Senaste Kommentarer

Top Commenters

Som en dans – Förutsägbar romcom som håller sig på tårna tack vare sin ensemble

Inlägg av Cissi Eriksson den 29 mars 2018 i

Recensioner

 

Det är få länder som lyckats så bra med att producera feelgoodfilmer som Storbritannien och nu är man på´t igen. Denna gång med en välbekant historia om att man skall leva livet fullt ut när chansen finns och att våga hoppa (väldigt symboliskt i slutscenen). Som en dans handlar om societetsfrun Lady Sandra Abbott (Imelda Staunton) som blir bedragen av sin make efter 35 års äktenskap. Sandra lämnar lyxvillan i den fashionabla förorten och flyttar in hos sin hippiesyster Bif (en strålande Celia Imrie) i ett mindre fashionabelt område i norra London.

Hippiesyrran Bif (Celia Imrie) och fisförnäma syrran Sandra (Imelda Staunton).

De två systrarna är som natt och dag och omställningen för dem båda blir inte lätt. Staunton är utmärkt som fisförnäm lyxhustru som gjort till sitt livs kall att serva sin man under alla hans framgångsrika år som polischef. Många av filmens komiska scener står den snobbiga Sandra för då hennes anpassning till den verklighet ”vanliga” människor lever i blir en prövning som heter duga. Klassförakt och rasism är bara några av namnen på de ocharmiga men underhållande grodor som hoppar ur hennes mun i början av filmen. Det går aldrig överstyr utan är de klassiska fin-i-kanten fördomarna en person som själv gjort en klassresa förväntas ha.

Sandra (Imelda Staunton) tar sig en sväng med Charlie (Timothy Spall).

Hippiesystern Bif drar med sig Sandra till sin dansklubb där vi får göra oss bekantskap med en rad dansanta karaktärer. Alltid lika duktiga Timothy Spall spelar Charlie, en charmig och oerhört snäll man som alltid ställer upp för sina nära och kära. Jag tyckte väldigt mycket om Charlie då Spall ger så mycket själ och hjärta till en karaktär som hade försvunnit i ett moln av tristhet med fel skådespelare. Joanna Lumley (legenden Patsy från Helt hysteriskt) har en mindre biroll som den trippelt frånskilda manslukerskan Jackie. Hade önskat att manusförfattarna (Meg Leonard och Nick Moorcroft) tog bättre tillvara på Lumleys komiska talang då hon inte får lika mycket tid i strålkastarljuset som hon förtjänar.

Jackie (Joanna Lumley), Sandra (Imelda Staunton) och Bif (Celia Imrie).

Huvudkaraktärerna i Som en dans är över 60 år och har många livserfarenheter som innefattar både sorg och lycka. Men det är inga livserfarenheter man inte har upplevt på vita duken förut. Det bjuds inte på några överraskningar eller tvära kast utan filmen lunkar på i ett lugnt och förutsägbart tempo. Det är kemin mellan skådespelarna som räddar filmen från haveri då det märks att de hade roligt under inspelningen. Om de inte hade roligt måste man ju bara gratulera till ett mycket bra skådespeleri som lyfter ett riktigt medelmåttigt och klichéfyllt manus.

Det ska va gött a leva.

Det levereras en humor som får dig att le och man blir lite ledsen i de sorgliga partierna men det blir inget bestående intryck tyvärr. Som en dans är ett ok tidsfördriv för stunden men den är inte i närheten av att bli en av de klassiska komedierna som Fyra bröllop och en begravning (1994), som placerade Storbritannien på första plats i feelgoodfilmernas värld.

Som en dans har premiär den 30:e mars

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg