Senaste Kommentarer

Top Commenters

Stockholm Filmfestival 2011 – A Dangerous Method

Inlägg av Ingrid Forsberg den 16 november 2011 i

Recensioner

När kanadensiska David Cronenberg nu är tillbaka med en ny film så är det en film som i alla fall på ytan är mycket mer konventionell än vad man är van vid i Cronenberg-sammanhang. Men – han ägnar sig fortfarande åt utforskandet av kropp och sexualitet, och filmens tagline ”why deny what you desire the most” är ovanligt talande för den verklighetsbaserade filmen A Dangerous Method.

Carl Jung och Sigmund Freuds intensiva men turbulenta relation i början av 1900-talet kommer att leda fram till psykoanalysens födelse. På vägen får Sabina Spielrein, Jungs patient, stor betydelse, när hon både enar och splittrar dem. Spielrein kommer till Jungs mottagning som patient, hon är vad man kallar ”galen”, med nervösa anfall och kramper. Jung bestämmer sig för att testa en ny metod som Freud arbetar med – att tala patienten till en lösning. Samtidigt utvecklas relationen och samarbetet mellan Jung och Freud, men i takt med att Jungs relation till Sabina Spielrein kompliceras, blir de två läkarna mer och mer oense i sina teorier.

A Dangerous Method beskrivs i filmbolagets info som ett triangeldrama, men jag blev faktiskt förvånad över hur lite Sigmund Freud är med i filmen. Det är snarare Carl Jung och Sabina Spielrein som är huvudpersonerna, med sin svårdefinierbara relation, även om Freud har väldigt stor betydelse för de båda. Och det är inte främst en film om relationen mellan de här personerna, det är lika mycket en film om själva psykoanalysen i sig. Drömmar analyseras och teorier diskuteras. Ibland blir det stor humor när allting ska tolkas, som när Freud insisterar på att stocken som drogs av hästarna i Jungs dröm symboliserar penisen. Ja, det slutar som bekant oftast med att allting har med sexualiteten att göra.

En stock sa du? Som drogs av hästar? Det måste symbolisera att du har ett stort undertryckt sexuellt begär.

Michael Fassbender – denna superskådis – spelar Jung, och han gör det så klart väldigt bra. Viggo Mortensen som Freud är stabil (och ser typ trettio år äldre ut än när han spelade Aragorn, fast det bara är tio år sen). Kiera Knightleys Sabina Spielrein är den roll som är mest utmanande. I början av filmen, när hon blir Jungs patient är hon i ett hysteriskt tillstånd, med spasmer och anfall.
Först kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Knightleys insats, men jag inser att min förutfattade mening om henne som mest söt, och med det där jobbiga darret på underläppen, står i vägen för det faktum att hon faktiskt är riktigt bra som Sabina Spielrein. (Visst, hon skjuter fram underläppen en del, men då mest som en del i gestaltandet av spasmerna som kommer med de nervösa anfallen).

A Dangerous Method är en välgjord, dialogdriven film som inte utmanar i formen, men det väcks mycket intressanta tankar om sådant som njutning, hängivenhet, undertryckande av känslor och tankar, att ge efter för begär, och mänskliga impulser. Och inte minst om vad som skiljer Freuds och Jungs metoder åt – där Freud menar att samtalen är till för att patienterna ska lära känna sig själva, som den person man verkligen är, medan Jung är övertygad om att målet också måste vara att visa dem hur man kan bli den person man vill vara.

(Slutligen ställer jag mig dock frågande till varför alla talar engelska i Schweiz och Österrike?)

A Dangerous Method visas på Stockholm Filmfestival onsdag 16 november 21.30, och har biopremiär den 18 november

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg