Senaste Kommentarer

Top Commenters

Systrar 1968 – En mysig, snygg och lättsam dåtidsskildring

Inlägg av Emma Stormdal den 25 december 2018 i

Recensioner

Det är faktiskt ganska uppiggande att få en glimt av 1968-versionen av Sverige i Systrar 1968. Det politiska uppvaknandet, andra vågens feminism och Vietnamrörelsen är väl beskrivet av manusförfattarna Martina Bigert och Maria Thulin samt regissören Kristina Humle. Varken svartmålat eller förhärligat. Systrar 1968 lyckas mer än väl skapa en atmosfär av uppvaknande och den otåliga allt är möjligt-inställningen som jag föreställer mig att de unga 40-talisterna hade. Frisyrer, kläder och lösögonfransar som i dragqueen-storlek gör absolut inte saken värre. Dessutom har det gjorts medvetna val vad gäller dialekter och slang. Att i första scenen få höra huvudpersonen Karin diskutera politik med en Mona Sahlin-intonation är helt enkelt underbart. Jag har faktiskt längtat efter att någon ska göra produktioner med den gulliga släpiga stockholmskan från 60 och 70-talet. Svenska produktioner ägnar i regel alldeles för lite tid och energi åt att återge hur folk pratar/pratade korrekt. Det är alltid någon slags generisk teaterhögskoletal.

Den nyutexade Stockholmsbaserade journalisten Karin (Mikaela Knapp) har sökt alla jobb som finns men fått avslag. Helt opåkallat kommer ett erbjudande om sommarvik på Ystads lokalblad. Hon lämnar sitt kollektiv, vännen Lottie (Maya Rung) samt sin sjuka mamma och flyttar ner till ett hyresrum i tidningens ägare Georges mäktiga villa. Detta kommer att innebära omvälvande förändringar även för Georges familj och i förlängningen hela Ystad.

Bäst är nog hur systerskapet mellan Karin, Lottie och Georges dotter Ingela skildras.  Men något saknas. Kanske är det den stillsamma humorn från manusförfattarnas tidigare alster Gynekologen i Askim. Kanske är det att ingenting verkar påverka Karin, trots att hennes liv förändras ganska mycket under de tre avsnitten. Hon verkar ta relativt traumatiska upplevelser med jämnmod. Jag vet inte om det är regin eller om det ligger i dialogen, men det är definitivt något som skaver.

En annan stilla undran är hur även om vi i början får en liten glimt av den mansdominerade och sexistiska journalistvärlden, är den när hon kommer till Ystads tidning som bortblåst. Det känns märkligt att en chefredaktör skulle inbegripa sig i politiska diskussioner med en nyexad sommarvikarie som dessutom är kvinna, även om denne hade blivit tillsatt av ägaren (eller kanske just därför). Även om hon är diskussionssugen, orädd och envis undrar jag om han verkligen skulle behandla henne med sådan respekt. Skulle han inte bara säga, “jaja lilla gumman, spring ut och köp kaffebröd nu”? Om det var så där enkelt att få gehör och att få bra uppdrag, fanns det något att bråka om egentligen? Fanns det ens något glastak?

Kanske begär jag för mycket av en miniserie som visas under julledigheten. Kanske ska den inte gå djupare eller vara jobbigare än just så som den är. Som mysig, snygg och lättsmält historiefiktion är den perfekt.

 

Systrar visas på svt idag 25 december 21.00.
Del 2 och 3 visas 26 och 27 december.

Alla delar går att se på svtplay från och med idag.

Skrivet av Emma Stormdal

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg