Senaste Kommentarer

Top Commenters

The Fear of 13 – Nyckeln till Frihet på riktigt

Inlägg av Måns Lindman den 23 juni 2016 i

Recensioner

13_1

Det var en typisk försommarnatt i ett grått Göteborg. Ett ljummet regn piskade fönsterrutorna och fiskmåsarna skrek ut sin ångest i det dunkla ljuset från en förgäves kämpande nymåne och där satt jag med begränsade möjligheter. Hur skulle jag spendera dessa dygnets sista timmar? Som så många gånger förr började jag scrolla igenom det enorma utbudet hos samtliga streamingtjänster men ingenting kändes riktigt bra. Det här var en natt som klippt och skuren för spänning. Jag ville ha något atmosfäriskt och krypande. Något som överraskade och sög in mig i en mardröm medan de fuktiga dimbankarna rullade in utanför. Jag minns att jag önskade att jag kunde ha Se7en osedd.

Jag swipade höger, jag swipade vänster. Men vad är det där?! The Fear of 13? Titeln lät mystisk och omslagsbilden såg lovande ut. Jag klickade och slogs omgående av besvikelse. En förbannad dokumentär? Ännu en kriminell jänkare som blivit ”felaktigt” dömd? Jaha? Men okej, filmen var kort och hade fått hyggligt betyg på IMDb så varför inte. Jag hade inget att förlora och allt att vinna. Efter en kvart var jag fast. Jag satt som i ett skruvstäd, oförmögen att röra mig under hela Nick Yarris makalösa berättelse. Inte så mycket för att berättelsen var fängslande, vilket den förvisso var, utan för att Nick var född till berättare. Han var en stjärna, en entertainer och en jävla rockstar, och detta i en dokumentär!

13_2

Nick Yarris har hela tiden hävdat att han är oskyldig till brottet han anklagas för. Problemet är att det var fullständigt omöjligt att bevisa motsatsen på den tiden då tekniken inte riktigt låg i paritet med dagens avancerade rättsforensiska metoder. Han anklagades därför för mordet på en ung kvinna i Delaware, Linda Craig i december 1981 och har suttit inlåst sedan dess. Nu skall det sägas att det inte råder några som helst tvivel om att Nick alltid har varit stökig och definitivt inte sällar sig till skaran, Guds bästa barn. Det har dock hela tiden rört sig om mindre förseelser och typiska brott som ungdomar som växer upp utanför det sociala säkerhetsnätet ofta trasslar in sig i. Nu blev han helt plötsligt dömd till över hundra år i fängelse med en evig stämpel som våldtäktsman och kallblodig mördare.

13_3

För regissören David Sington berättar Nick tålmodigt om hur hans kamp mot systemet nästan tog kål på honom, hur han ständigt möttes av nya motgångar och varje gång ljuset syntes i tunneln släcktes det snart på nytt. Ibland på grund av inkompetens, ibland på grund av ren ondska.

Det här har vi sett förr, inte minst i den briljanta serien Making a Murderer, också den på Netflix men det som gör The Fear of 13 till en helt unik upplevelse är Nick Yarris. Han bara sitter där, i 90 minuter på en stol, renrakad och välklädd och berättar med en sådan inlevelse och övertygelse att det kryper i skinnet på mig och jag kan inte avgöra om han är tidernas största mytoman eller om han de facto har blivit utsatt för ett rättshaveri av kolossala proportioner. Den omedelbara känslan är att han inte skulle kunna skada en fluga och att han förmodligen sett Nyckeln till Frihet alltför många gånger. Men det finns så många lager i hans berättelse att när du väl skalat av ett så blottas direkt nästa och det enda vi hör och ser är hans röst och manér, effektfullt ackompanjerade av sporadiska ljudeffekter.

13

The Fear of 13 är en osannolik historia som berör ända in i själen. Det är en berättelse om orättvisa, kärlek, hat och hopplöshet men framför allt är det en berättelse om en mans oförtrutna kamp för upprättelse och ett samtida dokument på hur långt en människa är beredd att gå för sin frihet. När det är du mot hela världen måste du kämpa tills du står där och balanserar på avgrundens kant. De flesta ramlar ner i fördärvet, några få klarar sig med hjärtat i halsgropen. Nick Yarris förlorade sin ungdom men han lever och han har en historia att berätta. Jag råder dig att lyssna.

The Fear of 13 finns på Netflix

betyg4_5

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg