Senaste Kommentarer

Top Commenters

The Magnificient Seven – Stjärnspäckad western lyckas inte leva upp till sina föregångare

Inlägg av Måns Lindman den 22 september 2016 i

Recensioner

tm7

Antoine Fuqua lägger viss press på sina axlar genom att kalla sin nya pang-pang-rulle The Magnificent Seven. Det handlar givetvis inte medvetet om att filmen nödvändigtvis skall säljas in som magnifik utan om konstellationen av hjältar men att gödsla med superlativ i filmtitlar höjer ändå medvetet eller omedvetet förväntningarna hos oss tittare, så funkar den mänskliga hjärna like it or not. Har man sedan läst på sin filmhistoria vet man att filmen vilar på ett manus till en av de bästa filmer som någonsin gjorts, Akira Kurosawas De Sju Samurajerna, vilket i sin tur gör att förväntningarna direkt slår i taket men det blir aldrig bättre än de skapliga sju.

tm72

Cowboyhäng

Det första man måste göra direkt är att koppla bort alla minnesbilder av Kurosawa så att man inte råkar jämföra dessa två filmer med varandra för då blir det sannerligen inte många ljudtekniker i betyg till den här rullen. The Magnificent Seven kommer givetvis inte i närheten av ”förlagan” men som fristående westernrökare är den helt okej. Mer relevant blir det då att göra jämförelsen med John Sturges 7 Vågade Livet från 1960, som ju också utgår från Kurosawas klassiker men det är inte heller riktigt rättvist då detta var en rätt charmig western med en hel del humor. The Magnificent Seven är gravallvarlig och dessutom rejält våldsam, trots att PG-13 sätter stopp för det värsta blodflödet. Det är inte mycket till story men krutröken ligger ständigt tät och det är väl så en western skall vara. Vem bryr sig om story? Ge mig ett par svängande saloondörrar, ett par revolverdueller, någon efterlyst jävel och lite tuggtobak så är jag nöjd. Går det dessutom att klämma in House of the Rising Sun någonstans är vi all fine and dandy.

Fuqua satsar än en gång sina pengar på den säkraste kraken i stallet, Denzel Washington och det gör han givetvis rätt i. Sam Chisolm är en gunslinger av rang och en helt svartklädd Denzel ser ut att vara uppväxt på en hästsadel. Vi befinner oss i Rose Creek i slutet av 1800-talet och Emma (Haley Bennett) har precis bevittnat stadens förfall när industrimagnaten Bogue (Peter Sarsgaard) plöjer allt i sin väg i jakten på guld och de stackare som vägrar packa ihop sina prylar och dra får äta bly. Emma tycker givetvis att det här uppförandet är horribelt och måste genast hitta en hjälte som kan rädda dagen, hon får sju.

tm73

De skjuter skott på skott och de träffar alltid nåt

De skapliga sju består av en brokig skara män och det här är en extremt snubbig film by the way, det går inte att snacka bort. Fuqua gillar filmer med hårda tystlåtna män som skapar kaos, det är ett genomgående tema i många av hans filmer. Det spelar inte så stor roll hur många som dör eller hur mycket som raseras på vägen så länge det enskilda målet uppnås. Hur som helst, för att återgå till de sju består detta posse i övrigt av följande gubbar. Det går förresten alldeles utmärkt att infoga ”stereotyp” varhelst:

  • Farraday (Chris Pratt) En svårt alkoholiserad irländsk hårding med eskalerande spelmissbruk.
  • Horne (Vincent D’Onofrio) En butter gammal jägare som brukar roa sig med att döda Crow-indianer uppe i bergen.
  • Vasquez (Manuel Garcia-Rulfo) Laglös mexare med förkärlek till pistoler och tequila.
  • Goodnight (Ethan Hawke) En skarpskjutare som egentligen tröttnat på kneget men ändå ansluter.
  • Billy (Byung-Hun Lee) Knivvirtuos med reflexer snabbare än en mungo på amfetamin.
  • Red Harvest (Martin Sensmeier) Comanche-krigare som gärna refererar till sina förfäder och ofta slänger sig med uttrycket ”follow a different path”

För att göra sig av med buset erbjuds Sam och hans band of brothers en icke oansenlig summa och de förbereder sig för den slutgiltiga striden och gör också sitt bästa för att träna upp kreti och pleti i den ädla formen av stridsteknik för att skapa en armé vilda västern aldrig sett maken till. Sett till konstellationen ovan förstår ni säkert också att de här gubbarna dessutom har sina egna demoner att slåss mot.

tm74

Svinpäls i sikte

Westernrullar har genom åren fått kritik för sitt sätt att behandla minoriteter och låta kåbojsarna gå segrande genom striden men här gör Fuqua och hans manusförfattare faktiskt ett ädelt försök att skildra ett ”modernt Amerika”, inte bara genom att välkomna mångfalden utan också till viss del vända på steken. Jägaren måste nu slåss sida vid sida med sin fiende sedan urminnes tider. En färgad sheriff får den inskränkta sydstataren att inse att de faktiskt kan dra nytta av varandras egenskaper och de minst respekterade personerna i dessa tider, mexikanen och asiaten river ner applåder från sina antagonister.

Men Fuqua kan ändå inte låta bli att göra Sam till någon form av superhjälte som är helt omöjlig att skada och Bartholomew Bogue är nästan humoristiskt ond. Han är satan reinkarnerad där han publikt slaktar folk på löpande band med ett elakt flin. Han är en typisk skjut först och fråga sedan karaktär som inte drar sig för att sätta en kula i bröstet på första bästa man eller kvinna. Å andra sidan måste inte den nyblivna änkan omgående gå ut och leta upp en ny man som kan försörja henne, vilket nästan alltid brukar vara fallet. Det finns å andra sidan heller inga goda män att välja på i The Magnificent Seven. Alla är mer eller mindre skitstövlar, oavsett sida. Det här är inga gubbar du sätter dig och svingar en bägare med. De skulle inte tveka att skjuta ner dig, sno dina pengar och skända din grav.

tm75

Ingen riktig västern utan kröken

Fuqua går in med alla vapen dragna i den här storyn och jag tycker mig skönja ett visst Tarantino-komplex. Det är oerhört snyggt, den sparsmakade dialogen är perfekt för ändamålet och kulorna haglar men trots att det på många sätt är en modern western glömmer man aldrig sitt ursprung. Något som inte minst återspeglas i James Horners fantastiska soundtrack och sitter man dessutom kvar under eftertexterna utlovas ett äkta hommage till genren.

The Magnificent Seven har biopremiär 23 september

betyg3

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Olof

    Den svenska översättningen av titeln ”The Magnificent Seven” är ”Sju Vågade Livet”. Alltså utan ett ”De”. Min källa till detta är egentligen bara lite googlande…men rätta mig gärna om jag har fel?!
    För övrigt en bra recension av en ganska medioker film.

  • Lindman1

    Det har du helt rätt i. ”De” följde nog bara med av farten, förmodligen på grund av övriga titlar. Det skall faktiskt till och med vara ”7 vågade livet” och inte ”Sju vågade livet” så jag ändrar i texten. Tack skall du ha. Rätt skall vara rätt!

Fler onyanserade inlägg