Senaste Kommentarer

Top Commenters

The Party – Kul skådisar i halvkul kammarspel

Inlägg av Ingrid Forsberg den 14 november 2017 i

Recensioner

Brittiska Sally Potter är tillbaka med sin åttonde långfilm, och den här gången bjuder hon på ett svartvitt kammarspel med ett gediget gäng skådisar. Kristin Scott Thomas spelar Janet, som ska ha en liten bjudning för några vänner för att fira sitt nya prestigefyllda jobb som minister i brittiska skuggregeringen. Hon fixar med snittar i köket, medan maken Bill (Timothy Spall) sitter och lyssnar på musik i vardagsrummet. Men är det inte något väldigt märkligt med honom?

En efter en anländer gästerna till det fina huset. På typiskt filmvis är de en rätt omaka blandning, och verkar egentligen inte tycka särskilt mycket om varandra. Samtalen är ofta bitska och syrliga, ni vet så där som ingen riktigt pratar i verkligheten (eller? Jag tror i alla fall aldrig jag har träffat någon som gör det…). Det är en kul blandning av skådisar. Och alla gör bra ifrån sig, särskilt Patricia Clarkson som är skarp som vanligt, och Cillian Murphy som snortande finansvalp i exklusiv kostym, som håller på att spåra ur helt. Mest oväntad är nog Bruno Ganz som mild tysk livscoach och healer som håller på att göra sin partner (Patricia Clarkson) galen.

Timothy Spall, Cillian Murphy, Emily Mortimer och Patricia Clarkson

Det ska såklart visa sig att den här lilla festen inte blir så trevlig som det var tänkt. Istället kommer en rad avslöjanden och oväntade vändningar, och vi vet redan när filmen börjar att det ska sluta dramatiskt. Väldigt dramatiskt.

Det är medryckande och underhållande, dialogen är verkligen välskriven, men jag lämnas ändå med ett litet “jaha?”. Och jag undrar varför filmen är så kort? Bara 70 minuter lång. Visst, filmer nu för tiden tenderar att vara för långa, men den extremt korta speltiden gör att historien inte riktigt får blomma ut. En kvart till hade verkligen inte skadat, för att skruva historien något varv till. Jag börjar tänka tanken att man inte riktigt skulle få valuta för pengarna om man gick och såg The Party på bio, och det är ju inte ett så bra betyg…

Kristin Scott Thomas

Sally Potter har gjort rätt olika typer av filmer sedan debuten 1983. Själv har jag bara sett filmatiseringen av Virginia Wolfs Orlando från 1992, med en lysande Tilda Swinton i titelrollen, och den är ju oerhört fascinerande. En helt annan sorts film än The Party såklart, men det gör ändå att det här känns ännu lite mer ospännande. Det här med en middag/fest som spårar ur, visst har vi sett det rätt många gånger nu?

The Party hade svensk premiär på Stockholms Filmfestival. Den har vanlig biopremiär 5 januari 2018.

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg