Senaste Kommentarer

Top Commenters

Shame – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 4 januari 2012 i

Recensioner

Shame

Videokonstnären Steve McQueen följer upp långfilmsdebuten »Hunger« med en genomskådning av konsumtionssamhällets förtärande mekanismer. Vi möter Brandon, en notorisk sexmissbrukare som förlorar greppet om tillvaron när hans neurotiska syster flyttar in hos honom.

Brandon (Michael Fassbender) är sexmissbrukare. Han lever ett till synes framgångsrikt liv i en klinisk våning mitt på Manhattan. Men bakom de designade garderobsluckorna finns tonvis med porr som han konsumerar de få stunder lägenheten inte besöks av prostituerade eller krogragg. Han är besatt av allt som rör sex förutom intimiteten som gör honom livrädd och handfallen. Men hur många kvinnor han än erövrar lyckas han ändå aldrig få bukt med den stora tomheten. Han går på autopilot och de kontextlösa knullen avlöser varandra till den dag då hans syster Sissy (Carey Mulligan) knackar på dörren och kräver att få krascha på hans soffa.

Att det två syskonen har en komplicerad relation är uppenbart. Lika uppenbart är att de båda är känslomässigt skadat gods, även om det tar sig olika utryck. Sissy är kabarésångaren med tillkämpad kaxig yta vars självdestruktiva sidor har lämnat ärr på armarna. Brandons smärta syns oftast i de långa intima närbilderna på hans nollställda ansikte. I dialogen dom emellan antyds en uppväxt som man inte ens önskar sin värsta fiende.

Michael - hel och ren men trasig

När Brandon blir medveten om att hans syster är trasigare än han själv bestämmer han sig för att gaska upp sig. Han rensar lägenheten på porr och bjuder en attraktiv kontorskollega, som verkar genuint intresserad, på middag. I en lång obruten tagning får vi se en av de mest pressade dejter som någonsin har filmatiserats. Brandon kan inte bete sig normalt i ett socialt sammanhang såsom en middagsdejt eftersom han helt saknar dom referensramarna. Och det känns som han inte ens försöker bjuda till. Middagen bli självklart ett antiklimax och när de senare ska ha sex blir även det ett fiasko.

Relationen med systern blir mer och mer ansträngd och när hon ligger med hans chef kulminerar konflikten. När Brandon vill slänga ut henne på gatan, helt renons inför hennes uppenbara rop på hjälp, får det ödesdigra konsekvenser för alla inblandade.

Carey Mulligan aka Sissy

Shame är en film som trots långa tagningar, ofta med en statisk kamera, och sparsam dialog håller mig konstant på nålar. Varenda scen är supertät och laddningen skådespelarna emellan skapar hela tiden känslan av en nära förestående härdsmälta. Regissören Steve McQueen som även gjort den mästerliga Hunger visar en enorm mognad trots att det bara är hans andra verk. Inte minst är det en estetiskt fulländad film med ett av årets bästa soundtrack som understöd.

Den känslomässiga råheten, de explicita sexscenerna, det oförblommerade självföraktet, uppgivenheten och kylan gör Shame till en extremt jobbig film att titta på. Efteråt var jag helt urlakad och kunde knappt prata på flera timmar. Shame är en film som komma gripa tag, skaka dig i grunden och dröja sig kvar längre än vad du kanske vill, men uppsidan är du har fått uppleva ett glimrande mästerverk som berättar om den djupa tragik det kan innebära att vara människa.

Shame har biopremiär den 6:e januari

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg