Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

The Purge: Anarchy

Inlägg av Eduardo den 30 juli 2014 i

Recensioner

Huva, smink och ny design på flaggan. Allt ser bra ut.

Huva, smink och ny design på flaggan. Allt ser bra ut.

Jag är övertygad om att finns en inneboende djävel inom oss alla – den som nästans maniskt njuter av att fantisera om (d)en kommande katastrof(en). En liten djävel som sitter på axeln när du är på väg till jobbet utan att fått ditt kaffe i dig som hoppas lite på att tunnelbanan ska stoppa helt plötsligt och ett meddelande gå ut i högtalarna: ”Vi har p.g.a. en olycka tvingats stanna tåget till vidare. *sprak* Åh gud hjälp *sprak* Neeej…”.

Du ler för dig själv men avbryts av meddelandet om stoppet var ett signalfel och ni kommer fortsätta alldeles strax.

Den lilla djävulen drar en hopplöshetens suck och godkänner mötet i din googlekalender gällande det kommande projekteringsmötet. Stoppar ner den imaginära hagelbössan och inser att dom där Eldoradokonserverna som står hemma nog inte kommer vara det som är skillnad på liv och död den här veckan heller.

Apokalypsknarkare pratar ofta om Zombieapokalypsen som den ultimata apokalypsen att föredra framför någon SMHI-dystopi men om jag skulle få göra en avgränsning här så berör längtan nog snarare den inledande delen av Zombivågen där övergången mellan civilisation och kaos uppstår, de resterande delarna när ingen annan lever är mindre tilltalande.

 

Djupa budskap. Check.

Djupa budskap. Check.

Förra årets The Purge sågs på förhand som ett välkommet tillskott till just detta som tog tillvara på just det ögonblicket mellan kaos och civilisation – den amerikanska staten uppstått på nytt med The New Founding Fathers som reducerat fattigdom och brottsligheten till ett minimum. Men för att låta folket få ut sina aggressioner och ändå kunna kontrollera brottsligheten så inför man en årlig rensning (The Purge) som i 12 timmar låter folket agera utan lagar och konsekvenser – döda din chef, förstör vad du vill eller varför inte dansa på en krog utan tillstånd – allt helvetiskt vad du kan tänka dig tillåtet under dessa 12 timmar. Problemet med första filmen var att konceptet var koncentrerat till en enskild boning. Vi ville givetvis se hur anarkin skulle se ut på en större skala – hur galna kan folk bli? Hur går det med samhället? Vi vill helt enkelt förföras av Helvetets helhet.

Det är här The Purge: Anarchy kommer in. Filmen tar här större grepp på vad 12 timmars total frihet kan göra i framtidens Los Angeles och utspelar sig 2023, det vill säga ett år efter den första filmen.

Vi slängs in några fåtal timmar innan den årliga rensningen ska börja och olika livsöden som det mindre ekonomiskt bemedlade moder och systerparet (Caren Ejogo och Zoe Soul), det äkta paret (Zach Gilford och Kiele Sanchez) som är dumma nog att inte vara hemma i god tid och the lonewolf (Frank Grillo) som har en egen agenda för natten. Dessa vävs givetvis samman under filmen där deras separat storys visar sig komma på något större under filmens gång.

Det börjar väl – folk är panikartat på väg hem, kriminella erbjuder skydd över natten och de som ämnar att ägna sig åt rensningen förbereder sig med masker och vapen – allt i en långsamt utdragen symbios och allt till tonerna av storbildsskärmar och radiostationer som subtilt berättar om den årliga resningen och hur lång tid det är kvar. Sen slår det till.

Plötsligt fylls gatorna av alltifrån vad som synes är nazistgäng som vill ge däng till kriminella gäng med obskyra masker och mer välorganiserade paramilitära trupper som alla vill vara med och rensa. Till en början väldigt underhållande och i det hela så vävs samhällskritiken, ganska plumpt, in där de som förlorar på The Purge är de fattiga och svaga. Samtidigt som det kanske inte bara är en ventil för aggression utan även ett sätt att kunna kontrollera befolkningen på en större skala.

Djupt smink? Upp och nervänt kors. Check.

Djupt smink? Upp och nervänt kors. Check.

Premissen är något som de flesta kan uppskatta i det här laget men tyvärr så utförs det hela på gränsen till parodiskt med tiden. När rebelledaren visar sig slående lik en ung Malcolm X med basker så fnissar man till men när den rika eliten glider i till tonerna av någon valfri ”Best of Mozart”-skiva så är det inte utan att man suckar. Samhällskritiken finns där men den är ytlig och inte så mångbottnad som man hade kunnat hoppas på. Skådespelarinsatserna är mediokra och den som står ut mest är Frank Grillos karaktär som inte gör något större men är väldigt passande för rollen. Det som saknas är riktigt galenskap som skrämmer men nu blir det istället schablonartade klyschor som underhåller men inte förvånar eller skrämmer speciellt mycket. De mest skrämmande ögonblicken är snarare de som sker i hemmen när familjer vänder sig emot varandra och det är dessa ögonblick som hade kunnat behandlas mer, lyfts fram och dragits ut på. Den riktiga skräcken och tragiken. Vissa sidospår ter sig för övrigt helt menlösa såsom det äkta parets riktiga relationer till varandra som är lika onödig som en drink är klockan 02:55 på krogen.

The Purge: Anarchy presenterar ett hyfsat unikt koncept men faller på sitt oambitiösa genomförande vilket är synd och med tanke på de båda filmernas ekonomiska framgångar så kommer vi säkerligen få se en tredje installation i serien som inte heller den kommer våga sig spräcka ramarna alltför mycket. Men bortsett från allt detta så är det i slutändan en helt ok underhållande film men jag önskar den skulle kunna ta ut svängarna mer.

betyg3

 

 

 

Skrivet av Eduardo

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.

Fler inlägg av Maila Eduardo
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg