Stockholm Filmfestival 2011 – Magic Valley

Magic Valley

En ung flicka hittas mördad i en liten småstad i Idaho. Men långfilmsdebutanten Zinn struntar i att utveckla flickans död till en mordhistoria, och fokuserar istället på livet före och efter vetskapen om flickans död har spridit sig mellan stadens glestbyggda hus och stugor.

Magic Valley utspelar sig under en dag i en liten håla i Idaho i hjärtat av Amerika. Två småpojkar hittar liket av en ung kvinna på en åker men istället för att berätta det för någon planerar de att begrava henne i lönndom. Och där i ligger filmens nerv: Ingen förutom pojkarna vet ännu att flickan är försvunnen, än mindre död. Regissören Jaffe Zinn väljer heller att inte fokusera så mycket på vem som egentligen utförde mordet, han klipper istället till synes planlöst mellan samhällets olika karaktärer och låter dom utvecklas i lugn och ro så att vi sakta men säkert förstår konsekvenserna för alla inblandade när mordet väl uppdagas. Det är ett smart dramaturgiskt drag.

Ångestbadar

Magic Valleys budskap är att Amerika mår sådär. Syrebrist är ett genomgående tema; en granne omdirigerar en bäck vilket gör att hans närmaste grannes (var dotter det är som mördats) fiskodling går åt pipan. Kidsen är apatiska och roar sig med att leka en stryplek. Att flickan som hittades död är strypt är nog ingen djärv gissning.

Formmässigt har Magic Valley tydligt släktskap med Gus Van Sants mest meditativa filmer och det är ett stort plus i min bok. Fotot är stundtals spektakulärt snyggt och spelet är lågmält. Den huvudmisstänkte TJ (han i badkaret) glider filmen igenom runt på en skateboard och signalerar tydlig ångest för någonting. Men hans karaktär förblir lite för underutvecklad för att man ska kunna känna tillräckligt med empati eller förståelse för vad som egentligen har hänt. Med lite mer stringent manus hade Magic Valley kunnat nå sina fulla potential men det är fortfarande en sevärd film som i sina bästa stunder påminner om stämningen i Frozen River.

Magic Valley visas 16/11 kl. 18.00 på Grand och 20/11 kl 11.00 på Bio Rio

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Blir ofta besatt av smala ämnen och inhämtar all information för att sen snöa in på något annat. Älskar oändliga storylines och är HBO-taliban. Funderar därför på att sluta titta på långfilm helt och hållet.

Fler inlägg av Måns Lindén Maila Måns Lindén