forumiter som rusar till filmens försvar och förklarar pedagogiskt hur dum i huvudet meningsmotståndaren är som inte ser filmens storhet. Djupet! Samhällskritiken! De subtila tecknen genom hela filmen! Och dessa människor är många. Om jag såg kvalitéer i filmen så ser dessa en oändligt större storhet än mig. Symboliken tycks inte ha någon ände för några av dessa.

Ett av de mest upprörande och triumferande faktumen som dessa vita riddare tar fram är att Harvey Weinstein vars företag The Weinstein Company köpt rättigheterna till den för USA-marknaden har sagt att den koreanska filmen skall kortas med 20 minuter för den amerikanska premiären och inledas med voiceover både i början och slutet av filmen så att filmen “will be understood by audiences in Iowa… and Oklahoma.” En skymf mot alla dystopier av rang – att dumma ned det med voiceovers.

Dock ett solklart vinnarargument för vilken ädel vit internetriddare som helst – de dumma amerikanerna måste få hjälp för att förstå filmen – samtidigt som de gråter blod över detta faktum. Här i Sverige så har SF beslutat sig för att inte ta in filmen alls – varken med eller utan voiceovers vilket är synd för det är hur man än vänder och vrider på det en underhållande film. Är den fylld av symbolik som kan tolkas sönder in absurdum? Tveksamt men den håller definitivt högre klass än gemene actionrulle. Jag kommer tänka på Animatrix, 1984, Cube trilogin och inte minst spelet Bioshock när jag ser Snowpiercer. Inte för att det är i samma klass men bara som en påminnelse om vilken sinnesstämning jag upplever mig vara i.

Ska du se en tågdystopi i år så ska det nog vara denna.

betyg3_5

Skrivet av Eduardo

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.

Fler inlägg av Maila Eduardo
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg