Senaste Kommentarer

Top Commenters

Suburbicon – Två historier som inte lyckas bli en

Inlägg av Cissi Eriksson den 8 december 2017 i

Recensioner

George Clooney är en person med många strängar på sin lyra och SOM den mannen kan spela. I min bok är han felfri i allt han tar sig an, men säg den lyckan som varar för evigt. Jag skyller på att George förmodligen ligger minus på sömnkontot efter att frun fött tvillingar och att alla nannys i världen var upptagna så att han fick ta nattpassen. För trots ett gemensamt samarbete på manuset tillsammans med bröderna Coen och Grant Heslov lyckas inte George knyta ihop säcken så här i juletider.

Suburbicon inleds med att den väldigt käcka brevbäraren går runt i det, till synes, perfekta samhället Suburbicon. Det är på 50-talet i ett perfekt villaområde där inte ett enda grässtrå ligger fel och invånarna är överdrivet trevliga. När Postis Per ringer på hos den nyinflyttade familjen Meyers visar det sig att de är afroamerikaner. Då bryter helvetet ut och familjen Meyers blir trakasserade för att de har en annan hudfärg än den elfenbensvita populationen i Suburbicon.  Men det är inte klart där, för här slänger man in en till handling, om familjen Lodge i grannhuset, som en kväll råkar ut för två inbrottstjuvar som söver dem med kloroform. Matt Damon spelar Gardner Lodge, vars fru, spelad av Julianne Moore, får för mycket kloroform och dör under inbrottet. Sonen Nicky (Noah Jupe) och fruns tvillingsyster Margaret (självklart spelad av Julianne Moore) har även de oturen att vara närvarande. Det är även Nicky som börjar ana ugglor i mossen efter sin mors död och hans moster flyttar in för att Nicky sägs behöva en ”mor”. Låter det spretigt? Ja, men det är det också. Två historier som borde vara möjliga att vävas samman om det inte lades 80 procent krut på ena handlingen. Dessutom den mest förutsägbara av de båda.

Filmens enda höjdpunkt, Oscar Isaac som cynisk skadereglerare.

Min tolkning är att George vill visa på att samhället förblindas av rasism medan ”vita” hushåll kan komma undan med vilket fuffens som helst då de inte blir synade i sömmen lika noggrant. Det hade kunnat bli bra men det blir två handlingar som har svårt att förenas då det spretar alldeles för mycket. Familjen Meyers ges inte mycket utrymme utan blir mer som en utfyllnad då familjemedlemmarna inte har speciellt många repliker. Oscar Isaacs inhopp som cynisk skadereglerare från familjen Lodges försäkringsbolag fick mig att sätta mig upp i biofåtöljen men underbart är tyvärr alldeles för kort.

I manuset kan man skönja bröderna Coens svarta och nagelbitande humor (tänk er Fargo från 1996) men George har helt enkelt inte förmågan som regissör att förmedla den på rätt sätt denna gång. Det blir aldrig roligt. Damon och Moore lyckas inte få liv i sina karaktärer överhuvudtaget och jag kommer på mig själv med att undra om det kanske är meningen att de skall vara själlösa och omöjliga för biopubliken att tycka om? Man bryr sig faktiskt inte ett dugg om hur det går för familjen Lodge och jag hade hellre sett mer av familjen Meyers som trots få repliker fångar mitt intresse.  En komedi utan humor och ett taffligt försök till kombon drama och thriller håller inte George. Jag vet att du kan så mycket bättre.

Suburbicon har premiär 8 december.

 

 

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg