Senaste Kommentarer

Top Commenters

Logga in

The Big Short – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 24 januari 2016 i

Recensioner

The Big Short Poster

Ekonomi är svårt. Nåja, så svårt är det inte. Eller, det är egentligen både jättelätt och jättesvårt. Men det är ett ämne med vissa svårigheter att skildra, särskilt när det handlar om ekonomi med så pass hög komplexitet att ekonomerna själva inte har en aning om vad som pågår. Ofta hamnar fokus istället på finanslivets allsköns excesser: spritfester, snabba bilar i grälla färger och kokssniff ur arslet på människor. Missförstå mig inte, Wolf of Wall Street (2013), till exempel, är en extremt underhållande film.

Ibland hamnar man istället, eller tillika, i ekobrott och urspårad girighet när finansbranschen ska skildras. Den första Wall Street (1987) var sådan, precis som uppföljaren Wall Street: Money never Sleeps (2010). Eller Boiler Room (2000), där ett gäng aktiemäklare blåser småsparare. Även den färska serien Billions (2016–) faller inom samma kategori. En sådan film som Moneyball (2011), som visserligen mest handlade om baseball men hade en statistisk vinkel, var välgjord men lyfte aldrig riktigt som många av de tidigare nämnda filmerna. Också Moneyball bygger på en bok av Michael Lewis, precis som The Big Short.

The Big Short 9

Ryan Gosling (Jared Vennet) i bizniz-fro.

Filmen försöker skildra finanskrisen 2008 genom ögonen på ett gäng outsiders i finansvärlden, ett gäng individer som såg kollapsen långt före alla andra – och försökte göra sig en rejäl hacka på den informationen. Manuset bygger på Lewis bok Värstingar på Wall Street: Rapport från en domedagsmaskin (2011), som skildrar verkliga händelser.

THE BIG SHORT

Ensamseglaren Michael Burry (Bale).

Författaren själv ansåg boken vara ofilmbar, men Adam McKay tog sig an uppdraget att regissera. McKay av alla, på CV:t står i huvudsak skitkomedier med Will Ferrell som Anchorman-filmerna, (2004, 2013) Step Brothers (2008) och The Other Guys (2010). Men han har gjort det omöjliga möjligt genom att fläska på utav bara fan, både vad gäller fart och information. Sådana som går igång på GESTALTNING kommer att hata detta. Detta är ”tell” mer än ”show”. Och på något sätt faller det sig naturligt givet att ämnet är så svåröverskådligt. Detta är inte någon simpel insideraffär eller girigbukar som utnyttjar ett skevt system. Här är allt genomruttet och alla genomruttna – men de vet det nödvändigtvis inte själva. Rötan är liksom institutionaliserad och internaliserad. Filmen matar på med fakta om vad som orsakade finanskraschen, och till sin hjälp tar den bland annat karaktären Jared Vennets (Ryan Gosling) voice-over, metaforer och en massa cameos: Anthony Bourdain med en passande restauranganalogi, Margot Robbie förklarandes i ett bubbelbad samt Selena Gomez och ekonomiprofessorn Richard Thaler vid ett black jack-bord. Vennet (Gosling) bryter ständigt fiktionen genom att tala direkt till kameran. Detta blandas med ett myllrigt formspråk som påminner om en gammal popvideo – Madonnas Ray of Light kanske. Ett formspråk som fångar fenomenet ”ekonomi” och konceptet ”finansvärlden” alldeles utmärkt. Ett Så funkar det! i rörlig bild, för vuxna.

The Big Short 5

Carell är seriös nu för tiden.

Vad som faktiskt hände är en rätt snårig historia, men det blir ändå hyfsat begripligt när det genomlyses på detta pedagogiska sätt. Förenklat uttryck gav de amerikanska bankerna och finansinstituten högriskkunder feta lån, och även flera lån – så kallade NINJA-lån (No Income, No Job, and no Assets), eller subprime-lån. Dessa lån förvandlades i sin tur till obligationer, värdepapperiserades, i olika lika komplicerade som kreativa kreditinstrument, vilket gjorde att riskerna blev extremt svårtydda – håll ut, jag kommer inte gå längre än så här. I filmen är det flera led än så, och flera komplexa akronymer som förklaras, som CDO (Collateralized Debt Obligation). Allra enklast uttrycks alltsamman: skiten träffade fläkten.

The Big Short 7

Danny Moses (Spall) och Vinne Daniel (Jeremy Strong).

Allt framstår också som en gigantisk cover-up, även kreditvärderingsinstitutet var så att säga ”med på det”. I tre parallella historier får vi följa de särlingar som såg att skiten var på väg att träffa fläkten och satsade rubbet på krasch. Det är den koleriske Mark Baum (Steve Carell) och hans crew, bestående bland annat av den underskattade Rafe Spall, som spelar en riktigt entusiastisk lirare. De får nys om vad som är på väg att hända via en felringning från Vennets (Gosling) sekreterare. Det andra gänget är två ungtuppar som aktiemäklar i sitt garage, Charlie Geller (John Magoro) och Finn Wittrock (Jamie Shipley), och tar hjälp av den före detta börsmäklaren som är ”trött på spelet”, Ben Rickert (Brad Pitt). Sedan är det enstöringen, Metallica-fanet och fantasyboksläsaren (The Shannara Chronicles) Michael Burry (Christian Bale) som trots benhårt motstånd från chefer och kunder satsar hedgefondens pengar på att marknaden ska rasa ihop. En mycket väl utförd rolltolkning.

The Big Short 8

Porter Collins (Hamish Linklater) och Moses (Spall) rekar fastighetsmarknaden.

I mångt och mycket är detta historien om kufarna som hade rätt, stångade huvudena blodiga, och titanerna som vägrade lyssna. På det sättet är det något av en hjältehistoria, trots att alla (vi) blev förlorare – på ett eller annat sätt. Berättandet har ett fantastiskt driv, ett berättande kongenialt med finansvärldens ständiga framåtrörelse – Money never sleeps … Utöver allt ovan skjuts det också in citat från sådana som Mark Twain och Haruki Murakami. Och det är ”slarvigt” filmat, något av en dokumentär känsla, där kameran tappar fokus när den zoomar in och dylika realistiska, visuella element. Det är verkligen snyggt gjort. Detta är den bästa spelfilmen om finansvärlden sedan den tunga Margin Call (2011).

Sedan är The Big Short matig, den kan upplevas som något redundant i sin approach. Och i slutet kan inte heller McKay med vänner hålla sig ifrån att ta udden av festen något genom att bli ”plakatiga” och övertydliga. Kapitalismkritiken är det inget fel på, men det mest uppenbara skulle ha lämnats till publiken att tolka.

The Big Short 6

”Köp, köp, sälj, sälj, köp, sälj.”

I Jan Eklunds anmälan (DN 20/1-16) av boken Simma med hajar: En resa mot finansvärldens innersta lyfts det att ekonomer är konformister (som löntagare är mest). Sällan har problemet med konformism skildrats så väl som här. Sedan sägs det att finansvärlden nu blivit allt mer teknisk. Ut med (sliskiga) säljare – om det nu någonsin verkligen var som i Wall Street – och in med ”kvantare”; mattesnillen och programmerare. Huruvida det är bättre eller sämre återstår väl att se. Men den sista bubblan har knappast brustit. Eller som det uttrycks i filmen: ”Truth is like poetry. And most people fucking hate poetry.”

The Big Short hade biopremiär 22 januari.

betyg4

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg