Senaste Kommentarer

  • andyhally on Hell or High Water – Texasmys från Storbritannien

    Håller med vartenda ord du säger, men skulle vilja säga ytterligare ett par saker. Först, att den här filmen är...
    Posted 8 december, 2016
  • Marcus Sebastian Olsson on Pappor på film

    Vill passa på att tipsa om ett riktigt guldkorn i kategorin farsor på film - Infinitely Polar Bear!
    Posted 26 november, 2016
  • http://aboutmovies.blogg.se on Måndagslistan: Värsta grannarna

    Rolig lista! :)
    Posted 21 november, 2016
  • Emma P on Vi drevar på.

    Så himla bra skrivet! Du har så vansinnigt rätt, inte tusan kritiseras männen på tv för att de har...
    Posted 21 november, 2016
  • Seb Celia on Vi drevar på.

    Det är ett slukhål i sig att tala om kvinnor och män, i vilket ämne det än gäller, i vad...
    Posted 18 november, 2016

Top Commenters

Steve Jobs – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 22 januari 2016 i

Recensioner

Steve Jobs

Det behövdes verkligen en ny biopic om Apple-grundaren. Jobs (2013) var inte mycket till film och Ashton Kutcher kunde inte göra det megalomana arselhålet rättvisa. Herr Kutcher har en fallenhet att nästan alltid ingjuta osäkerhet i sina karaktärer. Inte så att han är osäker som skådespelare – i den mån han nu är en skådis – utan han ger ständigt sina figurer ett drag av nervositet. Något som passade personan och rollfiguren Steve Jobs väldigt illa. Måhända var Jobs osäker, som människor är i gemen, på ett eller annat sätt, men hans mest framträdande karaktärsdrag var definitivt den grandiosa självuppfattningen. Inte heller den gjorde Ashton särskilt bra.

Steve Jobs använd 7

Är det Twister han funderar så hårt över Jobs?

Jobs (2013) var också en traditionell biopic på det sättet att den skildrade de centrala livshändelserna från, så att säga, ax till limpa. Inte barndomen något, men det där med avhoppet från college, Indien-resan och hur ett av världens största företag startade i ett garage. Den där storyn har ju vuxit till något slags storytelling om Apple. Också andra IT-företag lever till viss del på sin berättelse om hur allt startade i en jäkla carport. Det är en berättelse som rimmar väl med idén om den ”amerikanska drömmen”.

I Steve Jobs är det en riktig skådespelare, Michael Fassbender, som spelar Äppelnarcissisten. Skådespeleriet som levereras är följaktligen av betydligt (betydligt, betydligt) högre kvalitet. Han är också omgiven av mera gräddigt branschfolk: Danny Boyle regisserar; Aaron Sorkin har skrivit manus på Walter Isaacsons bok; och Kate Winslet spelar Joanna Hoffman, Apples (och Next:s) marknadschef samt Jobs förtrogna bollplank.

Steve Jobs använd 12

Andy Hertzfeld (Michael Stuhlbarg), Jobs (Fassbender) och Joanna Hoffman (Kate Winslet).

Sorkin har också valt att inte plita ett manus till en biopic som det brukar plitas: pliktskyldigt avhandlande och kronologiskt. Istället möter vi Jobs (Fassbender) och människorna runtomkring honom vid tre nedslag i hans levnadstid. Vid lanseringen av den första Macen 1984, vid lanseringen av Next-datorn 1988 och vid lanseringen av den första Imacen 1998. Jobs blev som bekant utmanövrerad från Apple 1985 och återvände först 1997.

Steve Jobs använd 5

Let’s talk it out.

Filmen utspelar sig i upptakten till dessa tre releasetillfällen, när Jobs (Fassbender) interagerar med människorna backstage, i manegernas katakomber och i dess loger. Ett snyggt berättargrepp. Men det gör också att majoriteten av all information måste förmedlas i dialogen. Och det blir som det ofta blir med Sorkin: kondenserat, överlastat och konstlat. Särskilt inledningsvis. Ingen skulle i verkliga livet leverera sådan faktaspäckade repliker som karaktärerna hasplar ur sig.

Turer och kontroverser inkluderas dock på ett föredömligt sätt, både privata och affärsmässiga. Medan andra helt lämnas därhän eller berörs endast flyktigt. Allt vilar först och främst på Fassbenders axlar, sedan Winslet och därefter resten av skådespelarensemblen. Alla handskas med uppgiften på ett förträffligt vis, ända ned till en sådan som Seth Rogen, som spelar Apple-medgrundaren Steve Wozniak – mer eller mindre Jobs ideologiska motpol. Exceptionellt lik Jobs är inte Fassbender, men vem fan bryr sig. Biopic-genren är trist och sanningen är än tristare.

Steve Jobs använt 11

Jobs ex Chrisann Brennan (Katherine Waterston) och dottern Lisa (Makenzie Moss).

Det är ett porträtt av ett praktarsel som tecknas. Inget nytt där. Men manuset och Fassbenders gestaltning ger ändå ett slags botten till den motbjudande ytan. Det förekommer ändå ett växelspel mellan den framträdande arrogansen och den sporadiskt skymtande mänskligheten. Och till och med något som i alla fall lutar åt en förklaring till varför Jobs blev den person han blev, ur psykologiskt hänseende alltså.

Steve Jobs använd 8

Steve Wozniak (Rogen).

Vad gäller tids-feelingen, när det kommer till scenografi och kostym, så är den fångad med precision; om det nu är den då sanna rådande stilen eller stilen som vi nu anser att den var då. Men detta gäller mer eller mindre all rörlig bild med lite budget nu för tiden.

Det har förekommit viss kritik, från nördhåll, att Jobs genialitet, den REVOLUTION han startade – chilla nu, teknokrater – inte får tillräckligt utrymme i rullen. Är det något de har gemensamt, gråsossar, moderater och fördömande män som lider under påtvingat celibat och spenderar tiden runkandes alternativt kommenterades någonting framför datorskärmar, så är det tron att all samhällsomvandling kommer av teknologiska förändringar. Om man nu tycker att Jobs (Fassbender) var ett sådant geni så lär man bli besviken, både Mac- och Next-lanseringarna tecknas som stora misslyckandena och Imac-succén förslår inte riktigt flopparnas tyngd i dramaturgin. Istället är det Jobs (Fassbender) ego och hyllningar av sig själv som får tjäna som bekräftelse på hans ”genialitet”.

Steve Jobs använd 13

Let’s talk it out …

Det blir också givetvis en mer ”spännande” rulle när lovprisandet hålls i schack. Spännande inom citationstecken, för datorer, ipoddar och paddor i alla ära. Och rikedom, kändisskap samt framgångar till trots. Något särskilt spännande liv verkar han inte ha levt. I Jobs (2013) var det ännu mera framträdande, då också skildringen av hans liv var pisstråkigt. Men även här blir det stundtals nästan leda, men bara nästan.

Steve Jobs har biopremiär 22 januari. 

betyg3

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg